Skicka Romson till Blåkulla med enkel biljett

Så här i påsktider landar häxorna. En av dem heter Åsa Romson.
I DN Debatt skriver hon att hon nu kommer att jobba hårt för att Sverige ska stifta en klimatlag. För att Sverige ska kunna sänka klimatutsläppen till nära noll år 2050 behövs en plan. Miljöpartiet vill införa ett självständigt klimatpolitiskt råd som följer den vetenskapliga utvecklingen och föreslår utsläppstak. Detta råd ska också bestämma beräkningsmodeller och redovisningsmetoder samt agera rådgivande och granskande.


”Mycket makt i händerna på några som vi inte väljer alltså”, kommenterar den kloka Lena Krantz på The Climate Scam.

Miljöhäxan Romson menar att Reinfeldt och Borg sköter klimatpolitiken som den grekiska regeringen sköter ekonomin. Det håller inte. Precis som ett budgettak var nödvändigt för att klara den ekonomiska krisen på 1990-talet, är ett utsläppstak nödvändigt för att möta klimathotet. Mänskligheten är i full färd med att spränga planetens gränser för vad som är hållbart. Vår miljöförstöring och våra ökande utsläpp leder till global uppvärmning, att djur- och växtarter utrotas, att haven stiger och försuras, samt att färskvatten och jordbruksmark tar slut. Risken att vi överskrider gränsvärden som medför oåterkalleliga effekter är överhängande.
Det är stora ord språkröret basunerar ut. ”För att möta klimathotet och begränsa den globala uppvärmningen till max två grader måste världens utsläpp börja minska de närmaste åren. 2050 måste utsläppen vara nära noll. Först då har vi 50 procents chans att undvika en klimatkatastrof. Om detta är vetenskapen överens.”

Jaså. Vilken vetenskap? Vilket klimathot?

Miljöpartiet föreslår därför att riksdagspartierna på allvar diskuterar hur ett klimatpolitiskt ramverk kan införas i Sverige. Inspirationen till ett sådant ramverk kan hämtas från Storbritannien som 2008 antog motsvarande Climate Change Act. Lagen drevs fram av miljörörelsen tillsammans med allmänheten, facken och näringslivet. Lagen togs fram under Tony Blair och fortsätter att gälla under David Cameron.

I Storbritannien har allmänheten, näringslivet och politikerna insett att långsiktigt klimatansvar är en möjlighet och en nödvändighet för livskvalitet, nya jobb och tryggad välfärd.

Det var det jävligaste… det hade jag inte en aning om!

Ett värre exempel än Storbritannien får man ju faktiskt leta efter. Där talar tillskyndarna om införandet av ett ransoneringssystem liknande det som fanns under andra världskriget.

Det innebär att användningen av el begränsas så att folk tvingas sänka inomhusvärmen, släcka lampor och byta ut gamla vitvaror mot nya “energieffektiva”. Import av varor från avlägsna länder begränsas och varor som kräver mycket energi att tillverka förbjuds.

Satsningen på vindkraft leder till att engelsmännen kan glömma bekvämligheter som att slå på lamporna med strömbrytare. Det är nämligen inte alls säkert att det finns el att tillgå när de vill titta på teve eller laga mat. I stället används ”smart grid”-tekniken som automatiskt förser de användare som staten prioriterar för tillfället med elström, medan andra användare blir utan.

Fast det är klart: När teven plötsligt slocknar blir det tid till annat. Exempelvis till att tillverka barn. Men det är ju å andra sidan lika miljöfarligt som att köra bil eller äta kött, så på det området måste de gröna kvickt komma med nya klimatsmarta lösningar.

Vad de gröna vill åstadkomma, inte bara i Storbritannien utan överallt där det finns idioter som tror på dem, är en återgång till ett kontrollsamhälle uppbyggt av små lokala enheter, där invånarna tvingas arbeta hårt för brödfödan och grönsakerna. Hade det funnits ”gröna” på stenåldern så skulle vi fortfarande ha levt på stenåldern – och de gröna skulle ha varit fulla av lovord över människans framsteg. I botten på deras lära finns en filosofi som säger att ”mänskligheten är ond och måste straffas”. Det handlar om synd, om människans arvssynd. Det är rent ut sagt vidrigt att sådana tankar frodas i en modern värld!

För Åsa Romsom och hennes gelikar i miljöpartiet har det ännu inte gått upp att den uppblåsta klimatballongen sköts ner i Köpenhamn 2009 och dödförklarades i Durban 2011. Det är bara begravningen som är uppskjuten tills vidare.