Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

lördag 23 januari 2016

Solel - dyrt och ineffektivt


Nu när alltfler människor börjat tvivla på den ineffektiva vindkraften och de fula sår den åstadkommer i landskapsbilden, har intresset vänts mot solcellerna. Att solen inte lyser lika starkt i vårt land som i Sahara spelar enligt “experterna” inte så stor roll som vi vanliga dumbommar tror – se bara på hur många soltimmar vi har på Öland och i Karlstad. Därför har framför allt villaägarna gömt tegelpannorna på taken under solsugande plastrektanglar som de fått installerade genom frikostiga subventioner från staten.

I ett hushåll kan man kanske på 20-30 års sikt tjäna in investeringen på taket, men Skeppsgossen tror inte att det i första hand är ekonomiska överväganden som fått villaägarna att skaffa solenergi. Ett viktigt skäl är att man tack vare sina solpaneler visar alla andra i omgivningen att man är med sin tid. En gång var det bilen av senaste årsmodell som glänste utanför huset och markerade ägarens status, idag är det de blänkande solpanelerna som tjänar samma syfte. Dessutom kan man ägna sig åt någon sorts “energisport” när man går och kollar hur många kilowatt de där nya takpannorna genererat under dagen. En avläsning tidigt på morgonen visar dock inte oväntat att om natten sover också solcellerna.

En del av elöverskottet kan man till och med sälja till sin elleverantör och det är några tusenlappar som fyller plånboken och stärker självkänslan. För som tur är har man ju elleverantören kvar – några futtiga kvadratmeter solceller räcker inte alls till när himlen är blygrå och regnet öser ner dag ut och dag in.

Så ser elproduktionen från solceller ut i liten hobbyskala. Vill man producera solkraft som täcker större behov, då räcker det inte med några hustak här och några där. Från USA rapporteras det att en allmän övergång till solenergi fram till 2050 innebär att man måste klämma fram minst 440 Gigawatt och kanske till och med fyra gånger så mycket ifall folk övergår till att köra elbilar.


Av en analys framgår att det skulle behövas nära 30 miljarder(!) solpaneler på 1x1 meter för att producera de kanske 1100 Gigawatt som en allmän elektrifiering skulle innebära. De skulle kräva en total yta på 30 000 km², vilket motsvarar hela Belgien. Under förutsättning att kineserna kunde producera en 1 m² stor panel per sekund, skulle det ta så där en 930 år att tillverka dessa 30 miljarder solcellspaneler. Är det möjligen någon av förespråkarna för förnybar energi som har tänkt på det?

Men nu är det så att man får bättre effekt av sina storskaliga installationer om man följer solens gång med hjälp av rörliga paneler, s.k. solföljare. Då kan det räcka med 22 000 km² paneler som upptar en kvadratisk yta med sidor på knappa 150 km. Men kostnaderna för en sådan installation blir förstås mycket högre än för en fast och den kan svårligen installeras på tak.

Man ska inte heller bortse från det geografiska läget. I ökenområden och runtom ekvatorn lyser ju solen som mest och starkast, men vad händer på nordligare breddgrader? I USA jämför man östkusten med Arizona och kommer fram till en minskning från 6 kWh/m²/dag till 4 kWh/m²/dag. Det innebär att det behövs 50 procent större solcellsyta på den amerikanska östkusten för att producera lika mycket el som i Arizona – motsvarande en yta större än Danmark. På pluskontot noteras att det inte behövs några kylanordningar för solcellerna, vilket är fallet i ökenområden med intensiv instrålning.

Under 2014 installerades i Sverige 36,2 MW solceller varav 35,1 MW nätanslutna. Under 2013 installerades 17,9 MW nätanslutna solceller, vilket gör att denna marknad fördubblades under 2014. När det gäller inte nätanslutna solceller var 2014 års 1,1 MW lika med föregående års försäljning.

Totalt är det nu 69,9 MW nätanslutna solceller installerade i Sverige, vilket gör 7 W/innevånare. Dessutom har det sålts 9,5 MW solceller för system som inte är nätanslutna. Om vi antar att de nätanslutna solcellerna producerar ca 63 GWh motsvarar det 0,05% av Sveriges slutliga elanvändning. Med andra ord inte mycket skryta med.

Tyskland är det land som har installerat mest solceller i världen (men Spanien har fortfarande flest). Vid utgången av 2014 hade tyskarna installerat 38,2 GW, vilket gör 474 W solceller/innevånare. Solel utgör nu 5,8% av elproduktionen (2014). Imponerande, tycker de gröna som förklarar den stora skillnaden mot Sverige med att den förda politiken i Tyskland ”har gett ett kraftfullt stöd för solcellsinstallationer”. En annan avgörande faktor är att det elpris konsumenterna betalar – efter ”Energiewende” = övergången till förnybart – är ungefär dubbelt så högt i Tyskland som i Sverige, vilket ökar lönsamheten för solcellsinstallationer.

Solen kommer troligen att stå för 50 procent av elförsörjningen i Sverige i framtiden. Den uppskattningen gör Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet på Chalmers. Han konstaterar samtidigt att Sverige har bland de sämsta förutsättningarna för solenergi i världen vad gäller soltimmar och de perioder under året som energibehovet är som störst. Sandén tror därför att vindkraften kommer att bli ”ganska stor”, bioenergin ”betydligt mindre”, ”vattenkraft och vågkraft nischer” och kärnkraften försvinner på grund av säkerhetsskäl. Skeppsgossen avstår visligen från att kommentera.

El förbrukas ju inte bara under dagtid utan i kanske ännu högre grad på kvällarna när solen sussar. Vilka möjligheter finns att lagra den ström som solcellerna producerar? För att man ska kunna göra det behövs batterier och åter batterier. Skeppsgossen minns hur amatörerna på den förnybara energins område redan på 1970-talet försökte tackla problemet med lagring av strömmen för senare behov. Då handlade det om små hembyggda vindsnurror och 24 V lågspänningsanläggningar i sommarhus och liknande. En av dessa pionjärer hade hela källaren full av bussbatterier…

Må vara att dagens system är effektivare, men lagringen har ännu inte lösts på ett tillfredsställande sätt. I en krönika i Washington Post har medias beundran för miljardären Elon Musk jämförts med hur Pravda en gång okritiskt hyllade Stalin. Att Musks exklusiva elbilar under varumärket Tesla är en besvikelse framgår av den usla försäljningen som ska bli föremål för ett senare inlägg här på Narrskeppet. Vad det nu handlar om är Teslas Powerwall Battery som Musk påstår ska vara en billig lösning på lagringsproblemen. Det visar sig dock att det i genomsnitt tar 36 år innan hans batterisystem betalat sig (installationskostnaden är ca 6-7000 dollar). Siffran 36 år är mer än tre gånger garantitiden för ett Powerwall-batteri som arbetar med litium-jon-teknik av samma typ som batterierna i bärbara datorer och mobiltelefoner.

Ett försäljningsargument för Powerwall är att den amerikanske konsumenten kan utnyttja elbolagens prisskillnader mellan dag- och nattaxa och alltså lagra billigare nattström. Det visar sig emellertid att dessa skillnader idag är så små att förtjänsten blir alldeles för liten för att betala batterikostnaden. Ansluten till ett solcellssystem ger Powerpack inte heller några prisfördelar, eftersom man då också måste räkna in kostnaden för solcellspanelerna. Efter all kritik från konsumentorganisationerna har Tesla tvingats backa och erkänna att Powerwall inte är till för gemene man ”utan för den som vill hålla sig framkant på den förnybara energins område”. Med andra ord samma människor som njuter av att gå till elskåpet och läsa av hur många kilowatt solcellerna på taket producerat under dagen...

Samtidigt påstår den “klimatvänliga” pressen att bemedlade solcellsägare i väst hjälper över en miljard mindre bemedlade i världen att gå direkt till förnybara energikällor och hoppa över det farliga steget med fossilframställd elström. En arbetsgrupp vid universitetet i Berkeley har undersökt 2 500 hushåll ute på landsbygden i Kenya – en del anslutna till elnätet, andra beroende av solceller och en grupp utan någon tillgång till el. ”Solcellshushållen” hade antingen en soldriven ljuskälla eller en solcellspanel på 8 W som klarar två LED-lampor, en LED ficklampa, en transistorradio och laddning av mobiltelefon. För en sådan anläggning får man betala över 200 dollar, vilket är en stor utgift med tanke på att den årliga medelinkomsten är runt 1000 dollar.

Men detta är en nödlösning. Både de som har solceller och de som inte har någon elström alls är eniga om en sak: ”Vi vill ha riktig elektricitet från nätet som klarar en tv-apparat, en kyl och frys och ett elektriskt strykjärn!”

Miljönarrarna i väst fattar ännu inte att deras drömmar om ”ren” energi från sol och vind är och förblir just en önskedröm, utan förankring i verkligheten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare