Engelsmännen och vindkraften



Det är företag från många nationer som etablerat vindkraft i Storbritannien. De kan också glädjas åt rejäla subventioner från staten - 523 miljoner pund enligt den här tablån. Och de får betalt också för den el de inte levererar! 

Vindkraften är sannerligen inte att lita på, det borde till och med den mest insnöade miljöpartist inse vid det här laget. Ett exempel från Storbritannien i förra veckan visar hur bisarrt den fungerar eller snarare inte fungerar.

Bakgrunden är att det blåste så mycket att det brittiska kraftnätet inte orkade ta emot all vindkraft. Då bad nätmyndigheten norska Fred Olsen Renewables att stoppa sin Crystal Rig II vindfarm på gränsen mot Skottland. Anläggningen stod stilla i lite mer än 8 timmar. Så långt var allt gott och väl. Men för att de 60 vindsnurrorna skulle bromsas måste Fred Olsen kompenseras för uteblivna intäkter och det fick man – närmare 1,2 miljoner pund noga räknat!

De kraftiga vindarna tvingade också 11 andra vindanläggningar att stänga, vilket kostade 2,6 miljoner pund. Och notan för den uteblivna produktionen går till hushållen och läggs på deras elräkningar förstås.

Hur kan det nu bli så stora stilleståndspengar, undrar ni kanske. Jo, i sådana här fall anordnar nätmyndigheten en auktion för producenterna. Dessa får säga hur mycket de vill ha i kompensation. Norrmännen ville ha 999 pund per megawatt-timme och fick det. Hade snurrorna fått fortsätta snurra skulle Crystal Rig i stället ha fått 100 pund per megawatt-timme (hälften av den här summan är kundsubventioner).

Tim Yeo, ordförande i Energy and Climate Change Select Committee, är en av dem som reagerat mot systemet. “Att betala ägarna till vindfarmerna för att de ska sluta producera el är ju vansinnigt. Det är ungefär som att ge jordbrukarna pengar för att inte odla sin mark.”

Nätbolaget National Grid ska vara en “balanserande mekanism” med uppgift att se till att det finns tillräcklig elektricitet för att möta efterfrågan. Det kan tilläggas att också traditionella kol- och gaseldade kraftverk gick på halvfart under stormen men att de fick betala för att göra det, eftersom de gjorde en vinst genom att de inte behövde bränna så mycket fossilbränsle.

En talesperson för Fred Olsen Renewables sa: “Crystal Rig är en av de största vindfarmerna i Storbritannien och en av de sista vi vill stänga. Därför blev priset så högt.”

Som Skeppsgossen tidigare berättat håller den engelska landsbygden nu på att helt förstöras av vindfarmer (bilden ovan är från hedarna i norra England). Det har fått ordföranden i National Trust Sir Simon Jenkins att kräva någon typ av landskapsskydd motsvarande K-märkningen av gamla byggnader. Han föreslår en landskapsgradering med en sexgradig skala, baserad på hur vackert ett område är, hur ofta det utnyttjas av fritidsintressen och hur viktigt det är för djurlivet.

Det är hög tid att vi får till stånd en liknande lag som inte är lika tandlös som den nuvarande svenska, vilken ju inte längre tar hänsyn till vare sig områden av riksintresse eller djurlivet annat än på papperet.