Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

fredag 20 november 2015

Hur långt tänker en gröngöling?

Sedan Obama sagt nej till det omdiskuterade Keystone-projektet (en pipeline för olja från Kanada till Mexikanska golfen) firade Greenpeace och andra miljönarrar “segern” genom att utklädda till kaniner och isbjörnar dansa och sjunga framför Vita huset.

De inbillade sig att nu hade de räddat vår planet igen. I själva verket innebär beslutet bara att oljan från Kanada nu måste transporteras på landsväg och med järnväg till högre priser och med större risker för miljön. Hur långt tänker en gröngöling?

En av dem som ifrågasatt detta är den sydafrikanske kärnfysikern dr Kelvin Kemm. Greenpeace far till COP-21 i Paris under parollen ”inga fossila bränslen och ingen atomkraft”. De vill att hela världen ska kunna fungera på förnybar energi 2050. Det är som att tro på sagor, säger han.

“De pratar i svepande teoretiska termer utan redovisa hur de ska uppnå detta storslagna mål. De pratar förvisso om behovet av en enklare livsstil, mer i samklang med jorden. Det innebär att du inte ska köra bil, åka flyg eller surfa på internet med mobilen etc.” Allra minst om du tänker på miljön och sympatiserar med Greenpeace, vill Skeppsgossen tillägga.

Dr Kemm: “Låt oss titta närmare på grundteorin för allt detta. Argumentet är att CO2 orsakar en global uppvärmning som leder till klimatförändringar. En annan tes hävdar att varje klimatförändring är av ondo och att inget gott kan komma av en sådan.”

Vid det här laget borde vi alla inse att medeltemperaturen på jorden har varierat en hel del under de senaste 1000 åren. Under den s.k. medeltida värmeperioden (1100 – 1300e.Kr.) odlades druvor och tillverkades vin I England, och det var då som vikingarna koloniserade Grönland. Forskarna uppskattar att det fanns 3000 jordbrukande vikingar där omkring 1300.    


Därefter följde en förhållandevis snabb avkylning, ”den lilla istiden” (ca 1350 – 1850). Themsen var isbelagd och man ordnade marknader på isen, den sista 1814. Vikingarna på Grönland dukade under eller gav sig av. Det sista förrådsskeppet lämnade Grönland 1410.

“Av historien framgår entydigt att perioder med global uppvärmning har lett till hälsa, välstånd och rikedom. På motsvarande sätt har en global avkylning resulterat i missväxt, sjukdomar och umbäranden,” skriver dr Kemm. ”Under den medeltida värmeperioden var det mycket varmare än nu och självklart kan ingen skylla på att det var industriell koldioxid som höjde temperaturen. Vad var det då?”

Dr Kemm ansluter sig till teorin att det är de cykliska solstormarna som är orsaken. Solens magnetiska aktivitet interagerar med jordens magnetfält och avgör hur mycket kosmisk strålning som kan tränga in genom jordens yttre atmosfär. Koldioxiden har inget alls med detta att göra.

“Men de extremgröna är inte intresserade av solteorin. De vill ha en fiende att skylla på och angripa. Fienden är den moderna industrin. Därmed följer att boven är den CO2 som industrin genererar. Förnuft och logik har inget med saken att göra.”

Så långt dr Kelvin Kemm i Sydafrika. Till COP-21 i Paris kommer  miljönarrarna inte för att söka sanningen utan för att propagera för sina idéer om hur världen ska styras. Ideologiskt ligger Greenpeace och deras anhängare sorgligt nog rätt nära de terrororganisationer som världen också måste bekämpa. Det handlar om fanatism och oförmåga att acceptera andra ståndpunkter än de egna.

Hur långt tänker en gröngöling?


onsdag 18 november 2015

Två flugor i en smäll


Bernie Sanders, demokratisk presidentkandidat, har i likhet med nuvarande  landsfadern i Vita huset, gång på gång framhållit att klimatförändringarna utgör ett större hot mot mänskligheten än terroristattackerna. Och inte nog med det – klimatförändringarna har enligt honom ett direkt samband med uppkomsten av terrorismen!

Den här ekvationen får man ihop genom att hänvisa till missväxt och torka som tvingar landsbygdsbefolkningen in till städerna och därmed till ”utanförskap”. På så sätt blir lantisarna lättare att påverka och övertyga när värvare från t.ex. al-Qaida och IS dyker upp.

Resonemanget förs ju också i Sverige utan att någon på allvar ifrågasätter det. Utan utanförskap inga terrorister, skulle man kunna sammanfatta.

Enligt vad som kallas Global Terrorism Index är det främst politiska, nationalistiska och separatistiska strömningar som kan växa sig starka i nationer med svaga politiska system. Rapporten nämner “tre statistiskt signifikanta faktorer”, nämligen konflikter mellan etniska och religiösa grupper, våld och terror mot sådana grupper från statens sida och våld orsakat av organiserade konflikter och demonstrationer. Under 2013 stod enligt samma källa IS, Boko Haram, talibanerna och al-Qaida bakom 66 procent av terrorattackerna med dödlig utgång. Den gemensamma nämnaren här är religiös fanatism. Under förra året ökade för övrigt antalet offer för terrorism med hela 80 procent jämfört med 2013, från 18 111 till 32 658 döda.

Intressant i sammanhanget är att CIA redan 1974 varnade för konflikter orsakade av missväxt, vattenbrist etc. – på grund av den globala avkylningen! På den tiden var det mest tal om en kommande liten istid (precis som det är idag också på vissa håll). Nu handlar det om uppvärmning men tydligen gör det ingen skillnad. Varmt eller kallt - terrorismen frodas i alla klimat.  

Skeppsgossen ber dock att få uttrycka en stilla undran: varför är det bara anhängare av en viss religion som blir terrorister och inte kristna eller buddhister?

Nåväl, att de här spekulationerna ges allt större plats i media beror förstås på det stundande stora klimatmötet i Paris. Genom att koppla ihop  klimatförändringarna med terrorism hoppas tillskyndarna öka intresset och få än fler västländer att öppna kassakistorna – det är som bekant inte så ofta som man kan slå två flugor i en smäll.

Problemet är bara att det snart har gått två decennier utan någon påtaglig global uppvärmning. Visst har temperaturen gått upp lite ibland och gått ner året därpå, men någon stadig global uppvärmning som klimatforskarna utlovat har vi inte sett skymten av. Det spelar ingen roll för de troende, för vilka den globala uppvärmningen fortsätter att vara ett dödligt hot och än värre: blotta tanken på den kan få människor att vilja döda varandra. De sitter där och funderar över vilka konsekvenser uppvärmningen kan få och vips så sätter de igång att mörda. Det är i varje fall vad narrarna som snart samlas i Paris vill få oss att tro. 


    

fredag 13 november 2015

Blå dunster och sanningar om vindkraften



Nya rapporter om den ineffektiva och opålitliga vindkraften har med flaskpost nått Narrskeppet. Eftersom de blåsta narrarna ombord tillhör Vindkraftens Vänner har rapporterna naturligtvis hamnat i papperskorgen utan att någon ens läst dem. Att tala illa om vindkraft på Narrskeppet är lika farligt som att säga något nedsättande om Mohammed och straffet blir att den skyldige slängs överbord, allt medan narrkören skanderar "Välsignad vare vindkraften!" Skeppsgossen brukar vara den som tömmer papperskorgarna och får därmed tillgång till många intressanta dokument som undanhålls gemene man.

I början av november blåste det nästan inte alls på de brittiska öarna. Vindkraftverkens totala produktion uppgick då till som lägst 300 MW eller 0,68 procent av landets sammanlagda elproduktion. Gas- och kolkraftverk räddade situationen.

Än värre var det i Adelaide i Sydaustralien söndagskvällen den 1 november. Då blev över 110 000 hem och butiker strömlösa. Trafikljusen fungerade inte, gatubelysningen slocknade helt och det gick inte att tanka bilen. Värst var det förstås för sjukhusen innan deras dieseldrivna reservgeneratorer gick igång. Officiellt var det en s.k. förbindelseledning  som spökade och de omskrivna vindkraftverken i området brukar inte leverera förrän tidigt på morgnarna, heter det i rapporten.

Det är med andra ord inte lätt att leva i ett samhälle vars funktioner till stor del är beroende av vindkraft och annan förnybar energi. Man måste helt enkelt vänta tills det börjar blåsa…          

Danske statsvetaren Bjørn Lomborg tillhör de skarpaste kritikerna av den hyllade ”förnybara energin” (om man så vill är han en motsvarighet till svenske  nationalekonomen Tino Sanandaji på invandringens område). Bjørn Lomborg räds inte etablissemanget och har nyligen förklarat att vind- och solkraft inte kommer att få någon ekonomisk betydelse förrän om 25 år och då till enorma kostnader. ”Enligt IEA (International Energy Agency) levererar sol och vind idag omkring 0,4 procent av den globala energin. Även om all världens regeringar skulle leva upp till sina löften om en övergång till förnybart skulle den siffran öka till ynka 2,2 procent år 2040.”

”Det stora problemet är att vi inte får någon el från de här energislagen när solen inte skiner och vinden inte blåser”, fortsätter Bjørn Lomborg. ”Påståenden om att exempelvis vindkraften snart kommer att bli billigare än energi framställd med hjälp av fossila bränslen - eller att den redan skulle vara det i Tyskland och Storbritannien - är hämtade ur fantasin. Vindkraften kommer aldrig att kunna konkurrera utan kraftiga subventioner.” 
  
IEA räknar med att kostnaden för de globala subventionerna för vindkraften kommer att öka under de närmaste 25 åren och inte minska som narrarna hävdar.

”Vind- och solenergi gör den fossilgenererade elkraften dyrare. Det tycker en del bara är bra, men om vi vill att våra samhällen ska fungera också under mulna och stilla dagar måste vi förlita oss till fossila bränslen. Enligt IEA:s uppskattningar kommer de fossila bränslena att i framtiden svara för 56 procent av all elproduktion, medan kärn- och vattenkraft står för 28 procent.”

Ju mer vind- och solkraft vi får desto mer sällan kommer existerande gas- och kolkraftverk att utnyttjas. Men de fasta kostnaderna för dessa sjunker inte, något som fördyrar kWh-priset.

”I Spanien utnyttjades de gasdrivna kraftverken 66 procent av tiden år 2004”, säger Bjørn Lomborg. ”På grund av den kraftiga utbyggnaden av vindkraften används de idag bara 19 procent av tiden. För att vara lönsamma måste de här kraftverken vara igång 57 procent av tiden och med så liten nyttjandegrad finns det stor risk för att de stängs.”

Resultatet blir att varje nation måste subventionera sina gas- och kolkraftverk för att ha nödvändig backup när sol och vind inte levererar. Det innebär att samhället betalar för elströmmen tre gånger: först för själva produktionen, sedan för subventioner till opålitlig förnybar energi och till sist också för subventioner till gas- och kolkraftverk.

Så långt Bjørn Lomborg. Hela intervjun med honom kan du läsa på
http://stopthesethings.com/

Miljönarrarna inbillar sig fortfarande att människor i landsorten bara längtar efter att få se horisonten fyllas med vindsnurror som håller fågel- och fladdermusbeståndet nere (förresten, vem i helsike behöver fladdermöss?). Faktum är dock att alltfler tänkande människor upplever vindsnurrorna som ett onödigt påfund som påverkar både trivsel och hälsa hos dem som måste leva i deras närhet.   

Det är en grupp som vindkraftslobbyn lyckats tysta i de flesta länder. Men tidigare i år har det faktiskt bildats aktionsgrupper som gått från ord till handling i både Montana i USA och Victoria i Australien. Där har man helt sonika skjutit sönder några vindsnurror! Skeppsgossen brukar inte lovprisa vandalism, men i det här fallet har han full förståelse för dem som hållit i bössorna. Det måste finnas en gräns för vad medborgarna ska stå ut med.

Till slut erinrar sig Skeppsgossen ett uttalande från 2004 av Sir Martin Holgate som arbetade för brittiska miljödepartementet. Denne framsynte man insåg att ”problemet med vindkraftsparker är att de tar väldigt stor plats i alla dimensioner för att generera väldigt lite elektricitet. För att producera lika mycket el som ett kolkraftverk krävs det 800 vindsnurror.”

”Nu brassar vi för fyllning och börjar vår gång” som det heter i Möte i monsunen av Evert Taube och Skeppsgossen äntrar utkiken för att spana in nya galenskaper.


   

tisdag 10 november 2015

Hycklarnas marknad




Det är lätt att bli hemmablind även när man seglar jorden runt på jakt efter bevis för att klimatförändringarna hotar vår tillvaro – utan att hitta några. Inför den stora samlingen i Paris hettar det stundom till i debatten, till och med i sävliga Sverige, men som brukligt nu för tiden tillåts inga avvikande åsikter trots att ordet påstås vara fritt. Den som ifrågasätter sanningshalten i de officiella berättelserna om framtidens klimatkatastrof bereds sällan plats i media.

En av Skeppsgossens vänner har pekat på just detta faktum och på det hyckleri det innebär när man påstår sig stå för ”fri” debatt samtidigt som man nonchalerar icke etablerade åsikter. Som varnande exempel kan vi ta Helsingborgs Dagblad, vars chefredaktör för övrigt är en ofta sedd gäst här på Narrskeppet.

I HD är man närmast orgiastiskt lycklig över det kommande klimatmötet och varje dag publiceras nya larmrapporter varvade med optimistiska profetior.
Propagandatekniken är enkel – först ska vi skrämma er något alldeles förbannat, sedan ska vi trösta er med klappar på kinden och löften om belöningar ifall ni gör som vi säger.    

Här några citat ur HD:s ”vetenskapliga” klimatanalyser.

”Tidigare i veckan presenterade SMHI länsvisa analyser på vad som händer om allt fortsätter som hittills. Då väntas medeltemperaturen stiga med 4-6 grader fram till nästa sekelskifte. I Skåne blir det mycket blötare, speciellt vintertid, med fler skyfall. Men vi påverkas också på andra sätt.
    När delar av jordklotet blir obeboeligt på grund av värmeböljor och översvämningar ökar flyktingströmmarna liksom kostnaderna för att motverka konsekvenserna av klimatförändringarna.
    Men den analys som FN presenterade förra veckan av de klimatlöften som länderna skickat in inför Parismötet var försiktigt positiv. Det dröjer innan utsläppen minskar – däremot kommer ökningen att dämpas.”

Halleluja!

I en annan artikel signerad Ingrid Runsten hyllas Åsa Romson för sina djupa tankar om att utsläppsminskningar minsann också kan leda till utveckling av välfärden.

”Klimatomställning måste framför allt gå från att vara en börda till att bli en möjlighet. Därför måste länder, men även företag, förmå visa på de ekonomiska möjligheterna med en omställning. Den rollen vill miljöminister Åsa Romson (MP) att Sverige ska spela genom att i Paris peka på hur välfärdsutveckling kan kombineras med utsläppsminskningar.
    En av dem som åker till klimatmötet för att sprida att det finns lönsamhet i klimatomställning är Nina Ekelund, som är programdirektör för företagsnätverket Hagainitiativet.
    "Vi betonar vikten av att näringslivet står bakom en mer aktiv klimatpolitik. Den insikten vill vi vara med och sprida", säger Nina Ekelund.
    Jag frågar henne vad som är viktigast för en internationell förändring:
"Att länderna via skatter sätter ett pris på koldioxid och samtidigt upphör med fossila subventioner."

Den unge och oerfarne Skeppsgossen undrar om inte det är ett utmärkt 
exempel på "maktens megafon". Men chefredaktören förklarar i en stor 
rubrik: "Vi ska granska makten - inte vara dess megafon". Fan tro't, sa Relling.

Någon granskning av den stora maktfaktorn IPCC har jag inte sett till 
annat än någon enstaka gång på insändarsidan. Hos en granne i bloggosfären hittar jag en insändare, som uppges ha sänts till "närmare 20 
redaktioner" och säkert även till HD, men den är inte införd ännu efter 
en vecka. Den är undertecknad av två ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien, Wibjörn Karlén och Tore Scherstén, båda professorer som borde ha större auktoritet än Åsa Romson och Nina Ekelund.

I insändaren påpekar de båda professorerna att Sveriges chefsförhandlare Anna Lindstedt kommit med direkt felaktiga påståenden i en tv-intervju nyligen. I den sade hon att ”Vi ser effekterna av klimatförändringarna och de är allvarliga” trots att den enda mätbara förändringen är en knapp grads höjning av den globala temperaturen sedan 1880.

Med floskelhandboken uppslagen upprepade hon IPCC:s lögner om att vetenskapen är mer säker nu och att förändringarna beror på människan. Plus att havsnivåerna stiger och allt det andra som klimatnarrarna basunerat ut i minst ett decennium vid det här laget.

Tillbaka till Wibjörn Karlén och Tore Scherstén. De summerar sin kritik så här:

”Således avser förhandlingarna att:
– minska en uppvärmning som inte finns,
– bekämpa den med minskade utsläpp som inte gör någon skillnad,
– förmena oss och de fattigaste billig energi och billig mat,
– slösa våra resurser på ineffektiv energiteknik, och
– sätta enorma penningbelopp i händerna på FN:s byråkrater.

Någon bättre grogrund för storskalig korruption kan vi inte tänka oss.
Varför förses inte vår chefsförhandlare med korrekt information?”

Skeppsgossen tillåter sig ett svar: Därför att ombord på Narrskeppet förmår förnuftets röster inte tränga igenom narrarnas skrän och skrål. Eller som Friedrich Schiller för länge sedan skrev: "Mot dumheten kämpar själva gudarna förgäves".

Och för att anknyta till Helsingborgs Dagblad och dess chefredaktör ber jag att i all underdånighet få ställa frågan om han vet vad ordet ”hyckleri” betyder?    



söndag 8 november 2015

Vi har försuttit många chanser att rädda jorden - och likväl rör hon sig...


Ingen narr precis...

Den kommande domedagen har diskuterats flitigt ombord på Narrskeppet på sistone. Det tycks finnas två diametralt skilda åsikter om vad den kan innebära. Majoriteten av narrarna pratar om en uppvärmning som kommer att göra det outhärdligt att leva på jorden, kanske redan 2050 och i varje fall 2100. Så finns det en mindre grupp av forskare som ser tecken på en stundande istid i stället, kanske med början redan 2030.

Oavsett hur det blir kan det vara intressant att gå tillbaka ett decennium i klimathysterins historia. Inför varje stormöte har det tjatats om att det här är vår sista chans att rädda jorden från det växande klimathotet. Och allt eftersom åren går fortsätter narrarna att upprepa sitt mantra – utan att något stort händer som bekräftar deras påståenden.

På bloggen http://climatechangepredictions.org/ har man roat sig med att göra en sammanställning över uttalandena om ”mänsklighetens sista chanser” som med facit i hand ter sig närmast absurd.  

Montreal 2005
Mark Lynas skrev ett öppet brev till delegaterna och kallade deras sammankomst “sista chansen till handling”.

Bali 2007
Världens ledare möttes för att rädda jorden från katastrofala klimatförändringar – Jordens Vänner menade att mötet kunde vara sista chansen…

Poznan 2008
“Denna förhandlingsomgång är troligen vår sista chans att avvärja katastrofen” sade den australiske klimatforskaren Tim Flannery. Han fick medhåll av representanten för WWF.

Köpenhamn 2009
“Det är 12 år sedan Kyotoprotokollet skapades. Det innebär att mötet i Köpenhamn blir världens sista chans att stoppa klimatförändringarna innan de börjar skena”, förklarade EU-kommissionären Stavros Dimas.

Cancun 2010
Jairem Ramesh, Indiens miljöminister, såg mötet som sista chansen att komma överens om hur vi ska kunna rädda jorden.

Durban 2011
Rev. Dr. Olav Fyske Tveit, ledare för Kyrkornas världsråd, sade att konferensen i Sydafrika var “mänsklighetens sista tillfälle att lösa klimatfrågan”.

Doha 2012
Mötet med 195 deltagande nationer betecknades som sista chansen att hejda klimatförändringarna.

Warzawa 2013
Efter misslyckandet i Doha menade många att konferensen i Warzawa var sista möjligheten att hejda en kommande klimatkatastrof.

Lima 2014
Nu var det WWF:s tur att varna för följderna om man inte kom överens. Det gjorde man ju inte.  

Paris 2015
Dags igen…

Skeppsgossen tar sig för pannan när han tänker på hur många miljarder dollar “klimatklubben” kostat medlemsländernas skattebetalare bara för dessa sammankomster, som ofta räknar 50 000 deltagare. Nog kunde väl de pengarna ha använts bättre än att göda en hel armé av skitsnackande klimatnarrar?


En narr som tjänat pengar på klimatlögnerna

tisdag 3 november 2015

Efter 3,5 miljoner år får vi cancer av rött kött


Den här månaden drabbades vi av ett nytt cancerlarm signerat WHO. Enligt denna organisation är konsumtionen av rött kött ”troligen cancerframkallande hos människor, grundat på begränsad evidens att konsumtion av rött kött orsakar cancer hos människor”. Samtidigt passade WHO på att förklara processade köttprodukter som cancerframkallande, baserat på ”tillräcklig” evidens att processat kött kan orsaka colorektal cancer.

“Experterna drog slutsatsen att ett dagligt intag av en 50 gram portion ökar risken för colorektal cancer med 18 procent.”

Om allt detta kunde vi läsa i en press release från WHO och i en artikel i ansedda tidskriften The Lancet (som det brukar heta i media).

En som ifrågasatt ”köttlarmet” är bloggaren Zoë Harcombe. Hon påpekar att det ju inte handlar om en kontrollerad studie utan om observationer hos en försöksgrupp utifrån ett antal basfrågor, tester m.m. och därefter en uppföljning av gruppen där man tar reda på vilka eventuella sjukdomar deltagarna drabbats av.

”Forskarna granskar sedan data för att hitta eventuella mönster. Inga mönster = ingen artikel, så titta efter noga! Kanske upptäcker de ett mönster mellan personer som äter processat kött och personer som utvecklat magcancer. Där finns stoff för en artikel i en medicinsk tidskrift..”  

Zoë Harcombe menar att sådana här studier som utgår från deltagarnas egna svar på en massa frågor är mycket osäkra. Många frågar t.ex. vad du åt igår eller till och med under de senaste sju dagarna. Kan man verkligen få korrekta svar på sådana frågor?

”Genom att på det här sättet välja ut rött kött/processat kött får man ju ingen uppfattning om personens diet eller livsstil överhuvudtaget. Som jag visat i den här bloggen karakteriseras personer som äter stora mängder processat kött av att de är mindre fysiskt aktiva än genomsnittet, att de har högre BMI, att det är tre gånger så sannolikt att de röker och att sannolikheten för att de har diabetes är den dubbla jämfört genomsnittsbefolkningen. Det gör processat kött till en markör hos en person som lever ohälsosamt, inte till en ohälsosam person i sig.”

Vad Zoë Harcombe i första hand vänder sig mot i WHO-rapporten är definitionen på processat kött – ”kött som förändrats genom insaltning, jäsning, rökning eller andra processer för att förhöja smaken eller förbättra lagringen”. Hon citerar Peter Cleave, en framliden brittisk forskare som bland annat slog larm om det onyttiga sockret i vår mat. Men när det gällde nyttan av rött kött var han orubblig i sin uppfattning: ”Att påstå att en modern sjukdom har något med gammaldags kost att göra är något av det löjligaste jag hört."

Hur skulle rött kött eller kött som konserverats på traditionellt sätt kunna vara skadligt för oss? I så fall måste man förklara hur vi överlevt i 3,5 miljoner år, hur vi överlevt flera istider och varför alla de näringsämnen vi behöver för vår överlevnad (essentiella fetter, proteiner, vitaminer och mineraler) finns i stor mängd i just kött och det samtidigt skulle ta livet av oss.

”Jag önskar”, tillägger Zoë Harcombe, ”att dessa jättestora och kostsamma studier också innehöll en fråga om den tillfrågades färg på strumporna. Det går säkert att hitta en korrelation mellan de som har röda strumpor och en viss typ av cancer. Kan ni inte se rubriken ’Röda strumpor orsakar cancer’?"      

Så vilka kan följderna bli av sådana här illa underbyggda rapporter från WHO? Kanske att de mest räddhågade helt slutar äta kött, korv och andra charkprodukter. Tänk då på att man måste äta 250 gram biff för att få i sig dagsbehovet på 10 mg zink och över ett kilo för att fylla behovet av järn. Föredrar man ägg framför kött betyder det att man måste äta ett helt tjog för att få i sig samma mängd järn. Gillar man inte ägg kan det duga med råris, men då måste man fylla magen med 4,5 kg råris för samma järnmängd!

Zoë Harcombe slutar: “Vad får jag ut av den här rapporten? Att WHO släpper ifrån sig en helsikes massa dålig vetenskap. De borde veta bättre men det här är inte första gången de inte vet bättre.”

För sin del ser Skeppsgossen den här rapporten som ännu en led i ”klimatomställningen” som bland annat innebär en köttfri värld så att vi inte själva dränks eller kokas eller i värsta fall bådadera.


Originaltexten hittar du på http://www.zoeharcombe.com/


Vår tids största bedrägeri


I de klimatförhandlingar som föregått Pariskonferensen ingår som bekant skapandet av en "grön" klimatfond som enligt planerna ska fyllas på med 100 miljarder dollar fram till 2020. Pengarna i fonden ska användas till att subventionera grön energi och betala de fattigare ländernas kostnader i samband med omställningen till förnybar energi. Eller som någon elak herre har sagt: att betala de fattigare ländernas underskrifter på slutdokumentet.

Ett par ekonomer som närmare studerat syftet med fonden är Nicolas Loris och Katie Tubb, båda knutna till den konservativa tankesmedjan The Heritage Foundation (www.heritage.org). Deras analys är på många sätt skrämmande och avslöjar åtskilligt av den dolda agendan bakom COP21. Skeppsgossen tar sig som vanligt friheten att återge artikeln i sammandrag – med en och annan egen kommentar.

Vind- och solenergi är ju inte gratis och utvecklingsländerna anser inte att de ska avstå från ekonomisk tillväxt bara därför att industriländerna ökat sitt välstånd med hjälp av numera bannlysta energislag som kol, olja och gas.
Hittills har endast 37 länder (bland dem Sverige förstås!) utlovat 10 miljarder dollar av de 100 miljarder som fonden behöver i ett första skede.

”Det är inte utan den här fonden för tanken till vad som brukar kallas Ponzibedrägeri (engelska: Ponzi scheme)”, skriver Loris och Tubb. Enligt Wikipedia är detta en form av investeringsbedrägeri som attraherar investerare genom att utlova hög avkastning, men som istället för att generera verklig avkastning på insatt kapital använder detta till utbetalningar och för att hålla bedrägeriet igång.

”Det finns risk för att pengarna inte alls används för sitt ändamål,” säger de båda ekonomerna. ”Japan har till exempel erbjudit den gröna klimatfonden 1,5 miljarder dollar. I beloppet ingår statliga lån till japanska företag som ska bygga kolkraftverk i Sydostasien!”

Men om nu starka nationer som USA skulle pytsa in 100 miljarder dollar om året i fonden. Hur stor hjälp skulle det vara för utvecklingsländerna?

Lois och Tubb refererar till Adam Smith och hans magnum opus “Nationernas välstånd”, där han framhåller vikten av ett fritt samhälle, ett öppet utbyte av varor och tjänster och fria marknader. I boken skrev han:

"Det är inte tack vare slaktarens, bryggarens eller bagarens välvilja som vi förväntar oss vår middag, utan av deras hänsyn till sitt egenintresse… En nation blir inte rik på en barnslig ansamling av blänkande metaller utan av folkets välstånd.”

Loris och Tubb noterar också att välgörenhet kan portioneras ut skedvis bara så länge skålen inte är tom. Fri företagsamhet, lagregler och privat egendom är huvudingredienserna i det vi kallar välstånd. Det är de principer som kan hjälpa människorna i utvecklingsländerna att förbereda sig på och klara av ett skiftande klimat och naturkatastrofer, antingen de är orsakade av människans utsläpp av växthusgaser eller inte.

“Men”, tillägger Loris och Tubb, “dessa principer saknas tyvärr i många utvecklingsländer… Den verkliga utmaningen ligger inte i klimatet utan i bekämpandet av fattigdomen. Den indiske miljöministern Prakash Javadekar säger så här: ‘Om vi inte tacklar fattigdomen, om vi inte utrotar fattigdomen, kan vi inte ta itu med klimatförändringarna””.

Billig, pålitlig och överallt tillgänglig energi är nyckeln till problemen. Energi ger oss värme och varm mat, driver skolor och sjukhus och skapar möjligheter att lyfta människor ur fattigdom. Därför kommer det inte som någon överraskning att man i vissa indiska samhällen där det inte finns elektricitet skrattat åt Greenpeaces försök att införa dyr och intermittent solenergi. ”Vi vill ha riktig elektricitet, inte hitte-på-elektricitet!” lär man ha sagt.

”Ändå fortsätter Obama-administrationen att utlova miljarder dollar till utvecklingsländerna för att ’bekämpa’ klimatförändringarna”, skriver Loris och Tubb. ”Man vill bygga ännu fler kostsamma och intermittenta förnybara energislag när över en miljard människor i princip inte har tillgång till pålitlig elektricitet överhuvudtaget. Ett bättre namn på Parisprotokollet skulle vara Överföringen av nationernas välstånd. Och när någon gör anspråk på pengar ur den gröna klimatfonden borde svaret bli att det inte finns några medel kvar av de amerikanska skattebetalarnas dollar.”

Mundus vult decipi, ergo decipiatur – 'Världen vill bedragas, må den då bedragas' sa filosofen Petronius som dog 66 e.Kr. Hur många gånger sedan dess har vi människor inte låtit oss bedragas av politiker och andra charlataner som plundrat våra fickor under allehanda förevändningar? Allt medan mediamaskinen tuggar ur sig flosklerna om ett klimathot för vars existens vi inte har minsta belägg. 

Snart samlas 40 000 narrar i Paris för att samla in nya pengar i det fulaste bedrägeri världen utsatts för i modern tid. 


 

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare