När världar krockar...

”Västerlandet älskar att förbättra världen i lika hög grad som den muslimska världen älskar att erövra den.”

Det säger bloggaren Daniel Greenfield som är en av de skarpaste och mest analytiska islamkritikerna på nätet (http://sultanknish.blogspot.se). Han fortsätter: ”Den muslimska världen närmar sig Västerlandet på två sätt, dels genom att försöka lura det och dels genom att utöva öppen terror. De som förespråkar den förstnämnda taktiken kallas i väst för moderata, i motsats till extremisterna på den motsatta kanten. Västerlandet å sin sida har två sätt att närma sig den muslimska världen, antingen med regimskiften eller med kärleksbomber. Med regimskiften bombar vi deras städer för att rädda befolkningen från de styrande och med kärleksbomber tar vi skamlöst emot muslimska flyktingar med öppna armar i våra egna städer.”

Den muslimska världen är inte efter sin tid enligt dess egen måttstock, den är efter sin tid efter vår måttstock. Den håller på sina gamla ideal. Begrepp som individualism, frihet och tolerans är inga acceptabla värdegrunder i den muslimska världen, lika lite som totalitarianism, teokrati och förtryck är acceptabla värdegrunder hos oss. Muslimerna har ingen skyldighet att anta vår kulturella standard eller att tolerera oss, lika lite som vi är skyldiga att tolerera deras åsikter.

Daniel Greenfield igen: ”Vi är inte så kloka och så perfekta att vi kan rädda en miljard människor från sig själva. För tillfället har vi fullt upp med att försöka rädda oss själva. Vi kan inte samtidigt ta på oss bördan att reformera den muslimska världen. Andlig eller kulturell förnyelse måste komma från muslimerna själva. Att byta regering i ett land eller få en klapp på axeln av Västerlandet räcker inte. Vad som krävs av muslimerna är en växande moralisk medvetenhet om att de inte behöver sätta sig på andra för att känna stolthet över sig själva och sin kultur. Ingen kan säga när eller om denna medvetenhet nånsin kommer att materialiseras. I Kina utlyses djurättskampanjer och i Afrika antivåldtäktskampanjer – men i den muslimska världen startas inga kampanjer för starkare mänskliga rättigheter. Det är troligt att hela Kina hinner bli vegetariskt innan icke-muslimer behandlas som jämbördiga i den muslimska världen.”

Det muslimska våldet mot oss västerlänningar kommer inte att upphöra på länge än. Det är ett våld som förhärligas i de traditionella skrifterna och i detta våld ingår också en stark främlingsfientlighet. Visst finns det muslimska länder och enskilda muslimer som påstår att de inte hyser någon fiendskap mot oliktänkande – men vid interna oroligheter som i Egypten eller Syrien eller när religiösa grupper får större inflytande kommer sådana uttalanden inte sällan på skam.

Daniel Greenfield menar att det bästa vore om vi drog en klar skiljelinje (eller byggde en mur av sand som han uttrycker det) mellan den muslimska världen och Västerlandet – och höll oss på var sida om den i fortsättningen.

 ”Låt dem ha sitt paradis med kvinnor i säckar, minareter och förslavade otrogna – men låt allt detta stanna på deras sida om muren. När de bryter igenom den muren har vi samma rätt att behandla dem som de skulle behandla oss i samma situation – inte enligt våra lagar utan enligt deras egna. Ge dem tillbaka med deras eget mynt. Det är ingen vacker doktrin men den är rättvis och den kan inte missförstås. Ont ska med ont fördrivas.”

”Västerlandets mest fundamentala fel är att det ser nedlåtande på den muslimska världen. Regeringar i väst må betrakta muslimer som minoriteter, men muslimerna själva ser sig alltid som majoriteter. Och de är majoriteter runtom i världen. Muslimerna i Amerika, Europa, Israel, Kanada eller Australien ser inte sig själva som minoriteter utan som naturliga majoriteter som har rätt att leva sina liv. I motsats till flyktingar som kommer från kulturer där de utgör en minoritet förväntar sig muslimerna att alltid få sin vilja fram. Och när västerlänningarna böjer sig för deras krav bekräftar det bara muslimernas känsla att vara privilegierade.”