Hur långt tänker en gröngöling?

Sedan Obama sagt nej till det omdiskuterade Keystone-projektet (en pipeline för olja från Kanada till Mexikanska golfen) firade Greenpeace och andra miljönarrar “segern” genom att utklädda till kaniner och isbjörnar dansa och sjunga framför Vita huset.

De inbillade sig att nu hade de räddat vår planet igen. I själva verket innebär beslutet bara att oljan från Kanada nu måste transporteras på landsväg och med järnväg till högre priser och med större risker för miljön. Hur långt tänker en gröngöling?

En av dem som ifrågasatt detta är den sydafrikanske kärnfysikern dr Kelvin Kemm. Greenpeace far till COP-21 i Paris under parollen ”inga fossila bränslen och ingen atomkraft”. De vill att hela världen ska kunna fungera på förnybar energi 2050. Det är som att tro på sagor, säger han.

“De pratar i svepande teoretiska termer utan redovisa hur de ska uppnå detta storslagna mål. De pratar förvisso om behovet av en enklare livsstil, mer i samklang med jorden. Det innebär att du inte ska köra bil, åka flyg eller surfa på internet med mobilen etc.” Allra minst om du tänker på miljön och sympatiserar med Greenpeace, vill Skeppsgossen tillägga.

Dr Kemm: “Låt oss titta närmare på grundteorin för allt detta. Argumentet är att CO2 orsakar en global uppvärmning som leder till klimatförändringar. En annan tes hävdar att varje klimatförändring är av ondo och att inget gott kan komma av en sådan.”

Vid det här laget borde vi alla inse att medeltemperaturen på jorden har varierat en hel del under de senaste 1000 åren. Under den s.k. medeltida värmeperioden (1100 – 1300e.Kr.) odlades druvor och tillverkades vin I England, och det var då som vikingarna koloniserade Grönland. Forskarna uppskattar att det fanns 3000 jordbrukande vikingar där omkring 1300.    

Därefter följde en förhållandevis snabb avkylning, ”den lilla istiden” (ca 1350 – 1850). Themsen var isbelagd och man ordnade marknader på isen, den sista 1814. Vikingarna på Grönland dukade under eller gav sig av. Det sista förrådsskeppet lämnade Grönland 1410.

“Av historien framgår entydigt att perioder med global uppvärmning har lett till hälsa, välstånd och rikedom. På motsvarande sätt har en global avkylning resulterat i missväxt, sjukdomar och umbäranden,” skriver dr Kemm. ”Under den medeltida värmeperioden var det mycket varmare än nu och självklart kan ingen skylla på att det var industriell koldioxid som höjde temperaturen. Vad var det då?”

Dr Kemm ansluter sig till teorin att det är de cykliska solstormarna som är orsaken. Solens magnetiska aktivitet interagerar med jordens magnetfält och avgör hur mycket kosmisk strålning som kan tränga in genom jordens yttre atmosfär. Koldioxiden har inget alls med detta att göra.

“Men de extremgröna är inte intresserade av solteorin. De vill ha en fiende att skylla på och angripa. Fienden är den moderna industrin. Därmed följer att boven är den CO2 som industrin genererar. Förnuft och logik har inget med saken att göra.”

Så långt dr Kelvin Kemm i Sydafrika. Till COP-21 i Paris kommer  miljönarrarna inte för att söka sanningen utan för att propagera för sina idéer om hur världen ska styras. Ideologiskt ligger Greenpeace och deras anhängare sorgligt nog rätt nära de terrororganisationer som världen också måste bekämpa. Det handlar om fanatism och oförmåga att acceptera andra ståndpunkter än de egna.

Hur långt tänker en gröngöling?

Två flugor i en smäll

Bernie Sanders, demokratisk presidentkandidat, har i likhet med nuvarande  landsfadern i Vita huset, gång på gång framhållit att klimatförändringarna utgör ett större hot mot mänskligheten än terroristattackerna. Och inte nog med det – klimatförändringarna har enligt honom ett direkt samband med uppkomsten av terrorismen!

Den här ekvationen får man ihop genom att hänvisa till missväxt och torka som tvingar landsbygdsbefolkningen in till städerna och därmed till ”utanförskap”. På så sätt blir lantisarna lättare att påverka och övertyga när värvare från t.ex. al-Qaida och IS dyker upp.

Resonemanget förs ju också i Sverige utan att någon på allvar ifrågasätter det. Utan utanförskap inga terrorister, skulle man kunna sammanfatta.

Enligt vad som kallas Global Terrorism Index är det främst politiska, nationalistiska och separatistiska strömningar som kan växa sig starka i nationer med svaga politiska system. Rapporten nämner “tre statistiskt signifikanta faktorer”, nämligen konflikter mellan etniska och religiösa grupper, våld och terror mot sådana grupper från statens sida och våld orsakat av organiserade konflikter och demonstrationer. Under 2013 stod enligt samma källa IS, Boko Haram, talibanerna och al-Qaida bakom 66 procent av terrorattackerna med dödlig utgång. Den gemensamma nämnaren här är religiös fanatism. Under förra året ökade för övrigt antalet offer för terrorism med hela 80 procent jämfört med 2013, från 18 111 till 32 658 döda.

Intressant i sammanhanget är att CIA redan 1974 varnade för konflikter orsakade av missväxt, vattenbrist etc. – på grund av den globala avkylningen! På den tiden var det mest tal om en kommande liten istid (precis som det är idag också på vissa håll). Nu handlar det om uppvärmning men tydligen gör det ingen skillnad. Varmt eller kallt - terrorismen frodas i alla klimat.  

Skeppsgossen ber dock att få uttrycka en stilla undran: varför är det bara anhängare av en viss religion som blir terrorister och inte kristna eller buddhister?

Nåväl, att de här spekulationerna ges allt större plats i media beror förstås på det stundande stora klimatmötet i Paris. Genom att koppla ihop  klimatförändringarna med terrorism hoppas tillskyndarna öka intresset och få än fler västländer att öppna kassakistorna – det är som bekant inte så ofta som man kan slå två flugor i en smäll.

Problemet är bara att det snart har gått två decennier utan någon påtaglig global uppvärmning. Visst har temperaturen gått upp lite ibland och gått ner året därpå, men någon stadig global uppvärmning som klimatforskarna utlovat har vi inte sett skymten av. Det spelar ingen roll för de troende, för vilka den globala uppvärmningen fortsätter att vara ett dödligt hot och än värre: blotta tanken på den kan få människor att vilja döda varandra. De sitter där och funderar över vilka konsekvenser uppvärmningen kan få och vips så sätter de igång att mörda. Det är i varje fall vad narrarna som snart samlas i Paris vill få oss att tro. 

    

Blå dunster och sanningar om vindkraften

Nya rapporter om den ineffektiva och opålitliga vindkraften har med flaskpost nått Narrskeppet. Eftersom de blåsta narrarna ombord tillhör Vindkraftens Vänner har rapporterna naturligtvis hamnat i papperskorgen utan att någon ens läst dem. Att tala illa om vindkraft på Narrskeppet är lika farligt som att säga något nedsättande om Mohammed och straffet blir att den skyldige slängs överbord, allt medan narrkören skanderar "Välsignad vare vindkraften!" Skeppsgossen brukar vara den som tömmer papperskorgarna och får därmed tillgång till många intressanta dokument som undanhålls gemene man.

I början av november blåste det nästan inte alls på de brittiska öarna. Vindkraftverkens totala produktion uppgick då till som lägst 300 MW eller 0,68 procent av landets sammanlagda elproduktion. Gas- och kolkraftverk räddade situationen.

Än värre var det i Adelaide i Sydaustralien söndagskvällen den 1 november. Då blev över 110 000 hem och butiker strömlösa. Trafikljusen fungerade inte, gatubelysningen slocknade helt och det gick inte att tanka bilen. Värst var det förstås för sjukhusen innan deras dieseldrivna reservgeneratorer gick igång. Officiellt var det en s.k. förbindelseledning  som spökade och de omskrivna vindkraftverken i området brukar inte leverera förrän tidigt på morgnarna, heter det i rapporten.

Det är med andra ord inte lätt att leva i ett samhälle vars funktioner till stor del är beroende av vindkraft och annan förnybar energi. Man måste helt enkelt vänta tills det börjar blåsa…          

Danske statsvetaren Bjørn Lomborg tillhör de skarpaste kritikerna av den hyllade ”förnybara energin” (om man så vill är han en motsvarighet till svenske  nationalekonomen Tino Sanandaji på invandringens område). Bjørn Lomborg räds inte etablissemanget och har nyligen förklarat att vind- och solkraft inte kommer att få någon ekonomisk betydelse förrän om 25 år och då till enorma kostnader. ”Enligt IEA (International Energy Agency) levererar sol och vind idag omkring 0,4 procent av den globala energin. Även om all världens regeringar skulle leva upp till sina löften om en övergång till förnybart skulle den siffran öka till ynka 2,2 procent år 2040.”

”Det stora problemet är att vi inte får någon el från de här energislagen när solen inte skiner och vinden inte blåser”, fortsätter Bjørn Lomborg. ”Påståenden om att exempelvis vindkraften snart kommer att bli billigare än energi framställd med hjälp av fossila bränslen - eller att den redan skulle vara det i Tyskland och Storbritannien - är hämtade ur fantasin. Vindkraften kommer aldrig att kunna konkurrera utan kraftiga subventioner.” 

  

IEA räknar med att kostnaden för de globala subventionerna för vindkraften kommer att öka under de närmaste 25 åren och inte minska som narrarna hävdar.

”Vind- och solenergi gör den fossilgenererade elkraften dyrare. Det tycker en del bara är bra, men om vi vill att våra samhällen ska fungera också under mulna och stilla dagar måste vi förlita oss till fossila bränslen. Enligt IEA:s uppskattningar kommer de fossila bränslena att i framtiden svara för 56 procent av all elproduktion, medan kärn- och vattenkraft står för 28 procent.”

Ju mer vind- och solkraft vi får desto mer sällan kommer existerande gas- och kolkraftverk att utnyttjas. Men de fasta kostnaderna för dessa sjunker inte, något som fördyrar kWh-priset.

”I Spanien utnyttjades de gasdrivna kraftverken 66 procent av tiden år 2004”, säger Bjørn Lomborg. ”På grund av den kraftiga utbyggnaden av vindkraften används de idag bara 19 procent av tiden. För att vara lönsamma måste de här kraftverken vara igång 57 procent av tiden och med så liten nyttjandegrad finns det stor risk för att de stängs.”

Resultatet blir att varje nation måste subventionera sina gas- och kolkraftverk för att ha nödvändig backup när sol och vind inte levererar. Det innebär att samhället betalar för elströmmen tre gånger: först för själva produktionen, sedan för subventioner till opålitlig förnybar energi och till sist också för subventioner till gas- och kolkraftverk.

Så långt Bjørn Lomborg. Hela intervjun med honom kan du läsa på
http://stopthesethings.com/

Miljönarrarna inbillar sig fortfarande att människor i landsorten bara längtar efter att få se horisonten fyllas med vindsnurror som håller fågel- och fladdermusbeståndet nere (förresten, vem i helsike behöver fladdermöss?). Faktum är dock att alltfler tänkande människor upplever vindsnurrorna som ett onödigt påfund som påverkar både trivsel och hälsa hos dem som måste leva i deras närhet.   

Det är en grupp som vindkraftslobbyn lyckats tysta i de flesta länder. Men tidigare i år har det faktiskt bildats aktionsgrupper som gått från ord till handling i både Montana i USA och Victoria i Australien. Där har man helt sonika skjutit sönder några vindsnurror! Skeppsgossen brukar inte lovprisa vandalism, men i det här fallet har han full förståelse för dem som hållit i bössorna. Det måste finnas en gräns för vad medborgarna ska stå ut med.

Till slut erinrar sig Skeppsgossen ett uttalande från 2004 av Sir Martin Holgate som arbetade för brittiska miljödepartementet. Denne framsynte man insåg att ”problemet med vindkraftsparker är att de tar väldigt stor plats i alla dimensioner för att generera väldigt lite elektricitet. För att producera lika mycket el som ett kolkraftverk krävs det 800 vindsnurror.”

”Nu brassar vi för fyllning och börjar vår gång” som det heter i Möte i monsunen av Evert Taube och Skeppsgossen äntrar utkiken för att spana in nya galenskaper.

   

Hycklarnas marknad

Det är lätt att bli hemmablind även när man seglar jorden runt på jakt efter bevis för att klimatförändringarna hotar vår tillvaro – utan att hitta några. Inför den stora samlingen i Paris hettar det stundom till i debatten, till och med i sävliga Sverige, men som brukligt nu för tiden tillåts inga avvikande åsikter trots att ordet påstås vara fritt. Den som ifrågasätter sanningshalten i de officiella berättelserna om framtidens klimatkatastrof bereds sällan plats i media.

En av Skeppsgossens vänner har pekat på just detta faktum och på det hyckleri det innebär när man påstår sig stå för ”fri” debatt samtidigt som man nonchalerar icke etablerade åsikter. Som varnande exempel kan vi ta Helsingborgs Dagblad, vars chefredaktör för övrigt är en ofta sedd gäst här på Narrskeppet.

I HD är man närmast orgiastiskt lycklig över det kommande klimatmötet och varje dag publiceras nya larmrapporter varvade med optimistiska profetior.

Propagandatekniken är enkel – först ska vi skrämma er något alldeles förbannat, sedan ska vi trösta er med klappar på kinden och löften om belöningar ifall ni gör som vi säger.    

Här några citat ur HD:s ”vetenskapliga” klimatanalyser.

”Tidigare i veckan presenterade SMHI länsvisa analyser på vad som händer om allt fortsätter som hittills. Då väntas medeltemperaturen stiga med 4-6 grader fram till nästa sekelskifte. I Skåne blir det mycket blötare, speciellt vintertid, med fler skyfall. Men vi påverkas också på andra sätt.

    När delar av jordklotet blir obeboeligt på grund av värmeböljor och översvämningar ökar flyktingströmmarna liksom kostnaderna för att motverka konsekvenserna av klimatförändringarna.

    Men den analys som FN presenterade förra veckan av de klimatlöften som länderna skickat in inför Parismötet var försiktigt positiv. Det dröjer innan utsläppen minskar – däremot kommer ökningen att dämpas.”

Halleluja!

I en annan artikel signerad Ingrid Runsten hyllas Åsa Romson för sina djupa tankar om att utsläppsminskningar minsann också kan leda till utveckling av välfärden.

”Klimatomställning måste framför allt gå från att vara en börda till att bli en möjlighet. Därför måste länder, men även företag, förmå visa på de ekonomiska möjligheterna med en omställning. Den rollen vill miljöminister Åsa Romson (MP) att Sverige ska spela genom att i Paris peka på hur välfärdsutveckling kan kombineras med utsläppsminskningar.

    En av dem som åker till klimatmötet för att sprida att det finns lönsamhet i klimatomställning är Nina Ekelund, som är programdirektör för företagsnätverket Hagainitiativet.

    "Vi betonar vikten av att näringslivet står bakom en mer aktiv klimatpolitik. Den insikten vill vi vara med och sprida", säger Nina Ekelund.

    Jag frågar henne vad som är viktigast för en internationell förändring:

"Att länderna via skatter sätter ett pris på koldioxid och samtidigt upphör med fossila subventioner."

Den unge och oerfarne Skeppsgossen undrar om inte det är ett utmärkt 

exempel på "maktens megafon". Men chefredaktören förklarar i en stor 

rubrik: "Vi ska granska makten - inte vara dess megafon". Fan tro't, sa Relling.

Någon granskning av den stora maktfaktorn IPCC har jag inte sett till 

annat än någon enstaka gång på insändarsidan. Hos en granne i bloggosfären hittar jag en insändare, som uppges ha sänts till "närmare 20 

redaktioner" och säkert även till HD, men den är inte införd ännu efter 

en vecka. Den är undertecknad av två ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien, Wibjörn Karlén och Tore Scherstén, båda professorer som borde ha större auktoritet än Åsa Romson och Nina Ekelund.

I insändaren påpekar de båda professorerna att Sveriges chefsförhandlare Anna Lindstedt kommit med direkt felaktiga påståenden i en tv-intervju nyligen. I den sade hon att ”Vi ser effekterna av klimatförändringarna och de är allvarliga” trots att den enda mätbara förändringen är en knapp grads höjning av den globala temperaturen sedan 1880.

Med floskelhandboken uppslagen upprepade hon IPCC:s lögner om att vetenskapen är mer säker nu och att förändringarna beror på människan. Plus att havsnivåerna stiger och allt det andra som klimatnarrarna basunerat ut i minst ett decennium vid det här laget.

Tillbaka till Wibjörn Karlén och Tore Scherstén. De summerar sin kritik så här:

”Således avser förhandlingarna att:

– minska en uppvärmning som inte finns,

– bekämpa den med minskade utsläpp som inte gör någon skillnad,

– förmena oss och de fattigaste billig energi och billig mat,

– slösa våra resurser på ineffektiv energiteknik, och

– sätta enorma penningbelopp i händerna på FN:s byråkrater.

Någon bättre grogrund för storskalig korruption kan vi inte tänka oss.

Varför förses inte vår chefsförhandlare med korrekt information?”

Skeppsgossen tillåter sig ett svar: Därför att ombord på Narrskeppet förmår förnuftets röster inte tränga igenom narrarnas skrän och skrål. Eller som Friedrich Schiller för länge sedan skrev: "Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves".

Och för att anknyta till Helsingborgs Dagblad och dess chefredaktör ber jag att i all underdånighet få ställa frågan om han vet vad ordet ”hyckleri” betyder?    

Vi har försuttit många chanser att rädda jorden - och likväl rör hon sig...

Ingen narr precis...

Den kommande domedagen har diskuterats flitigt ombord på Narrskeppet på sistone. Det tycks finnas två diametralt skilda åsikter om vad den kan innebära. Majoriteten av narrarna pratar om en uppvärmning som kommer att göra det outhärdligt att leva på jorden, kanske redan 2050 och i varje fall 2100. Så finns det en mindre grupp av forskare som ser tecken på en stundande istid i stället, kanske med början redan 2030.

Oavsett hur det blir kan det vara intressant att gå tillbaka ett decennium i klimathysterins historia. Inför varje stormöte har det tjatats om att det här är vår sista chans att rädda jorden från det växande klimathotet. Och allt eftersom åren går fortsätter narrarna att upprepa sitt mantra – utan att något stort händer som bekräftar deras påståenden.

På bloggen http://climatechangepredictions.org/ har man roat sig med att göra en sammanställning över uttalandena om ”mänsklighetens sista chanser” som med facit i hand ter sig närmast absurd.  

Montreal 2005

Mark Lynas skrev ett öppet brev till delegaterna och kallade deras sammankomst “sista chansen till handling”.

Bali 2007

Världens ledare möttes för att rädda jorden från katastrofala klimatförändringar – Jordens Vänner menade att mötet kunde vara sista chansen…

Poznan 2008

“Denna förhandlingsomgång är troligen vår sista chans att avvärja katastrofen” sade den australiske klimatforskaren Tim Flannery. Han fick medhåll av representanten för WWF.

Köpenhamn 2009

“Det är 12 år sedan Kyotoprotokollet skapades. Det innebär att mötet i Köpenhamn blir världens sista chans att stoppa klimatförändringarna innan de börjar skena”, förklarade EU-kommissionären Stavros Dimas.

Cancun 2010

Jairem Ramesh, Indiens miljöminister, såg mötet som sista chansen att komma överens om hur vi ska kunna rädda jorden.

Durban 2011

Rev. Dr. Olav Fyske Tveit, ledare för Kyrkornas världsråd, sade att konferensen i Sydafrika var “mänsklighetens sista tillfälle att lösa klimatfrågan”.

Doha 2012

Mötet med 195 deltagande nationer betecknades som sista chansen att hejda klimatförändringarna.

Warzawa 2013

Efter misslyckandet i Doha menade många att konferensen i Warzawa var sista möjligheten att hejda en kommande klimatkatastrof.

Lima 2014

Nu var det WWF:s tur att varna för följderna om man inte kom överens. Det gjorde man ju inte.  

Paris 2015

Dags igen…

Skeppsgossen tar sig för pannan när han tänker på hur många miljarder dollar “klimatklubben” kostat medlemsländernas skattebetalare bara för dessa sammankomster, som ofta räknar 50 000 deltagare. Nog kunde väl de pengarna ha använts bättre än att göda en hel armé av skitsnackande klimatnarrar?

En narr som tjänat pengar på klimatlögnerna

Efter 3,5 miljoner år får vi cancer av rött kött

Den här månaden drabbades vi av ett nytt cancerlarm signerat WHO. Enligt denna organisation är konsumtionen av rött kött ”troligen cancerframkallande hos människor, grundat på begränsad evidens att konsumtion av rött kött orsakar cancer hos människor”. Samtidigt passade WHO på att förklara processade köttprodukter som cancerframkallande, baserat på ”tillräcklig” evidens att processat kött kan orsaka colorektal cancer.

“Experterna drog slutsatsen att ett dagligt intag av en 50 gram portion ökar risken för colorektal cancer med 18 procent.”

Om allt detta kunde vi läsa i en press release från WHO och i en artikel i ansedda tidskriften The Lancet (som det brukar heta i media).

En som ifrågasatt ”köttlarmet” är bloggaren Zoë Harcombe. Hon påpekar att det ju inte handlar om en kontrollerad studie utan om observationer hos en försöksgrupp utifrån ett antal basfrågor, tester m.m. och därefter en uppföljning av gruppen där man tar reda på vilka eventuella sjukdomar deltagarna drabbats av.

”Forskarna granskar sedan data för att hitta eventuella mönster. Inga mönster = ingen artikel, så titta efter noga! Kanske upptäcker de ett mönster mellan personer som äter processat kött och personer som utvecklat magcancer. Där finns stoff för en artikel i en medicinsk tidskrift..”  

Zoë Harcombe menar att sådana här studier som utgår från deltagarnas egna svar på en massa frågor är mycket osäkra. Många frågar t.ex. vad du åt igår eller till och med under de senaste sju dagarna. Kan man verkligen få korrekta svar på sådana frågor?

”Genom att på det här sättet välja ut rött kött/processat kött får man ju ingen uppfattning om personens diet eller livsstil överhuvudtaget. Som jag visat i den här bloggen karakteriseras personer som äter stora mängder processat kött av att de är mindre fysiskt aktiva än genomsnittet, att de har högre BMI, att det är tre gånger så sannolikt att de röker och att sannolikheten för att de har diabetes är den dubbla jämfört genomsnittsbefolkningen. Det gör processat kött till en markör hos en person som lever ohälsosamt, inte till en ohälsosam person i sig.”

Vad Zoë Harcombe i första hand vänder sig mot i WHO-rapporten är definitionen på processat kött – ”kött som förändrats genom insaltning, jäsning, rökning eller andra processer för att förhöja smaken eller förbättra lagringen”. Hon citerar Peter Cleave, en framliden brittisk forskare som bland annat slog larm om det onyttiga sockret i vår mat. Men när det gällde nyttan av rött kött var han orubblig i sin uppfattning: ”Att påstå att en modern sjukdom har något med gammaldags kost att göra är något av det löjligaste jag hört."

Hur skulle rött kött eller kött som konserverats på traditionellt sätt kunna vara skadligt för oss? I så fall måste man förklara hur vi överlevt i 3,5 miljoner år, hur vi överlevt flera istider och varför alla de näringsämnen vi behöver för vår överlevnad (essentiella fetter, proteiner, vitaminer och mineraler) finns i stor mängd i just kött och det samtidigt skulle ta livet av oss.

”Jag önskar”, tillägger Zoë Harcombe, ”att dessa jättestora och kostsamma studier också innehöll en fråga om den tillfrågades färg på strumporna. Det går säkert att hitta en korrelation mellan de som har röda strumpor och en viss typ av cancer. Kan ni inte se rubriken ’Röda strumpor orsakar cancer’?"      

Så vilka kan följderna bli av sådana här illa underbyggda rapporter från WHO? Kanske att de mest räddhågade helt slutar äta kött, korv och andra charkprodukter. Tänk då på att man måste äta 250 gram biff för att få i sig dagsbehovet på 10 mg zink och över ett kilo för att fylla behovet av järn. Föredrar man ägg framför kött betyder det att man måste äta ett helt tjog för att få i sig samma mängd järn. Gillar man inte ägg kan det duga med råris, men då måste man fylla magen med 4,5 kg råris för samma järnmängd!

Zoë Harcombe slutar: “Vad får jag ut av den här rapporten? Att WHO släpper ifrån sig en helsikes massa dålig vetenskap. De borde veta bättre men det här är inte första gången de inte vet bättre.”

För sin del ser Skeppsgossen den här rapporten som ännu en led i ”klimatomställningen” som bland annat innebär en köttfri värld så att vi inte själva dränks eller kokas eller i värsta fall bådadera.

Originaltexten hittar du på http://www.zoeharcombe.com/

Vår tids största bedrägeri

I de klimatförhandlingar som föregått Pariskonferensen ingår som bekant skapandet av en "grön" klimatfond som enligt planerna ska fyllas på med 100 miljarder dollar fram till 2020. Pengarna i fonden ska användas till att subventionera grön energi och betala de fattigare ländernas kostnader i samband med omställningen till förnybar energi. Eller som någon elak herre har sagt: att betala de fattigare ländernas underskrifter på slutdokumentet.

Ett par ekonomer som närmare studerat syftet med fonden är Nicolas Loris och Katie Tubb, båda knutna till den konservativa tankesmedjan The Heritage Foundation (www.heritage.org). Deras analys är på många sätt skrämmande och avslöjar åtskilligt av den dolda agendan bakom COP21. Skeppsgossen tar sig som vanligt friheten att återge artikeln i sammandrag – med en och annan egen kommentar.

Vind- och solenergi är ju inte gratis och utvecklingsländerna anser inte att de ska avstå från ekonomisk tillväxt bara därför att industriländerna ökat sitt välstånd med hjälp av numera bannlysta energislag som kol, olja och gas.

Hittills har endast 37 länder (bland dem Sverige förstås!) utlovat 10 miljarder dollar av de 100 miljarder som fonden behöver i ett första skede.

”Det är inte utan den här fonden för tanken till vad som brukar kallas Ponzibedrägeri (engelska: Ponzi scheme)”, skriver Loris och Tubb. Enligt Wikipedia är detta en form av investeringsbedrägeri som attraherar investerare genom att utlova hög avkastning, men som istället för att generera verklig avkastning på insatt kapital använder detta till utbetalningar och för att hålla bedrägeriet igång.

”Det finns risk för att pengarna inte alls används för sitt ändamål,” säger de båda ekonomerna. ”Japan har till exempel erbjudit den gröna klimatfonden 1,5 miljarder dollar. I beloppet ingår statliga lån till japanska företag som ska bygga kolkraftverk i Sydostasien!”

Men om nu starka nationer som USA skulle pytsa in 100 miljarder dollar om året i fonden. Hur stor hjälp skulle det vara för utvecklingsländerna?

Lois och Tubb refererar till Adam Smith och hans magnum opus “Nationernas välstånd”, där han framhåller vikten av ett fritt samhälle, ett öppet utbyte av varor och tjänster och fria marknader. I boken skrev han:

"Det är inte tack vare slaktarens, bryggarens eller bagarens välvilja som vi förväntar oss vår middag, utan av deras hänsyn till sitt egenintresse… En nation blir inte rik på en barnslig ansamling av blänkande metaller utan av folkets välstånd.”

Loris och Tubb noterar också att välgörenhet kan portioneras ut skedvis bara så länge skålen inte är tom. Fri företagsamhet, lagregler och privat egendom är huvudingredienserna i det vi kallar välstånd. Det är de principer som kan hjälpa människorna i utvecklingsländerna att förbereda sig på och klara av ett skiftande klimat och naturkatastrofer, antingen de är orsakade av människans utsläpp av växthusgaser eller inte.

“Men”, tillägger Loris och Tubb, “dessa principer saknas tyvärr i många utvecklingsländer… Den verkliga utmaningen ligger inte i klimatet utan i bekämpandet av fattigdomen. Den indiske miljöministern Prakash Javadekar säger så här: ‘Om vi inte tacklar fattigdomen, om vi inte utrotar fattigdomen, kan vi inte ta itu med klimatförändringarna””.

Billig, pålitlig och överallt tillgänglig energi är nyckeln till problemen. Energi ger oss värme och varm mat, driver skolor och sjukhus och skapar möjligheter att lyfta människor ur fattigdom. Därför kommer det inte som någon överraskning att man i vissa indiska samhällen där det inte finns elektricitet skrattat åt Greenpeaces försök att införa dyr och intermittent solenergi. ”Vi vill ha riktig elektricitet, inte hitte-på-elektricitet!” lär man ha sagt.

”Ändå fortsätter Obama-administrationen att utlova miljarder dollar till utvecklingsländerna för att ’bekämpa’ klimatförändringarna”, skriver Loris och Tubb. ”Man vill bygga ännu fler kostsamma och intermittenta förnybara energislag när över en miljard människor i princip inte har tillgång till pålitlig elektricitet överhuvudtaget. Ett bättre namn på Parisprotokollet skulle vara Överföringen av nationernas välstånd. Och när någon gör anspråk på pengar ur den gröna klimatfonden borde svaret bli att det inte finns några medel kvar av de amerikanska skattebetalarnas dollar.”

Mundus vult decipi, ergo decipiatur – 'Världen vill bedragas, må den då bedragas' sa filosofen Petronius som dog 66 e.Kr. Hur många gånger sedan dess har vi människor inte låtit oss bedragas av politiker och andra charlataner som plundrat våra fickor under allehanda förevändningar? Allt medan mediamaskinen tuggar ur sig flosklerna om ett klimathot för vars existens vi inte har minsta belägg. 

Snart samlas 40 000 narrar i Paris för att samla in nya pengar i det fulaste bedrägeri världen utsatts för i modern tid. 

 

Från utkiken vecka 44

En av Greenpeacegrundarna, dr Patrick Moore, har som bekant kommit till insikt om att människan inte kan påverka klimatet ett dyft, vad påven och Obama och Greenpeace än säger. Nu reser han runt i världen och berättar sakligt om jordens varma och kalla perioder och vad de inneburit.

“Temperaturkurvor från de senaste 65 miljoner åren visar att jorden upplevt en lång period med allt kallare väder ända sedan slutet på eocen för 50 miljoner år sedan. Under eocen var det i genomsnitt 16°C varmare, med en koncentration till de nordligare latituderna. Hela planeten var isfri och Arktis och Antarktis täckta med skog.”

Moore anser också CO2-höjningen i atmosfären varit enbart till fördel för vår jord och ett viktigt bidrag till att planeten blivit grönare under de två senaste årtiondena. Han understryker också att då livet uppkom och utvecklades var jorden mycket varmare än idag.

“Glaciärer bildades i Antarktis för 30 miljoner år sedan och kring norra polcirkeln för 3 miljoner år sedan. Trots att vi idag befinner oss i en mellanistid så är detta en av de kallaste perioderna i jordens historia.”

Dr Patrick Moore framhåller att det naturligtvis varit extremt kalla perioder långt tidigare. ”För mellan 800 och 600 miljoner sedan finns det till exempel  bevis för att jorden upplevde en istid så kall att inte bara polerna var istäckta utan att isen nådde ända ner till havet runt ekvatorn.”

I National Geographic, som en gång var en trovärdig vetenskaplig publikation, arbetar man numera i huvudsak för den kapitalstarka klimatmaffian och fortsätter att vilseföra läsarna med bilder som denna. Foton av skorstenar som släpper ut vattenånga photoshoppas så att den rena vita ångan förvandlas till rena helveteseldar. Snacka om att lura läsarna! Tyvärr är det inte bara bilderna som manipuleras, det är lika illa ställt med många av reportagen.

En av Mexikos delegater i “förkonferensen” till COP21 i Berlin, Roberto Dondisch, hade just fått höra om orkanen Patricia när han med tårar i ögonen och darr på rösten avslutade dagens session. “Om fyra timmar kommer orkanen Patricia att träffa den mexikanska kusten. Därför ber jag er alla att lägga argumenten för och emot åt sidan så att vi kan börja arbeta.”

Det är närmast patetiskt att höra en delegat visa så mycken tilltro till sina kollegers och världssamfundets förmåga att stoppa en orkan. Men Patricia tappade i alla fall orken så kanske är inte undrens tid förbi. Eller hade möjligen påven ett finger med i spelet?

Så här i Halloween-tider dyker spökena upp. Nu senast Paul R. Ehrlich 83 år fyllda och biolog vid Stanforduniversitet. Hans bok från 1968 om “befolkningsexplosionen” visade att mänskligheten stod på avgrundens rand och sålde i miljoner exemplar. Den inleddes med en rejäl käftsmäll: “Kampen om att kunna föda hela mänskligheten är över”.

När han utvecklade resonemanget spådde han att hundratals miljoner skulle svälta ihjäl under 1970-talet och att 65 miljoner av dessa skule vara amerikaner. Indien var förstås redan dödsdömt och England skulle inte existera år 2000.

Historien har ju visat hur fel han hade på alla punkter. När boken skrevs fanns det runt 3,5 miljarder människor på jorden, idag är vi dubbelt så många. Tro nu bara inte att den gamle misantropen erkänner sina fel ens efter 47 år. I en kommande dokumentär säger han att tidtabellerna för undergången inte har någon betydelse och att de kan tolkas på ett helt annat sätt av fackfolket.

Inte heller tar han avstånd från jämförelsen med att låta kvinnor få så många barn de vill med att låta vem som helst slänga alla sina sopor på grannens tomt – ett uttalande som självklart retade gallfeber på kvinnorörelsen och som förmodligen hade lett till offentlig kastration av Paul Ehrlich om han sagt det idag.

Men Ehrlich fick snart mothugg av mer sansade forskare. En av dem var framlidne ekonomen Julian L. Simon, som hävdade att ”människans villkor kommer att förbättras inom alla områden”. Han sade också att hur mycket och hur fort befolkningen i världen än ökar, visar historien att tillgången på mat ökar lika fort, om inte fortare. Det finns också de som med rätta menar att den ökande levnadsstandarden i utvecklingsländerna och den allt snabbare urbaniseringen automatiskt leder till lägre födelsetal (”Flickor som aldrig blivit födda kan inte få barn" skriver den brittiske miljöjournalisten Fred Pearce i sin bok “The Coming Population Crash and Our Planet’s Surprising Future”).

Paul Ehrlichs halsstarrighet får väl närmast betraktas som en ålderskrämpa. Den liknar det envisa förfäktandet av katastrofala klimatförändringar som framför allt Al Gore ger uttryck för – fast å andra sidan tjänar ju Gore storkovan på sina dystopier. Vem sågar frivilligt på guldgrenen som man sitter på? 

Dagens sansade klimatdebattörer häpnar över hur någon verkligen tror att USA ska kunna nolla sina utsläpp till 2040. De menar att landet i så fall måste genomföra en ekonomisk nedrustning utan motstycke. Klimatforskaren Kevin Anderson har i en artikel skrivit att enda sätten att nå detta mål är att a) vi utvecklar negativ utsläppsteknik eller att b) vi stryper den ekonomiska tillväxten helt. Det innebär en permament depression som får nödåren på 1930-talet att blekna.

Till slut en riktigt värmande nyhet.

Enligt en rapport från dem som vet kommer kuststäder från Dubai till Bandar Abbas i Iran att i framtiden få uppleva sommartemperaturer och så hög  luftfuktighet att inte ens de starkaste kan uthärda mer än ett par timmar utomhus. Mecca ligger också I farozonen. Allt enligt tidskriften Nature Climate Change.  I sammanfattningen av artikeln heter det: “Hoten mot vår hälsa kan vara mycket allvarligare än vi trott och kan bli verklighet redan under innevarande århundrade.” Så nu gäller det dra ner på utsläppen och sluta köra suvar (som ju shejkerna gillar så högt och rent) och återgå till kamelerna.

Det absurda klimatkorståget

Idag hade Skeppsgossen tänkt rapportera något från utkiken. Men någon av mina vänner stack i stället åt mig en alldeles ny fransk vitbok om klimatvansinnet som måste få företräde. Bakom boken står Mathematical Calculation Society, SA, en organisation som pysslar med avancerade matematiska modeller och bland annat anlitats av franska staten. Redaktör för boken är sällskapets grundare Dr. Bernard Beauzamy, tidigare professor vid universitetet i Lyon.

I den franska vitboken - som borde studeras från pärm till pärm av klimatnarrar och miljödårar världen över - sägs bland annat “att det inte finns några fakta, några kurvdiagram eller någon observation som pekar på att världens klimat är på något sätt onormalt. Det varierar som det alltid gjort, men för närvarande i mindre utsträckning än under vissa tidsperioder eller geologiska eror… CO2-koncentrationen varierar också som den alltid gjort, men de siffror som publiceras är friserade eller ohederliga. Att havsnivåerna stiger och sjunker är ett naturligt fenomen som inte har något att göra med den så kallade globala uppvärmningen. Inte heller är extrema väderhändelser mer vanliga nu än tidigare.”

Under kapitelrubriken “Korståg kostar pengar” refererar vitboken till franska riksrevisionen som kommit fram till att direktstöd till ”nyttig” industri som ägnar sig åt solceller och vindkraftverk – vilka anses tillhöra framtiden – kostar landet miljarder euro. Men ännu mer kostar energisparandet som ju  anses särskilt nyttigt och eftersträvansvärt i alla västländer. ”Eftersom ingen civilisation kan utvecklas samtidigt som den sparar energi, har vår egen slutat utvecklas,” skriver författarna. ”Frankrike har nu mer än tre miljoner arbetslösa – det är priset vi får betala för vår godhet. Vi vill begränsa utsläppet av CO2 till varje pris, som ett sätt att visa upp för världen hur duktiga vi är. Priset är neddragningar av industrin och färre arbetstillfällen.”

   

Men vi har ju ändå reducerat CO2-utsläppen, inte sant? Uppenbarligen inte, blir svaret. Globalt fortsätter utsläppen att öka. Det beror bland annat på att Frankrike och andra industriländer lokaliserat ut sin miljöfarliga industri till länder där man inte är så noga med vad man släpper ut. Samtidigt som vi förlorat en massa arbetstillfällen på hemmaplan.

Vitboken igen: “Människan kan inte överhuvudtaget påverka klimatet. Om vi i Frankrike skulle stanna all industriell aktivitet (den intellektuella har ju avstannat för länge sedan), om vi skulle utradera varje spår av djurliv så skulle atmosfärens sammansättning inte förändras det minsta. Vi kan göra jämförelsen med jordens rotation som saktar av. För att kompensera för detta skulle vi kunna be alla Kinas invånare att springa österut. Men hur stort Kina än är och hur många kineser det än finns, skulle det inte mätbart påverka jordens rotation.”

Allt detta vansinne började med Kyotoprotokollet som idag får allt färre undertecknare och nu omfattar endast 15 procent av de totala utsläppen av växthusgaser. ”Det avslöjar vad alltsammans handlar om: vi utkämpar en fullständigt meningslös strid mot CO2-utsläppen som bara vi tror på och som vi inte påverka. Vi måste förmodligen gå väldigt långt tillbaka i mänsklighetens historia för att hitta en motsvarighet till denna vansinniga besatthet.”

  

Hela den 195 sidor tjocka vitboken kan läsas på engelska här: http://www.scmsa.eu/archives/SCM_RC_2015_08_24_EN.pdf

Hård vinter väntar i England

Den amerikanske geologen James Kamis menar att "motsägelsefulla temperaturtrender” i världshaven och jordatmosfären kan avliva myten om att vi människor gör jorden varmare genom vår eldning med fossila bränslen och en massa annat. Enkelt uttryckt har temperaturen i atmosfären varit stabil i snart 19 år, samtidigt som Atlanten blivit kallare.

Det förklarar vissa forskare med att den globala uppvärmningen har lett till att floderna av smältvatten från den grönländska inlandsisen kylt ner Atlanten.

"Det är ett ovedersägligt faktum att vattnet i Atlanten blivit kallare,” säger James Kamis. ”Men avkylningen gäller hela Atlantens vattenmassa och inte bara Nordatlanten som gränsar till Grönland. Det är bevis nog för att det inte alls är avsmältningen av sommarisen på Grönland som är orsaken.”

"Nasas undersökningar visar också tydligt att det bara är i områden som ligger i direkt anslutning till havet som det sker en påtaglig isavsmältning. Störst är den ovanför geologiska sprickbildningar på havsbottnen som släpper upp geotermisk värme till istäcket. De inre delarna av den grönländska iskalotten är opåverkade.”

På kartan syns tydligt hur det bildats en kallvattenreservoar uppe i
norra Atlanten som kan komma att påverka Europavädret direkt och indirekt.

Om avkylningen av Atlanten kan starta en ny liten istid vet förstås ingen. Men att Storbritannien kommer att få ta första smällen hur det än blir, det är man ense om. Det är en hel rad faktorer som kommer att inverka på klimatet på öarna. Runt kusterna har det nu samlats kolossala isvattenmassor, troligen på grund av förändringar i luftströmmarna och salthalten i vattnet. Sammantaget kan detta leda till lägre årsmedeltemperatur för öriket. Redan nu befarar man att den kommande vintern kommer att bli ovanligt kall och snörik.

På längre sikt kan det också leda till att andra delar av Nordeuropa drabbas av dramatiskt sjunkande temperaturer.  

Även om sänkningen av temperaturen i Atlanten kan verka obetydlig kan den påverka och ändra Golfströmmens riktning och därmed bidra till en ytterligare avkylning av Atlanten. Också jetströmmarna från Arktis ner mot Bermuda och Azorerna kan förskjutas på ett ogynnsamt sätt. Lägg därtill den dramatiska minskningen av antalet solfläckar och vi står inför ett dramatiskt väderscenario, säger en meteorolog. Kanske får Storbritannien till och med uppleva en ny istid under det här seklet.

En som tror att de isiga vattnen i Atlanten kan ge upphov till väderförändringar under många år framöver är brittiske meteorologen Alex Sosnowski. ”En lätt förskjutning av Golfströmmen och andra strömmar i Atlanten kan få ödesdigra konsekvenser för klimatet i hela Västeuropa under lång tid. Klimatet i delar av Europa inklusive områdena runt London, Amsterdam, Paris och Lissabon kan blir några grader kallare jämfört med andra delar av klotet. ”

Till och med officiella Met Office gick för några månader sedan ut med en varning att Storbritannien kan stå inför ett ”Maunder Minimum”, alltså en liten istid liknande den som fick Themsen att frysa till för 300 år sedan. Met Office sade också att den globala uppvärmningen (som man tror på) i viss mån kan kompensera för temperaturfallet, men att vintrarna kommer att bli kalla framöver är det ingen tvekan om.

Förutom den kalla Atlanten och den låga solaktiviteten som vi inte sett motsvarighet till på flera århundraden finns det en annan riskfaktor, nämligen en ovanligt stark El Nino. Exakt hur den påverkar vädret i Storbritannien är något oklart, men tidigare har den bidraget till att kyla av temperaturen.

Med tanke på hur illa ställt det är med uppvärmningen i en stor del av de engelska husen och utfasningen av koleldningen skulle en sträng vinter med all säkerhet leda till 1000-tals dödsfall, framför allt bland pensionärerna. I och med övergången till ”förnybar” energi sitter ju John Bull på pottkanten redan idag. Enligt en rapport i tidningen The Telegraph kan brittiska fabriker tvingas stoppa produktionen på vardagskvällar i vinter. Anledningen är förstås att den förnybara elproduktionen inte klarar av att leverera. Så här illa har det inte varit sedan vintern 2007/2008. Man försöker nu förbereda uppstart av gamla gaskraftverk men i förlängningen hotar alltså ransonering. Reservkapaciteten kommer att vara endast 5,1 procent, men utan nödåtgärderna skulle marginalen ligga på bara 1,2 procent, den lägsta på 10 år.

Många har varnat för en sådan utveckling utan att inse konsekvenserna av en övergång till ”grön energi”. Må det dra snålt kring öronen på alla miljövänner inte bara i Storbritannien utan också här i kalla Nord. Skeppsgossen hoppas på ett sammanbrott i miljöförhandlingarna i Paris i december så att vi äntligen kan använda miljarderna till att skapa drägliga villkor för människorna även under en kommande liten istid.  

Ur Narrskeppets loggbok

Nu rullar huvudena inför Parismötet. Den som inte tror på 2-gradersmålet, havshöjningen och de smältande polarisarna måste tystas. Helst för gott, i alla fall tillfälligt. Dagordningen är fastlagd, utgången likaså. Inte heller denna gång gick det att få bindande beslut från de stora aktörerna. Hurra!

I många år har Philippe Verdier varit ansvarig för väderrapporterna i statliga tv-kanalen France2. Nu har den populäre meteorologen försvunnit från rutan sedan han gett ut en bok där han läser lusen av världens ledande klimatexperter. Boken heter “Climat Investigation” och i den påstår han bl.a. att klimatforskare och politiker tagit världen som gisslan genom att presentera missvisande data. “Vi är gisslan i en global skandal om klimatförändringarna – en krigsmaskin vars syfte är att hålla oss i schack.”

Så får man inte skriva idag, i varje fall inte om man som Philippe Verdier är anställd i ett statligt bolag. Därför har han tvingats ta en oplanerad semester, en metod som var flitigt använd i det forna Sovjet.

Vad är det då för kontroversiella påståenden han gör i sin bok? Philippe Verdier ser positivt på eventuella klimatförändringar för Frankrikes del. Landet till hör dem som kommer att påverkas minst av stigande temperaturer. ”Det är politiskt inkorrekt och tabu att framhålla fördelarna med en klimatförändring,” skriver han och räknar upp några faktorer som ökad turisttillströmning, lägre dödstal och lägre elräkningar tack vare mildare vintrar – samt bättre viner.

   

Han berättar också vad det var som fick honom att börja skriva. I juni 2014 vände sig den franske utrikesministern Laurent Fabius till landets välkända väderpresentatörer och uppmanade dem att ta upp klimatkaoset i sina rapporter. ”Det gjorde mig skräckslagen,” skriver han, och än värre var det när samme Fabius låtsades vara tv-meteorolog  och prydde omslaget på en tidskrift under rubriken ’500 dagar att rädda planeten’.

”Om en minister kan utge sig för att vara tv-meteorolog då kan väl också en tv-meteorolog ha rätt att uttrycka sin åsikt i frågan.”

Klimatförändringarna och folkvandringen som sveper över Europa är frågor som inte får diskuteras längre. Våra tv-meteorologer ser ut som kopior av Gustav Fridolin och har hittills varit strikt neutrala i klimatfrågan. Kan det bero på att de inte heller hyser minsta tvivel om att världen är på väg att koka eller törs de inte ha någon åsikt så att de tvingas ta ofrivillig semester som den franske kollegan?

En svensk klimatforskare som gjort sig ett namn i världen är Johan Rockström, utbildad agronom och numera professor klimatvetenskap vid Stockholms universitet och en klimatpessimist av guds nåde. Men enligt färska rapporter i utlandspressen ser denne Dysterkvist nu litet ljusare på tillvaron och framtiden, och det får väl betecknas som ett tecken på tillfrisknande…

Hans oväntade optimism grundar sig på med vilken fart vindsnurrorna numera snurrar och hur solcellerna breder ut sig på hustaken. Det har skett på bara några år och kostnaderna för den el dessa manicker producerar har sjunkit till nivåer som är jämförbara med elproduktion från fossila bränslen. Ja, det finns till och med brittiska beräkningar som påstås visa att kostnaden för elektricitet producerad av landbaserade vindkraftverk är billigare än fossilenergi (fan tro’t, säger Skeppsgossen, för siffertricksandet i klimatbranschen är numera drivet till fulländning).

I en intervju i The Independent konstaterar Rockström: ”Detta betyder att vi nu snabbt kan börja få ned utsläppen av växthusgaser. Visserligen har världen redan passerat gränserna för ett stopp på den globala uppvärmningen, men nu finns i alla fall chanser att vi kan ta ett steg tillbaka.”

Men heter man Johan Rockström får man inte vara alldeles glad. ”De negativa faktorerna kvarstår. Världens korallrev håller nära nog på att kollapsa, samtidigt som isläget i Arktis och Antarktis försämras så snabbt att vi kan nå en punkt när det inte finns någon återvändo… Det är nu eller aldrig som vi kan rädda världen… Jag intar en nykter, optimistisk position i det fallet.”

Skeppsgossen kan redan höra applåderna från den frälsta församlingen i Paris. Tyvärr tycks det som om denne herr Rockström svårt att läsa kartor och rekommenderas en lustresa genom Nordvästpassagen för att på ort och ställe kolla isläget. Helst bör resan ske med isbrytare, för enligt kanadensiska myndigheter blir leden inte segelbar på så där en 30 år framåt.

Henrik Arnstad

Till sist har Skeppsgossen äran att presentera ännu en ny passagerare på Narrskeppet. Denne man har krupit upp ur det lastrum där forskare som Henrik Arnstad trivs allra bäst. Arnstad är måhända mest berömd för sin totala brist på historiska kunskaper, medan den nu aktuelle Timothy Snyder faktiskt är professor i historia vid universitetet i Yale. Enligt denne historiker kan klimatförändringarna leda till att Hitlers geopolitiska teorier väcks till liv igen.

I en debattartikel i New York Times nyligen skriver han: “Förintelsen kan tyckas vara en fasa som ligger långt tillbaka och som vi redan dragit lärdom av. Ledsamt nog

Timothy Snyder

kan vår tids rädslor skapa samma sorts syndabockar och inbillade fiender, medan vår tids miljöstress också kan uppmuntra till nya versioner av Hitlers idéer, särskilt i länder som är angelägna om att kunna föda sina växande befolkningar eller bibehålla uppnådd levnadsstandard.”  

Snyder har i likhet med Hitler skrivit en bok. Den heter förstås inte ”Mein Kampf” utan istället “Svart jord: Förintelsen som historia och varning” (titeln fritt översatt av Skeppsgossen). I boken skriver han att Hitler invaderade Sovjetunionen för att komma åt den bördiga jorden i Ukraina – och samtidigt passade han på att mörda de judar som levde där. Det är för övrigt en rätt märklig variant av historien, i varje fall för att komma från en historieprofessor.

 

Ännu märkligare blir det när Snyder påstår att pressen från klimatförnekare inom den amerikanska politiken påminner om Hitlers attityd mot vetenskapen. Hitler trodde att krig var nödvändigt för att säkra tillgång till nya landområden för produktion av livsmedel åt den tyska befolkningen och att han vägrade tro att konstbevattning, hybridgrödor och konstgödselmedel var bättre lösningar. ”Förnekandet av klimatförändringarna kan komma att ge upphov till en ny liknande världskonflikt,” skriver han och fortsätter:

“Genom att förgifta atmosfären med växthusgaser har Förenta Staterna bidragit mer än någon annan stat till att skapa nästa ekologiska panik, och ändå är USA det enda land där en del av eliten inom politiken och finansvärlden intar en negativ attityd till klimatvetenskapen. Dessa förnekare betraktar empiriska forskningsresultat som en konspiration och ifrågasätter vetenskapens värde – en intellektuell hållning som ligger obehagligt nära Hitlers.”

Infallsvinkeln är enligt kritikerna (och till dem hör förstås Skeppsgossen) smått galen. Däri ligger likheten med Henrik Arnstads förvirrade paralleller till nazitidens Tyskland i alla sammanhang. Samtidigt kan Skeppsgossen inte låta bli att undra hur en sketen korpral utan egentlig utbildning ännu 70 år efter sin död blivit så omhuldad av s.k. historiker och blivit en sorts ikon inom hela forskarvärlden. Är det inte dags att begrava gubben snart och hitta nyare argument?