Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

söndag 30 juni 2013

Två frifräsare i en jämngrå värld


För ovanlighetens skull vill Skeppsgossen gärna utdela beröm till ett par personer som definitivt inte platsar på Narrskeppet, sen må PK-media & Co. tycka vad de vill.


En av de här frifräsarna är Michael O’Leary, chef för Ryanair. Härom veckan gav han en presskonferens i anslutning till flygutställningen i Paris och uttalade bara ett enda “fuck you” vilket tacksamt noteras av media.

Det som nu gjort O’Leary förbannad är EU:s planer på att införa koldioxidskatt på utsläppen från flygplan. Han avfärdade idéerna om en global uppvärmning som rena galenskapen och menade att det var en massa idioter som hittat på den “och en hoper inkompetenta europeiska politiker som vill beskatta vanliga konsumenter och få dem att tro att en skatt kan påverka klimatförändringarna. Det vore bättre att man försökte lösa de verkliga problemen som arbetslösheten genom att öka stödet till turismen”, sade han.

“I stället för att lösa icke-existerande frågor som klimatförändringen tycker jag att ni ska ägna kraft åt att ge Europas unga arbeten.”

Bra sagt, tycker Skeppsgossen.

En annan frifräsare som inte räds klimattrollen är Londons borgmästare Boris Johnson. ”I mer än 20 år nu har vi fått höra att landet ska bli varmare och varmare och att den globala uppvärmningen kommer att förändra vårt klimat på alla möjliga sätt,“ skriver han i en artikel. ”Kommer ni ihåg det? Vi fick höra att Storbritannien skulle få korta, blöta vintrar och långa, heta somrar. Det skulle bli som 1976, med streakare och glass som smälte innan du han slicka på den och Hyde Park förbränt till ett mini-Kalahari.”

“De sa att vi aldrig skulle få se snö igen och att vi måste förbereda oss på att södra England gradvis skulle förvandlas till ett Medelhavslandskap. I Kent skulle det växa olivlundar, och det skulle allmänt bli så hett på somrarna att ingen kunde vistas ute mellan klockan 12 och 4, och då skulle folk våga sig ut och spela boule och läppja på pastis medan mandolinerna spelade på det dammiga torg som en gång varit byns allmänning.”

“Det var vad de sa, BBC och alla respektabla meteorologer – och säkert fanns det tiotusentals människor som tog de här profetiorna för dagsens sanning. Herregud, sa de till sig själva, vi kommer alla att stekas. Enda räddningen var att bygga en möjlighet till permanent avkylning – och det gjorde de. De sparade, de tog inteckningar och de beställde grävning. De flyttade enorma mängder jord till vallar längst bort i trädgårdarna och sen kaklade de utgrävningarna (jäkligt dyrt) eller fodrade dem med blå plast (mycket billigare) och pumpade in tiotusentals liter vatten som fick cirkulera i ett system som bara de förstår som en gång installerat ett sådant och sedan oturligt nog gått i personlig konkurs.

Boris Johnson avslutar med följande kommentar: “…De var dumbommar! Dumma nog att tro att de dumbommar som yrade om global uppvärmning verkligen visste vad de talade om eller att de hade minsta aning om hur vädret skulle bli om tio år”.

Skeppsgossen kan inte buga djupt nog för människor som så öppet visar sitt förakt för IPCC, MetOffice och alla andra institutioner och enskilda som tjänar pengar på att skrämma oss vanliga människor med den ena lögnen efter den andra. Michael O’Leary och Boris Johnson förtjänar varsin tapperhetsmedalj för civilkurage!



 

fredag 28 juni 2013

Tror verkligen Obama på vad han säger?


Kritiken mot Barack Obamas nyligen deklarerade klimatpolitik har varit hård i media och bloggvärlden. Somliga kallar presidenten för en lögnare, andra har utnämnt honom till århundradets största narr ”med inget annat än sågspån mellan öronen”.


Särskilt uttalandet om att han inte har “tålamod med dem som förnekar att detta är en verklig utmaning” har väckt ont blod bland kritikerna som menar att orden avslöjar hur okunnig Obama är. Det är ju ingen som förnekar att klimatförändringen är ”verklig”. Det som skeptiska forskare ifrågasätter är i vilken grad mänsklig aktivitet påverkar den. I sitt tal sade Obama att 97 procent av forskarna bekräftar att planeten blir allt varmare och att vi människor bidrar till temperaturökningen, vilket kritikerna menar är alldeles galet och dessutom ett meningslöst påpekande.

I sitt ”klimattal” passade Obama också på att raljera över klimatskeptikerna. “Vi har inte tid för ett möte med Jorden-är-platt-sällskapet,” sade han bland annat. ”Att stoppa huvudet i sanden gör kanske att man känner sig tryggare, men det skyddar en inte från den annalkande stormen.”

Faktum är emellertid att också Jorden-är-platt-sällskapet (Flat Earth Society) tror på att människan påverkar klimatet. Dess ordförande Daniel Shenton lät omgående meddela att han personligen tror att användningen av fossila bränslen bidrar till den globala uppvärmningen.

Al Gore klappar förstås händerna åt Obamas tal och kallar talet det bästa som någon president hållit i klimatfrågan. Framför allt gläds Gore åt beslutet att minska utsläppen från kolkraftverken genom ett regelverk som ska kontrolleras av den amerikanska miljömyndigheten EPA. Det kommer att ge ökad trovärdighet åt USA som ett föregångsland i kampen mot klimatförändringarna, säger han och fortsätter:

“Efter landets varmaste år sedan mätningarna började, den rekordstora avsmältningen av isen i Arktis och störningarna i jetströmmen på norra halvklotet, en förödande torka och skador orsakade av extremväder för hundratals miljarder dollar bara under de senaste två åren, har vi redan börjat betala priset för kolutsläppen. Det står helt klart att det nu krävs krafttag.”

Därmed bevisar Al Gore än en gång att hans mun är lika full av grodor som någonsin Obamas. Sammanblandningen av väder och klimat är det kanske mest häpnadsväckande, och hade någon av herrarna bekvämat sig med att kolla det aktuella isläget kring Nordpolen så kunde de ha strukit åtminstone den passusen.

Den danske klimatforskaren Bjørn Lomborg vid Copenhagen Consensus Center skriver att Obama är offer för tre klimatfantasier.

1. Förnybara energikällor spelar en viktig roll i klimatarbetet. Nej, det gör de inte. Idag får världen 81% av sin energi från fossila bränslen – enligt det allra grönaste scenariot kommer vi år 2035 att fortfarande få 79% av energin från fossila bränslen. Vind- och solkraft kommer att öka från 0,8% till 3.2% - imponerande men betydelselöst.

2. Biobränslen kommer också att spela en viktig roll. Nej. Idag omvandlar biobränslen helt enkelt bara livsmedel till drivmedel, vilket höjer livsmedelspriserna och ökar svälten, samtidigt som skogsavverkningen som krävs för större odlingsytor ger större CO2-utsläpp än det man tjänar på biobränslena.

3. Bränsleeffektiviteten hos de nya fordonen bidrar till lägre utsläpp. Nej. Undersökningar visar att snålare bilmotorer leder till mer bilkörande. När en bil drar mindre kör man mer.

Den sista klimatfantasin som presidenten måste befria sig från är att internationella förhandlingar på något sätt kan leda till meningsfulla minskningar av utsläppen. Det har vi ägnat oss åt under mer än 20 år utan framgång och vi kommer att misslyckas i Paris 2015 också. Det är och förblir de fossila bränslena som skapar ekonomisk tillväxt i världen.

Så långt den kloke Bjørn Lomborg.

Terence Corcoran på tidningen Financial Post kallar Obamas klimatplan för ett politiskt vågspel som det kommer att bli svårt att ta hem. Efter Köpenhamnsmötet förband sig USA för att till år 2020 minska CO2-utsläppen till 17% under nivåerna 2005 – och det sa Obama ingenting om. Vilket i och för sig var klokt av honom, eftersom landet omöjligen kan nå upp till detta mål, ”hur många medlemmar han än värvar till sitt Hot Earth Society”.

Media har med få undantag hejat på satsningarna på “förnybar energi” (vind- och solkraft) som inte skulle överleva utan statliga subventioner och omställningsprogram. En amerikan som heter Marlo Lewis och arbetar vid Competitive Enterprise Institute skriver: “Att snabba på utvecklingen av förnybara energikällor på statlig mark kommer troligen att leda till högre fladdermus- och fågeldöd, och ännu ett steg bort från skyddet av utrotningshotade arter.” Hittills har Obama-administrationen aldrig åtalat eller bötfällt ägarna till ett vindkraftverk för att de dödat fridlysta fågelarter.

Kanske är det med all rätt som bloggaren Alan Caruba utnämnt Barack Obama till en storljugare och illustrerat sina kommentarer med den här bilden:





tisdag 25 juni 2013

30 månader kvar att rädda jorden eller "Vi ska klara av det!"


“Forskaren Julienne Stroeve har studerat isen i Arktis i årtionden. Varje sommar reser hon norrut för att mäta hur mycket is som har smält. Hon vet att klimatförändringen påskyndar avsmältningen, men under sin sista resa kunde hon knappt tro sina ögon. Stora områden av den arktiska isen hade försvunnit...”


Herr Patel är en man med visioner
 Så inleds ett mejl från en organisation som heter Avaaz och lever på att mjölka miljövänner på pengar. Enligt den egna hemsidan är Avaaz.org ett globalt nätverk med 22 miljoner medlemmar. Namnet uppges enligt samma källa betyda “röst” eller “sång” på många språk. Nu vill man ha donationer för att kunna stoppa uppvärmningen. Chef för Avaaz är en herre som heter Rikken Patel och han ser gärna att vi donerar pengar för att hejda klimatförändringarna. Vad han gör med pengarna är inte alldeles klart...

“Vi KAN stoppa detta om vi agerar mycket snabbt och tillsammans. Ur denna utplåningens mardröm kan vi skapa en inspirerande framtid för våra barn och barnbarn. En ren grön framtid i balans med den jord som gav oss liv.”

“Vi har 30 månader på oss fram till Parismötet, det toppmöte där världens ledare ska bestämma hur vi ska bekämpa klimatförändringarna. Det kan tyckas vara en lång tid – men det är det inte. Vi har 30 månader på oss att ge makten till de rätta ledarna, se till att de deltar i mötet, ge dem en plan och se till att de följer den. Det handlar om oss mot oljebolagen och fatalismen... Fatalism när det gäller klimatförändringarna är inte bara fåfängt, det är också inkompetent.”

Resten av meddelandet innehåller den vanliga rappakaljan om hur oljebolagen göder oss klimatförnekare med miljontals dollar (hittills har Skeppsgossen inte fått en oljekrona!) och köper politiker för sin sak. Med minst 40 000 underskrifter och små donationer kan Avaaz.org göra skillnad. Ett bevis på det är de 100 miljarder dollar per år som de rika länderna lovade att bistå de fattiga länderna med i deras klimatarbete vid toppmötet i Köpenhamn 2009, vilket Patel påstår var ett Avaaz-initiativ.

”Då räknade Avaaz bara 3 miljoner medlemmar… Nu är vi 22 miljoner och växer med 1 miljon varje månad.”

En av dem som fått tiggarbrevet är Anthony Watts  med bloggen What’s Up With That (www.whatsupwiththat.com). Han kommenterar det så här: ”I brevet heter det att om du skickar Avaaz 2 pund i veckan så ska de på något sätt kunna hjälpa NSIDC:s Julienne Stroeve att plocka ihop isflaken – på samma sätt som du tidigare kunde göra delfinerna lite gladare med en donation…” (NSIDC = National Snow & Ice Data Center).

Watts erinrar också om ett uttalande av NASA-forskaren Jay Zwally: “Med dagens hastoghet kommer Arktis att kunna vara nästan isfri i slutet av sommaren 2012, mycket tidigare än man förutsagt.” Så blev det nu inte. Han måste ha menat 2013 – eller kanske 2015?

Men en som är helt ense med Avaaz.org och kanske till och med inofficiell medlem är Barack Obama som idag levererat ett program för att rädda jorden från kokning. Det är lika bluddrigt som allt annat den mannen säger – men det kommer att kosta amerikanerna enorma extra skatter och pålagor i form av höjda energipriser på det mesta, från drivmedel till elström. Och som vanligt har den gode presidenten svårt att hålla sig till sanningen. Han påstår exempelvis att satsningen på solenergi sparat många hushåll hundratals dollar redan det första året, men nämner inte med ett ord att elpriserna rakat i höjden trots det. Distributionen av livsmedel och andra produkter drabbas hårt på grund av de föreslagna höjningarna på diesel.

Rent idiotisk är klassningen av koldioxid som ett gift jämförbart med kvicksilver och arsenik, som USA måste skydda kommande släkten mot! Men det är säkert ett argument som går hem hos svenska miljöpartister och andra klimaträddare, eller vad säger fru Romson?

Till slut kan Skeppsgossen berätta att efter “klimattalet” startade herr Obama en veckolång rundtur i Afrika. I sällskap hade han några hundra säkerhetsmän och 56 fordon, inklusive 14 limousiner och tre lastbilar. För att inget ska hända den ”gröne” presidenten kommer jaktplan att patrullera luftrummet dygnet runt.

“Jorden svalnar, men i hans förvirrade hjärna fortsätter värmen att stiga. Gud bevare oss för hans svammel. Där ser ni, barn, vad som händer en person blivit hjärntvättad. Han förkastar vetenskapliga fakta och tror på någon idiotisk religion.”

Orden är inte mina men de kunde ha varit det.



måndag 24 juni 2013

Klimatkrämarna ger inte upp

Visst har det blivit varmare på jorden eller hur? Damernas underbyxor är
lika bra bevis för AGW-hypotesten som något annat.
Just nu är isens utbredning i Arktis ca 11,5 miljoner kvadratkilometer. Mest is i Arktis var det 1981 med 12,3 miljoner km² och minst 2010 med runt 10,4 miljoner km². Det handlar alltså inte om några dramatiska förändringar varken uppåt eller nedåt. Katastrofrapporterna är klart obefogade oprofessionella, och deras syfte är inget annat än att skrämma folk och ge de gröna argument för skattehöjningar på drivmedel och energi av andra slag som påverkar koldioxidmängden i atmosfären.

Klimatforskaren Hans von Storch har i en intervju i Der Spiegel förklarat att vissa forskare uppträder som predikanter, blinda för de många andra hot som kan äventyra vår fortsatta tillvaro på den här planeten.

Engelsmannen Peter Lilley citerar G.K. Chesterton i en artikel i Huffington Post: ”När människor slutar tro på en ortodox religion slutar de inte att tro utan tror på allt”. Klimatförändringarna är en sådan religionsersättning som påstår sig vara grundad på vetenskap. Den har sina egna präster och sin egen kyrka – Förenta Nationernas IPCC som är det enda organ som kan tolka de heliga skrifterna”.

Lilley kallar också The Met Office för kultens kristallkula som påstår sig kunna förutsäga vädret i århundraden framåt, trots att de gjort korttidsprognoser som visat sig fullständigt felaktiga. “Våra barn kommer inte att få se snö” sade man år 2000 innan England drabbades av de hårdaste vintrarna på årtionden. “Vi kan se fram emot en riktig grillsommar” (sommmaren 2011 regnade som bekant bort lite varstans) och torkan kommer att bestå påstod Met Office när landet fick en av sina blötaste somrar (2012). Nu säger samma narrar att regn och översvämningar måste vi vänja oss vid! Och allt beror förstås på klimatförändringarna, oavsett om det blir varmt eller kallt blött eller torrt.

Skeppsgossen vill gärna inflika att Sveriges Met Office heter Pär Holmgren, en väderguru som vi tack och lov hör allt mindre av efter fadäsen med snöfria Vasalopp i framtiden och andra liknande tavlor.

Vi har nu kunnat konstatera att den globala temperaturen inte ökat på snart 20 år trots att CO2-halten i atmosfären ökat mer än någonsin. Klimatnarrarna bemöter detta faktum med att det gångna årtiondet var det varmaste sedan mätningarna började – och därför pågår uppvärmningen ändå! Därtill talar de om pausen som ”naturliga variationer”. Alltså kan vi utgå från att samma naturliga variationer också orsakade den tidigare uppvärmningen, eller hur?

Nåja, varken James Hansen, Pär Holmgren eller Met Office och alla de andra klimatkrämarna är ensamma om att ha gjort bort sig när de försökt förutsäga framtidens klimat. Nyligen hittade Skeppsgossen nedanstående intressanta klipp från tidningen The Pueblo Leader 28 januari 1913, som med hänvisning till professor Svante Arrhenius påstod att världen skulle blir 8 – 9 grader varmare på grund av ökande koldioxidmängder. ”Grönland kommer att få ett bra klimat för odling och Kanada skulle få njuta av samma behagliga åretrunttemperaturer som Missouri…


söndag 23 juni 2013

Det hettar till i vindkraftsdebatten III - Nytt bränsle från England

Som Skeppsgossen tidigare berättat har engelsmännen tröttnat ordentligt på att ständigt göda vindkraftsprofitörerna med pengar utan att få så värst mycket tillbaka varken i form av lägre elpriser eller de omskrivna gröna jobben. Hittills har den genomsnittliga elkostnaden för ett hushåll ökat med knappt 50 pund per år. Via elräkningarna har konsumenterna under förra året skänkt bort 1,2 miljarder pund till vindkraftsägarna. Dessa sysselsatte under 2012 ca 12 000 personer, vilket betyder att varje arbetstillfälle subventionerats med otroliga 100 000 pund!


Avslöjandet är naturligtvis mycket pinsamt för vindkraftsindustrin som gång på gång påstår att den utgör en ekonomiskt dynamisk sektor som ger jobb. Men de här siffrorna är ”snälla”, för det finns exempel på att varje jobb i vissa fall kostat skattebetalarna över 1,3 miljoner pund. I Skottland, som har 203 landbaserade vindfarmer – fler än någon annan del av Storbritannien – är det endast 2 235 personer som direkt arbetar med dem. För dessa betalar allmänheten 154 000 pund per arbetstillfälle.

Och inte ser det stort bättre ut i framtiden. Till år 2020 kalkylerar ansvariga med en kraftig ökning av arbetsstyrkan inom vindkraften – men likt förbaskat blir den effektiva nettokostnaden per arbetstillfälle hela 80 000 pund. Till och med en av de direkt inblandade har erkänt att vindfarmer inte är arbetsintensiva och jobbskapande. Men branschorganisationen Renewable UK framhärdar och säger att 90 000 personer kommer att arbeta i branschen år 2020.

Om det blir några nya arbeten eller inte beror enligt bedömare dels på utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften och dels på den förväntade satsningen på fabriker för tillverkning av turbiner. Spanska Gamesa har lovat bygga en fabrik Skottland men avvaktar tills regeringen fattat övergripande beslut om vindkraften i framtiden, och ungefär detsamma säger Siemens som planerat en fabrik i Hull.

Motståndet mot uppförandet av nya vindkraftverk växer sig allt starkare, trots att exploatörerna i en del fall lovat de närboende rabatterad el – något som kritikerna med rätta kallar mutor.

Dr John Constable, chef för Renewable Energy Foundation, säger att på sikt förstör vindkraften riktiga jobb genom att elpriserna blir högre ju fler snurror som sätts upp. “Verkligt produktiva energiindustrier som gas, kol och olja skapar indirekt arbeten genom att leverera billig energi – och det kan vindkraften inte göra så länge den måste leva på statliga bidrag.” Om 15 procent av all el i Storbritannien ska komma från vindkraft 2020 som den gröna vänstern vill, så kommer subventionerna enligt samma organisation att öka till 6 miljarder pund. De som tjänar storkovan blir de som upplåter land för byggena. Arrendesumman per år är idag uppe i hela 40 000 pund för ett vindkraftverk på 3 megawatt.

Så på vilket sätt gynnas då den vanliga brittiska elkonsumenten? Inte alls förstås. Det är andra som drar in förtjänsterna. Under en vecka i maj levererade de tusentals brittiska vindkraftverken hela 12 procent av landets totala elproduktion. Strålande! Men under den gångna kalla och vindstilla vintern – när elbehovet var som störst – presterade vindsnurrorna futtiga 0,1 procent. Att de dessutom förstör landskapsbilden och dödar fåglar och fladdermöss gör ju inte saken bättre, varken i Storbritannien, Spanien, Norge eller Sverige.



lördag 22 juni 2013

Det hettar till i vindkraftsdebatten II


“Det påstås att det finns människor som tycker att vindsnurror är vackra… det låter lika troligt som att en bonde i det forna Sovjet tyckte att en tysk Tiger-stridsvagn var vacker när den krossade hans mormor.”


Mannen som skrivit detta heter Russell Taylor, välkänd brittisk satiriker och essäist. I en artikel har han analyserat miljövänsterns fascination av vindkraften och jämfört snurrorna med moderna totempålar. Han får medhåll av krönikören James Delingpole i The Telegraph (20 juni) – denne kallar snurrorna ”eko-krucifix” eftersom de i grunden inte alls handlar om energi eller att rädda planeten. ”De kan snarare jämföras med bilderna av svältande isbjörnar på isflak, symboler för den nya globala religionen.”

Så här skriver Taylor bland annat (i fri översättning): “Vindkraftverken tjänar också ett annat av vänsterns syften, liknande de enorma höghus Ceausescu lät bygga mitt ute på landsbygden: de är symboler för makt. De ska påminna människorna på landsbygden om att de också befinner sig i städernas gravitationsfält och att de inte kan motsätta sig stadselitens påbud. Hittills har denna elit betraktat landsbygdsbefolkningen som konservativ, traditionsbunden och frihetsälskande… I miljöliberalernas värld är man antingen en av dem eller också en fiende med en livsstil som måste förstöras. Först förbjöd man rävjakt, sedan förstörde man landskapsbilden. Vad kommer härnäst? Kollektivjordbruk?”

I första delen av trilogin “The Hunger Games” åskådliggör Suzanne Collins spänningarna mellan denna storstadselit som inte bara tror att de är födda att styra utan också vill att vi ska vara tacksamma för det och rebellerna ute i landet som gav sjutton i elitens idiotiska lagar och påfund.

James Delingpole menar att vår motvilja mot vindkraftverk går djupare än insikten om att de är fula, olönsamma och totalt onödiga. Till viss del kan den förklaras av vår hjälplöshet inför odemokratiska och okontrollerbara beslut uppifrån. Ett exempel på detta är enligt honom det anförande som brittiske klimat- och energiministern Ed Davey höll i Bryssel häromdagen.

“Det kommer alltid att finnas personer som drivs av en motvilja mot allt nytt… Trots att vetenskapen erkänner att den globala uppvärmningen tar pauser ibland, så pekar prognoserna i en och samma riktning. Klimatförändringens långsiktiga påverkan på den globala ekonomin kommer att helt överskugga dagens ekonomiska problem, det kan vi vara övertygade om.”

James Delingpole kommenterar uttalandet så här: “Antingen vet Davey att detta skitsnack inte är sant, i vilket fall han ljuger, eller också är han förskräckligt illa påläst… I båda fallen är han totalt olämplig att inneha posten som ansvarig minister för klimat- och energipolitik.” (www.jamesdelingpole.com)

Tillverkarna av vindkraftverk känner sig nu så utsatta av den massiva kritiken att danska Vestas i veckan startar en global kampanj “för att skilja myterna från fakta och öka stödet från allmänheten till de politiska organ som främjar vindkraftssatsningarna”. Kampanjen inleds i Australien där motståndet mot vindkraft är särskilt starkt (och irriterande för Vestas).

Enligt en talesman för vindkraftsindustrin handlar det om att återta initiativet från anti-vindkraftrörelsen och ge allmänheten fakta. Vindkraften beräknas kunna spara upp till 5 miljoner ton CO2-utsläpp varje år i Australien, men satsningarna bromsas av skrämselkampanjer och felaktig information.”

Vice verkställande vd:n i Vestas Morten Albæk tillägger: “Det är viktigt att vi skiljer mellan äkta lokala farhågor och de allt mer professionella anti-vindaktivisterna vilkas strategi går ut på att förvirra och infektera debatten.”

Skeppsgossen önskar naturligtvis Vestas lycka till i detta korståg mot de otrogna som enligt en undersökning bara utgör 11 procent av befolkningen i Australien. Man kan ju fråga sig hur så få kan ställa till så mycken skada för vindkapitalisterna så något lurt är det väl med den här opinionsundersökningen också!

Professor Ingemar Nordin skriver i en kommentar på The Climate Scam (eller Klimatupplysningen som sajten numera heter) att Vestas är en av de största parasiterna på statliga bidrag. ”Land efter land har inte längre råd att skyffla in skattemedel i denna förlorarbransch… Skiffergas pressar ned priserna på fossila bränslen och är förmodligen mindre koldioxidgenererande än vindkraft… Och då går parasiten Vestas ut och tar av silkesvantarna: ’Nänu jäklar, nu skall vi täppa till truten på dessa kritiker som bara kommer med invändningar. Vi vill ha våra bidrag!!!’”

Och precis som Ingemar Nordin tycker Skeppsgossen att om Vestas hade det minsta med substans att komma med, så borde de vara de första att kräva avreglering och indragna subventioner och skatteförmåner.

torsdag 20 juni 2013

Genusdebatten: Visst är det skillnad på pojkar och flickor!


Genustänkandet är ju ständigt på tapeten, inte minst i Sverige. Enligt de mest radikala existerar inga egentliga könsskillnader, alla är ”hen”, och om en man vill bli kvinna behöver han bara tänka att han är det. I Kalifornien (var annars?) sökte en man som heter Calliope Wong in på ett amerikanskt college för kvinnor. Han har inte genomgått någon sorts könsbyte, men media menade att om han identifierade sig som kvinna så var han det. Biologiska skillnader mellan män och kvinnor borde inte erkännas längre, tycker han – och fick avslag på sin ansökan.


Idag är det politiskt korrekt att hävda att könet är underordnat i ett parförhållande och att män kan bli kvinnor och kvinnor kan bli män – men biologiskt är det naturligtvis rent nonsens. Det är vänsterversionen av den gamla rasistiska regeln om ”en droppe negerblod” som tagits till heders igen. Det är därför som Obama kallas en svart president och inte ”till hälften vit” och det är därför som en heterosexuell man kan bli bög medan en bög kan aldrig bli hetero.

Det handlar om minoriteters rätt. Enligt vänsterns filosofi är det fint att tillhöra en minoritet. Genom att medvetet splittra majoriteten i små minoriteter blir det lättare att ta kontroll över oss, vilket ju är det yttersta syftet med vänsterpolitiken.

I tidningen Le Monde (17 maj) har Nancy Huston, essäist, och evolutionsbiologen Michel Raymond skrivit en intressant artikel i ämnet. Det är Skeppsgossens vän Sture Åström som tipsat om artikeln och även gjort en översättning av den. Här kommer några utdrag.

”Vissa områden anses totalt fria från biologiskt inflytande; den resulterande teorin skiljer sig inte mycket från en modern mytologi. Det gäller idén att alla icke-fysiologiska skillnader mellan män och kvinnor är sociala konstruktioner ("genusteori", som nyligen införts i de franska läroböckerna). I den levande världen är män och kvinnor alltid biologiskt olika, inklusive några av deras beteenden, eftersom vartdera könet har ett visst sätt att reproducera sig i likhet med gorillor, schimpanser och bonobos, som är våra närmaste kusiner.

Vilken mystisk kraft skulle ha raderat skillnaderna i den art vi är? Faktum är att när vi undersöker dem, visar det sig att redan vid födseln – och därmed före varje social påverkan – beter sig flickor och pojkar olika. Och hur kan man undgå att erkänna att hormontopparna i puberteten, som gäller tonåriga människor så väl som tonåriga schimpanser, har ett biologiskt ursprung och en markant effekt på beteendet? Här bör tilläggas att ett starkt socialt tryck oftast tenderar att förstärka de biologiska skillnaderna.

…Ett annat exempel är skillnaderna mellan mänskliga grupper. Det finns en mångfald av hundraser, nio underarter av giraffer, fyra av schimpanser, flera sorters blåmesar, en imponerande lista av underarter av tvättbjörnar. Oavsett den term som används, är detta genetiska skillnader. Och Homo sapiens? Dagens fashionabla fiktion försöker slå i oss att de genetiska skillnaderna mellan mänskliga grupper är nära noll, att begreppet ras är vetenskapligt ogrundat.

Denna idé är rik på politiska undertoner och fantastiska föreställningar om verkligheten. Mångfalden inom den mänskliga arten är stor: en del av vårt genetiska arv är gemensamt, men en annan del är kännetecknande för geografiska grupper. Dessutom är det tillräckligt att studera genomet hos en okänd person för att veta varifrån hans förfäder kommit. Hur skall vi beteckna dessa skillnader? Ordet ’ras’ är skrämmande – det kommer snart att försvinna från den franska konstitutionen. Man kan undra om det kommer att följas av ’kön’ – men oberoende av begreppet, handlar det om att inte lära ut dumheter.

…Dessa moderna myter har det gemensamt med religioner att de är byggda på ett tyst förnekande av fysiska och biologiska fakta. Gemensamt med religionerna är också en smickrande försäkran om vår ’unika’ status som ’utvalda’ bland jordens arter: långt från att vara en del av djurriket och naturen förtjänar människan en särskild status, försäkrar de oss. Ras och kön må vara bra för växter och djur. Men inte för oss, vi är överlägsna! Vi bestämmer vårt eget öde!”

…Utvecklingen stannar aldrig upp. Kommer olika grupper av människor att i framtiden bilda egna arter, som inte längre kan korsa sig med varandra? Detta är en möjlighet, ganska vardaglig i däggdjurens historia och flera gånger observerad i vår sentida evolutionära härstamning. Omvänt, om reproduktionen mellan befintliga grupper blivit mycket vanlig, kan detta homogenisera alla. Det är en avlägsen möjlighet, även i USA. Därför existerar idag faktiskt genetiskt differentierade grupper av människor.

I förbigående noteras att skillnaden mellan könen är av en annan karaktär än detta, eftersom kön inte kan blandas: korsar sig en manlig och en kvinnlig individ, så får man inte en hermafrodit eller transsexuell, men i nästan samtliga fall, en hane eller en hona. Konsten att leva behöver inte underkasta sig det politiska valet mellan en konservativ höger, som alltid överdriver vikten av det bestående, och en revolutionär vänster, som tror att allt skall ändras. Det är dags att gå bortom dessa förenklade svar på oändligt svåra frågor, för om vi fortsätter att ignorera och missbruka verkligheten, riskerar vi att äventyra våra chanser att överleva. Motsättningen mellan natur och kultur är ohållbar. Människan är ett djur, men inte som de andra: inte riktigt lätt att acceptera båda delarna av den meningen på samma gång!”







tisdag 18 juni 2013

Klimathotet hänger fortfarande över oss - fast mindre tungt än för 10 år sen

Varmt blir det - fast inte så varmt som man sa tidigare...

Som Skeppsgossen tidigare rapporterat samlades över 1000 deltagare i Bonn i Tyskland för att diskutera en ersättning av Kyotoprotokollet, som upphör om sju år. De diskuterade strategier för att minska utsläppen av växthusgaser för att hålla den globala temperaturhöjningen under 2 grader.


Extra kol i debatten var det faktum att koldioxiden i atmosfären nu närmat sig den kritiska tröskeln 400 miljondelar. Representanter för utvecklingsländerna påminde också om att de är de mest utsatta för klimatförändringarna. Trots åtgärder som trädplantering hotas exempelvis Filippinerna av stigande tidvatten.

Somliga nationer menade att utvecklingsländerna själva måste ta mer ansvar för sina utsläpp. Det gillade inte Bernaditas de Castro Müller i Filippinernas delegation. ”Vi ska gärna ta vårt ansvar – när vi slutat drunkna!” Hon tillade: ”Det är de nationer som orsakat de historiska utsläppen som måste hjälpa till… Många länder som mitt eget genererar väldigt små utsläpp. Hur ska den som äter ett enda mål mat om dagen kunna minska dem?”

De nu avslutade samtalen ingår som ett steg på vägen till en större klimatkonferens i Paris 2015, då man hoppas kunna underteckna ett nytt klimatprotokoll.

Sabine Bock från Tyskland framhöll sitt lands satsning på förnybar energi som ett föredöme – men sade förstås ingenting om hur den mer eller mindre blivit ett fiasko. Idag har som bekant Tyskland och Danmark världens högsta energipriser, tack vare stängningen av kärnkraftverken.

“Även minsta genombrott i klimatförhandlingarna kommer att kunna mätas i räddade liv”, säger Wael Hmaidan, som är chef för en av världens otaliga klimatorganisationer – i detta fall Climate Action Network. Han är mest sur på ryssarna som enligt honom vill bevisa att landet är en stormakt med rätt att bestämma över utsläppsrätter och annat. Ryssarna vill till exempel bli belönade för att deras gamla lydstater släppte ut mycket mindre CO2 än västländerna.

”Det är fel,” säger herr Hmaidan. ”Utsläppsrätterna handlar inte om vad som varit utan om nu och framtiden. Till och med utvecklingsländerna arbetar för det så varför skulle inte Ryssland göra det?”

Sedan predikar herr Hmaidan det vanliga budskapet: fyra grader varmare och civilisationen kollapsar – men ännu kan vi rädda 100 000 liv eller en miljon liv om minskar våra utsläpp.

Därför måste alla bli miljöaktivister (vilket gud förbjude! Skeppsgossen anm.). Som bevis för att kraftfulla insatser kan få effekt drar han fram ozonhålet som de gröna fascisterna tror att de påverkat genom att få till ett internationellt förbud mot CFC.

Annars är det Kina som man sätter fokus på. Kina är idag den nation som svarar för de största CO2-utsläppen, men landet tycks vänta på initiativ från USA innan man på allvar satsar på klimatfrämjande åtgärder. Och så länge de båda stormakterna tvekar också resten av världen.

Riktigt illa är det förstås också att den kinesiska vetenskapsakademin översatt och publicerat två klimatkritiska rapporter från Heartland Institute i USA, en organisation som länge ifrågasatt påståendena om en global uppvärmning. De 1200 sidorna kritiserar hårt IPCC och lär väl inte få Kina att ändra inställning, tvärtom.

En organisation kallad International Union for the Conservation of Nature varnar för arternas nedgång och fall. Enligt ett pressmeddelande har de räknat ut att mellan en fjärdedel och hälften av alla fåglar är mycket sårbara för klimatförändringarna, liksom en fjärdedel av korallerna och ett kräldjur av tre. Till dessa förskräckande siffror har man kommit genom att kartlägga arternas habitat och beräkna hur de påverkas av kommande ändringar i klimatet. Hittills har ju inte en enda fågelart utrotats på grund av ökande halter CO2, men senare kommer hälften av dem att utrotas, så det så.

Protestägg.
 Om man vill göra något åt klimatförändringarna och samtidigt skaffa sig publicitet kan man göra som den brittiske konstnären Stephen Turner. Han har designat och låtit tillverka ett ägg av trä som han förtöjt i Beaulieu River i södra England. I ett helt år tänker han bo i ägget, som rymmer en säng och kök. Tidvattnet ser till att han somnar gott – och med äggets hjälp hoppas Turner göra fler människor medvetna om den katastrof som väntar oss…

Till sist har signaturen J.R. skrivit en klimatkommentar, som i sin svartsyn överträffar det mesta som Skeppsgossen läst. Håll till godo och njut!

”Det står helt klart att världen redan har passerat den kritiska brytpunkten. Påståendet att vi ännu har tid att stoppa klimatförändringarna är absurt och tar ingen hänsyn till alla de konkreta bevis vi har.

Vi kan inte ersätta de smälta glaciärerna eller den smälta havsisen. Eller stoppa albedoeffekten. Vi kan inte heller tvinga tillbaka jetströmmen i sin vanliga bana. Eller kyla ner världshaven. Eller hejda havens höjning. Eller avlägsna metanet och CO2 ur atmosfären. Eller få bort sot- och kolpartiklarna ur luften.

All den energi som nu släppts lös kan helt enkelt inte stoppas och kommer att accelerera. Vad vi idag ser är de utsläpp vi gjorde på 1980-talet – vi kan inte ens föreställa oss vad som händer när vi konfronteras med utsläppen närmare i tiden. Det innebär att den påbörjade temperaturhöjningen kommer att accelerera för varje år. Åt det kan vi heller inget göra.

En temperaturhöjning med 2 grader har länge varit politiskt acceptabel. Nu heter det att vi ”kanske” kan få en höjning med 4 grader – åter igen en politisk ”kompromiss” som försöker dölja den fruktansvärda sanningen.

Vad som väntar oss är en temperaturhöjning med 8 grader och därmed slutet för allt liv på jorden (utom för de mycket enkla livsformer som kan överleva en så kraftig temperaturökning).

Detta är ovedersägliga FAKTA. Mänskligheten har mindre än 100 år kvar. Innan den utplånas kommer miljarder att dö. Effekterna av klimatförändringarna är redan uppenbara och kräver årligen tusentals liv. Vid halvsekelskiftet 2050 kommer miljoner människor att dö varje år.

Det finns mycket litet tid kvar.”



fredag 14 juni 2013

Det hettar till i vindkraftsdebatten


Vind- och solkraftsindustrin har lovat att den skulle bli självgående, och t.o.m. lönsam, ”inom bara ett par tre år”. Och det har man lovat sedan 80-talet. Enligt The Climate Scam (www.theclimatescam.se) föreslår nu Venstre, det danska liberala partiet, att det är dags att syna korten. Vinner Venstre nästa val så lovar partiet att ta bort subventionerna, åtminstone för den landbaserade vindkraften och solkraft. Överhuvudtaget så vill de ha en genomgripande översyn av den danska energipolitiken, och de får stöd av framstegspartiet Dansk Folkeparti och de konservativa.


Det är inte bara danskarna som börjat tröttna på rekordhöga elpriser som till stor del beror på ”omställningen till grön energi”. Tyskarna är minst lika illa ute. Självaste Angela Merkel har sagt att landet nu måste skära i bidragen till den förnybara energin.

Storbritanniens premiärminister David Cameron är inne på samma linje och menar att det är dags att allvarligt granska subventionerna till vind- och solkraft ”eftersom kostnaderna för dem till slut hamnar på konsumenternas räkningar”.

I Storbritannien har debatten om vindkraften fått nytt bränsle genom ett uttalande av den konservative miljöministern Owen Paterson. Han betecknar vindfarmerna som en ”total styggelse” och vill ge kommunerna vetorätt mot nya landbaserade anläggningar. Förslaget innebär också att invånarna måste godkänna varje byggplan redan innan en ansökan kan göras.

Som ett led i detta måste föreslagna vindfarmer prövas också vad gäller deras påverkan på landskapsbilden. “Vindsnurrorna är en styggelse”, säger Owen Paterson. “Jag vet att många människor är enormt olyckliga över en del av vindfarmerna. Det finns områden där beslutprocessen fungerar men det är långt ifrån överallt.”

En taleskvinna för Greenpeace, Leila Deen, håller förstås inte med. ”Vindfarmer betraktas kanske som en styggelse av en politiker som ifrågasätter klimatförändringarna och propagerar för oljeskifferutvinning i sin valkrets. Men enligt våra undersökningar föredrar två tredjedelar av engelsmännen ett vindkraftverk på sin ort framför skifferbrytning.”

Miljöskribenten Per Welander har på ovannämnda The Climate Scam listat en rad nackdelar med vindkraft som sällan kommer fram i debatten. Han påpekar bland annat att den praktiska livslängden på vindkraftverk inte är påstådda 25 år utan snarare 12 år och att i länder utan vattenkraft blir behovet av reservkraft inte bara kostsamt utan det medför också CO2-utsläpp för reservkraften.

”El som produceras av vindkraftverk blir dyr. Så dyr att staten bestämt att subventioner ska utgå. Sverige behöver ingen dyr vindkraft då elöverskott finns i framtiden I Sverige är elproduktionen redan så gott som CO2-fri så det argumentet från de ’gröna’ faller också bort”, skriver Per Welander som också nämner de skador på fågellivet som det tycks vara tabu att tala om i vårt land.

Inom EU utgår planekonomiska direktiv om att en viss del av energin måste vara ”förnybar”. Politikerna bygger glatt vindkraft för att uppnå dessa planekonomiska mål. Men, som Per Welander mycket riktigt framhåller, ”i själva verket så ÖKAR CO2-utsläppen med vindkraft.” Enligt en holländsk studie från en vindfarm i närheten av Schiphol under en dag med normalvind krävdes ett tillskott av 47 150 m³ naturgas för att uppnå en elproduktion motsvarande 500 MW. Det betydde ett extra utsläpp av nära 118 ton CO2 i atmosfären.

Myten om vindkraftens förträfflighet är lika seglivad som CO2-myten och klimatet. Nu när ”klimatförhandlingarna” i Bonn rasat samman och vi inte har upplevt någon global temperaturhöjning på över 17 år är det hög tid att skrota de meningslösa vindkraftverken och andra ”förnybara” energikällor till förmån för en sansad energipolitik utan grön inblandning.



tisdag 11 juni 2013

Är överbefolkningen ett icke-problem?


Härförleden läste Skeppsgossen följande tänkvärda analys av jordens befolkningsutveckling, signerad Lord Christopher Monckton (hela texten i original kan du läsa på
http://www.wnd.com/2013/05/over-population-another-non-problem/#KXdOqM1lbm6bMYiM.99).

”För ett årtionde sedan beräknade forskarna att det skulle finnas 16 miljarder människor på jorden år 2050. FN firade millennieskiftet med en “World Population Clock” för att göra oss medvetna om de dystra framtidsutsikterna. Nu har klockan gått sönder och vi har fått nya siffror från ”dem som vet”. Befolkningssiffran stannar på bara 9-10 miljarder 2050 och kommer därefter att sjunka.

Vad kan nu detta bero på? Jo, på ett så enkelt faktum som att stigande välstånd automatiskt leder till lägre befolkningsökning.

I exempelvis USA minskar den infödda befolkningen. Det är bara immigranterna som håller födelsetalen uppe. I tredje världen fördubblas befolkningen vart 25:e år. Med andra ord blir befolkningstillväxten ett icke-problem om jordens befolkning får det bättre. Det har till och med de styrande i Indien och Kina insett, efter sina misslyckade försök med statligt kontrollerad barnbegränsning.

Trots maktgalna politiker och trots sinnessjuka miljöaktivister blir jordens befolkning allt rikare. Och när vi blir rikare skaffar vi färre barn. Orsaken har mycket lite med faktorer som ”kvinnoutbildning” eller tillgången till preventivmedel att göra.

Tänk dig en by utan elektricitet. Elektrifiera den. Med ens får människor annat att ägna sig åt än att avla barn.

Tänk dig en fattig jordbrukare. Har han många barn är hans ålderdom tryggad. Inför moderna jordbruksmetoder. Med ens har han förutsättningar att själv trygga sin ålderdom.

Tänk dig Afrika, jordens mest infektionsdrabbade kontinent. Ge människorna där tillgång till adekvat vård och medicin. Med ens försvinner pressen att avla barn för att rasen ska bestå och fortleva.

Det finns bara en orsak till att överbefolkningen förblir en farlig möjlighet. Det är om alla galna miljövänner fortsätter att framhärda i sin övertygelse om att de fattiga inte ska få det bättre och att de rika länderna sjunker tillbaka i den fattigdom de en gång lyfte sig ur – då kommer jordens befolkning att fortsätta växa."

Så långt lord Monckton.

Speciellt den sista reflexionen förtjänar eftertanke, anser Skeppsgossen, eftersom den kan direkt kopplas till den folkvandring som västvärlden upplever idag. ”De fattiga” är redan på väg i form av flyktingströmmar för att få del av västvärldens rikedomar samtidigt som de fortsätter att föröka sig för att säkra sina släkters fortbestånd. Tyvärr innebär det också att den rika världens välstånd successivt urholkas eftersom de fattiga invandrarna ogärna lämnar några andra bidrag än stora barnkullar.

Vem ska ta hand om dem när väst inte längre har råd att göra det?

söndag 9 juni 2013

Utpressning?

Regeringssammanträde vid Maldiverna - om 150 år?


Kommer du ihåg Maldivernas korrumperade president som skaffade sig internationell uppmärksamhet genom att påstå att det lågt liggande öriket snart skulle uppslukas av havet? För att demonstrera hur illa det var ställt höll han ett regeringssammanträde på havsbottnen. Strax ställde världssamfundet upp med löften om miljoner dollar. Nu är “De små östaternas allians” (AOSIS) i farten igen och kräver västländerna på pengar som ersättning för “skador på kustlinjerna orsakade av klimatförändringarna”.

Enligt talesmän för Tuvalu, Kiriabati och Maldiverna håller deras nationer på att förstöras av super-orkaner och av världshav som stiger när glaciärerna i Antarktis smälter. Gång på gång har sådana uppgifter klassats som rena lögner av framstående havs- och klimatforskare som Nils-Axel Mörner, men de här utpressarna ger inte upp.

Nu senast har de fått visst gehör för sina krav på ersättning vid FN:s klimatkonferens i Bonn. Därtill har de mage att kräva kompensation inte bara för nuvarande och framtida skador utan också för skador som redan inträffat (ett recept som bland andra Bolivia och Filippinerna prövade vid COP15 i Köpenhamn 2009).


Enligt Craig Rucker på klimatkritiska bloggen CFACT har AOSIS fått draghjälp för kraven av gröna grupper som Climate Action Network. Det rör sig om försäkringar för skador orsakade av stormar som en följd av klimatförändringarna och insamling av information om potentiella framtida katastrofer. Det lär också ha skapats en fond på 100 miljarder dollar redan i Köpenhamn som skulle kunna användas för ändamålet.

Att fastställa vilken industrination som bär skulden till en större tropisk orkan lär dock inte vara så lätt, menar Craig Rucker. Är det USA, Japan eller Australien? Och vem kan avgöra om det var den globala uppvärmningen som orsakade den? Här finns storkovan att tjäna för internationella jurister. En annan obesvarad fråga är varför Kina som numera svarar för merparten av CO2-utsläppen i världen ska komma undan utan att betala sin del.

Självklart är det här initiativet inget annat än ett nytt försök av de giriga ledarna för dessa småstater att pressa pengar av industriländerna. Om de nu vore så illa ställt som de gör gällande så skulle väl inte exempelvis Maldiverna fortsätta att bygga de lyxiga turistanläggningar som Skeppsgossen vid flera tillfällen berättat om?





fredag 7 juni 2013

Den gröna vänsterns agenda




I Bonn i Tyskland pågår för närvarande två klimatkonferenser som har fått förhållandevis liten uppmärksamhet i svenska media trots att de i grunden kan bidra till nedmonteringen av dagens västeuropeiska demokratier. Den ena konferensen gäller ”Agenda 21”, den andra förarbetet till den planerade ”klimatöverenskommelsen” 2015. Och det är ämnen som våra vänstermedia ogärna vill att allmänheten ska få närmare vetskap om.


International Council for Local Environmental Initiatives (ICLEI) är mest känt för sitt dokument “Agenda 21”. Det handlar om att på lokal nivå arbeta för ett hållbarare samhälle. Programmet lades fram vid klimatkonferensen i Rio de Janeiro 1992 och idag är över 1200 städer och kommuner runtom i världen medlemmar. I varje svensk kommun finns det t.ex. ett Agenda 21-kontor som ska se till att programmet följs. Programmet beskriver enligt Wikipedia ”hur arbetet för att motverka natur- och miljöförstöring, fattigdom och bristande demokrati ska bedrivas”.

En annan punkt är “social rättvisa” varmed menas att alla människor ska ha samma rätt och möjlighet att dra nytta av samhällets resurser. I princip handlar det alltså om att omfördela rikedomar och tillgångar i sann kommunistisk anda. Nationell suveränitet betraktas som en social orättvisa – ”och det är där som FN kommer in eftersom organisationen aldrig gett upp sitt mål om globalt styre”, skriver Alan Caruba på sin blogg ”Warning Signs” (http://factsnotfantasy.blogspot.se).

Samtidigt med Agenda 21 pågår klimatsamtal i FN-regi i Bonn. Syftet med dem är att skapa förutsättningar för ett bindande klimatprotokoll till 2015. Många bloggare har redan varnat för ett sådant och kallat det ”en katastrof för den fria världens ekonomier”. Genom att använda begreppet ”klimatförändringar” i stället ”global uppvärmning” kan charlatanerna på konferensen bortse från reella data och fortsätta att slå blå dunster i ögonen på allmänheten.

Alan Caruba igen: ”Tanken att FN eller hela världens befolkning skulle kunna ha någon inverkan på klimatet är så absurd att den borde förkastas direkt, men FN:s klimatprogram och det kommande avtalet har inget alls att göra med klimatet. Det handlar i själva verket om en fascistisk utopi skapad av dem som fortsätter att ljuga om klimatet.”

Sveriges gröna vänster fortsätter också att ljuga hej vilt om allt från invandring till klimat. Tyvärr kan deras extrema läror inte avfärdas som griller eftersom framför allt många yngre svenskar tror på vad Romsson och Fridolin säger. Bland sympatisörerna finns också stora grupper med särintressen som veganer, Occupy Wall Street, maskerade stenkastare och djurvänner som accepterar halalslakt men förfasar sig över minkfarmer eller att elefanter uppträder på cirkus.

Skeppsgossen inser att den sortens människor föredrar indoktrinering framför sunt förnuft och logiskt tänkande. Problemet med dem är att de i framtiden kan skaffa sig så stort politiskt inflytande att demokratin – eller det som ännu finns kvar av den – ersätts av en grön diktatur, sharialagar och åsiktsförtryck.


Kanske en typisk miljöpartist...

måndag 3 juni 2013

På hal is



Om vädret är varmt är det ett tecken på global uppvärmning. Om det är kallt ute är det också ett bevis på global uppvärmning, för den globala uppvärmningen skapar sådana extrema ytterligheter. En istid skulle därför vara det yttersta beviset på global uppvärmning.


För några år sedan tvingades Australiens premiärminister Kevin Rudd att avgå till följd av bland annat förslaget om handel med utsläppsrätter. Orsaken till han stödde förslaget, säger han, var att ”forskarna påstod att klimatförändringen var ett stort problem”. Vad han inte medger, det är att ”forskarna” sade precis det som de blivit uppmanade av politiker som han själv att säga.

Och det är inte bara i Australien vi upplever att “forskare” låter sig mutas för att leverera de rapporter som politikerna vill ha. Det är en form av vetenskaplig prostitution som breder ut sig alltmer och tillförsäkrar de inblandade fortsatta anställningar och anslag. Särskilt utbrett är missförhållandet inom klimatforskningen.

Vart fjärde år betalar amerikanska staten ett antal forskare stora pengar för en sammanfattande klimatrapport som ligger till grund för nationens klimatpolitik. Den kostar flera miljarder av skattebetalarnas pengar och involverar 13 olika regeringsorgan. Någon har frågat sig varför dessa experter aldrig har tvivlat på att jorden upplever en katastrofal uppvärmning trots att det snart gått två decennier utan märkbara temperaturökningar – förklaringen ligger naturligtvis i att de säljer sina namn för äran och feta anslag.

Pengar är makt. Pengar betyder publicerade artiklar. Pengar ger tevetid, utmärkelser och mer pengar. Tyvärr tycks det betyda mer för majoriteten av ”klimatforskare” än sanningen. Så här summerar Patrick J. Michaels vid Cato Institute tillståndet i forskarvärlden: ”2018 kommer Barack Obama att kunna förklara satsningen på småbilar med orden: ’Så vad annat kunde jag göra? Mina forskare, de sa att det här var viktigt’.”

För övrigt fortsätter USA:s president oförtrutet med sin klimatpropaganda, förmodligen inspirerad (och kanske både moraliskt och ekonomiskt uppbackad) av Al Gore-maffian. Senaste grodorna som hoppat ur hans arroganta mun är att klimatsituationen på jorden förvärrats under de senaste 15 åren och att de som tvivlar på klimatförändringarna borde beläggas med munkavle och ställas inför rätta! Barack Obama läser uppenbarligen bibeln som fan själv!

Men det finns ljuspunkter i klimatmörkret också. En av dem heter John Christy och är doktor i meteorologi vid Alabamauniversitetet i Huntsville. Vid en konferens nyligen litade han ett antal rena lögner som alarmisterna kommit med:

• Populära skräckhistorier om att extrema väderhändelser som orkaner, tromber, översvämningar m.m. har ökat i världen är inte grundade på fakta.

• Antalet värmerekord i USA har inte ökat.

• Klimatmodellerna har överskattat uppvärmningen under de senaste 15 åren högst väsentligt.

• Även om klimatmodellerna vore riktiga skulle en halvering av USA:s CO2-utsläpp till år 2050 leda till en minskning av den globala temperaturen 2100 med ynka 0.07°C.

• Om en politik inte är ekonomiskt hållbar så är den inte heller politiskt hållbar (fast det vete tusan! Skeppsgossens kommentar).

• De högre CO2-koncentrationerna har hittills haft liten inverkan på klimatet jämfört med de vinster ifråga om hälsa och miljö som den förhållandevis billiga kolbaserade energin ger.

Men sådana åsikter är inte politiskt korrekta, inte i Washington och inte i Stockholm. Här i landet är klimatdebatten förbehållen de troende inom grön vänster och de penningsugna charlataner som reser runt i landet och förkunnar att domedagen är nära. Det märkliga med deras profetior är dock att det alltid finns tid att stoppa katastrofen om vi bara höjer bensinskatterna, skrotar kärnkraften och sparar all energi som inte framställs av fossila bränslen.

När blir det egentligen för sent att göra något?

Kanske om 50 år eller om 100 år som narrarna på Max Planck-institutet i Hamburg nu påstår, sedan de insett att gjorda prognoser inte alls stämmer. I stället för att erkänna att de haft fel i allt de hittills sagt i sin ökända "Otto et al"-rapport skjuter de nu fram jordens undergång ett halvt sekel eller kanske ett eller två hundra år ”i bästa fall”. Det är vetenskap det!

Och likt förbannat köper människor fortfarande klimatsagorna liksom de köper sagorna i bibeln och koranen. Parallellen med religiösa myter och sägner kan verka långsökt, men klimatforskning är i mångt och mycket lik de budskap som påstås vara Guds eller Allahs egna ord. Skillnaden mellan stenålder och modern tid borde vara större än den är…

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare