Riokonferensen redan ett fiasko?

Det har hamnat en hel del tidskrifter på Skeppsgossens bord under färden till Rio de Janeiro och konferensen där. De flesta kallas ”vetenskapliga” men sysslar numera med lika mycket sensationsjournalistik som vilken tabloid som helst. Nature och Science har tyvärr förlorat sin trovärdighet sedan redaktionerna sålde ut sig till AGW-alarmisterna. Här är i alla fall ett axplock av den senaste veckans nyheter.


En grupp på 22 vetenskapsmän inom olika områden har med hjälp av ekologiska modeller kommit fram till att jorden “tycks” vara på väg mot katastrofala miljöförändringar. Rapporten kan läsas i tidskriften Nature och listar allt från extrema klimatväxlingar till arter som kommer att försvinna – i en skala som jorden inte sett sedan dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sen.

Rapporten är signerad av Anthony Barnosky, professor i biologi i Berkeley, Kalifornien. Den utgår från hur mycket landyta som tagits i anspråk av oss människor. Idag har vi använt 43 procent av jordens landyta och världens befolkning uppgår till sju miljarder. Med datormodellernas hjälp har forskarna räknat fram vad som händer när vi lagt beslag på 50 procent och vi blivit åtta miljarder, något som beräknas ske 2025.

Slutsatserna är förskräckande. Enda sättet att komma tillrätta med problemen är ett samarbete dels mellan länderna och dels mellan de enskilda medborgarna i världen, säger professor Barnosky. Men hoppet att människor ska lyssna är litet, fortsätter han, alltför många tror inte på slutsatserna och sticker huvudet i sanden.

Professor Barnosky och hans kompisar lägger dock in en brasklapp. ”Man kan aldrig vara säker på när vi nått vägs ände – eller ens om vi kommer att göra det.” En klok kommentar, förvisso, men den människofientlige supernarren Paul R. Ehrlich vid Stanforduniversitet säger att rapporten är lite för optimistisk. Han varnar för att en kommande vattenbrist kan leda till ett kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan och därmed utplåna stora delar av mänskligheten (vilket väl ligger helt i linje med hans filosofi?).

Richard Lindzen, klimatforskare vid MIT, kallar i stället Barnoskys varningar “högst osannolika”. Han anser att förutsägelserna om befolkningsökningen är osannolika och betecknar gruppens klimatförutsägelser som ”hypotetiska”.

I Washington Post läser Skeppsgossen en annan ödesrapport, signerad FN. I den sägs det att endast fyra av de 90 viktigaste klimatmålen i Kyotofördraget har uppfyllts. Vi har bl.a. infört förbud mot aerosoler och vi har tagit bort bly i bensinen.

Men ingen av alla dem som snart reser till Rio tror egentligen på en hållbar lösning för framtiden. WWF spår att konferensen ändar i ett slutdokument som är så urvattnat att det blir meningslöst eller i ett totalt sammanbrott. Främsta orsaken är förstås den globala ekonomiska krisen, som gett politikerna andra frågor att prioritera.

I Newsweek har klimatforskaren Björn Lomborg presenterat en kritisk bild av värdet och nyttan av den stundande konferensen, där en självutnämnd grupp ska diskutera ”Den framtid vi vill ha”. Lomborg menar att välstånd räddar liv och att det sista som nödlidande människor behöver är välfödda byråkrater som talar om för dem att fattigdom är liktydigt med en hållbar livsstil.

”Så länge som vindkraftverk och solceller är dyrare och opålitligare energikällor än fossila bränslen kan de aldrig bli konkurrenskraftiga”, säger Lomborg. ”Tyskland, som är världens största konsument av solenergi, producerar bara 0,3 procent av sin elektricitet genom solceller. Och för att hamna på första plats i världen har tyska staten betalat 130 miljarder dollar som i slutändan ger för 12 miljarder dollar elenergi.”

“Om din familj fryser hugger du ned det sista trädet för att värma den, om familjen svälter röjer du all mark du kan för att föda den… Och om du är rädd och osäker inför framtiden så skaffar du fler barn som kan ta hand om dig när du blir gammal… Historiskt sett minskar användningen av naturresurser när levnadsstandaren ökar, så det bästa vi kan göra för miljön är att lyfta människor ur fattigdom.”

Till sist framhåller Björn Lomborg också det vansinniga i att rasera världens ekonomiska system som FN nu vill göra, när det bevisligen har lett till att andelen fattiga i världen har sjunkit från 52 procent 1981 till 22 procent idag. Det faktum att FN förtiger sådana fakta avslöjar att organisationen numera styrs av politiska aktivister snarare än av människor som sitter inne med praktiska lösningar inför framtiden.