Skrämma till tystnad

Man Rays allseende öga

“Klimatförändringarna drabbar oss alla. Nästan alla tror på dem. Självklart. Ibland övergår en solig dag i regn, ibland byts snöfallet mot snöblandat regn. På tisdagen blåser det så att grenar knäcks, på onsdagen är det kav lugnt och inte en krusning på sjön. Mark Twain noterade att det finns företeelser som vi människor inte kan ändra på och att alla talar om vädret men ingen gör något åt det.”

Så inleder Wesley Pruden, f.d. chefredaktör på The Times, en artikel om de inskränkningar i yttrandefriheten som börjar drabba USA sedan ett 20-tal "state attorney generals" slagit sig samman med Al Gore. Syftet är att tysta dem som ifrågasätter klimatförändringarna och kampen mot CO2, vilket Skeppsgossen berättat om i ett tidigare inlägg. Självutnämnd ledare är Virgin Islands Claude Walker. Han vill skrämma och eventuellt dra kritikerna inför domstol, med hot om böter och till och med fängelse.

Claude Walker vilar inte på hanen. Härom veckan fick han en domstol att utfärda ett föreläggande som tvingar tankesmedjan Competitive Enterprise Institute i Washington att lämna över alla dokument som rör institutets forskning kring klimatförändringarna, växthusgaser, beskattning av fossila bränslen – dokument, email, annonser, brev till tidningar, studier m.m. Vad han särskilt vill åt är CEO:s påstådda samarbete med Exxon Mobil.

På det här sättet försöker Walker uppenbarligen skaffa de bevis mot Exxon som han påstod sig ha redan när gruppen bildades.

“Alla tror inte på påståendena om att jorden blir varmare,” konstaterade en professor i juridik vid universitet i Tennessee i en artikel i USA Today. ”Bland de som tror att det är så, är alla inte heller överens om hur stor uppvärmningen är och många av dem tror inte att lagar och bestämmelser gör någon skillnad. Ändå tycks det som om denna grupp av åklagare ser på tvivlarna som mer eller mindre kriminella.”

En “state attorney general” har inte mycket att säga till om i rättsliga frågor utan hoppas mest på att skapa så mycket publicitet kring sin person att han eller hon kan ställa upp i val till en guvernörspost eller kongressen. Hela den här affären har uppenbarligen väldigt lite med den globala uppvärmningen att göra utan syftet är att visa att det är staten som bestämmer och att staten besitter medel att tysta bråkmakarna och kritikerna, så att staten ostört kan få fortsätta med det som staten vill.

“Avsikten är inte bara att tysta oss,” säger en talesperson för CEO, ”utan också att stoppa alla ekonomiska bidrag till oss och andra grupper som inte har den politiskt korrekta inställningen till klimatförändringarna. Det har varit ett problem för oss ganska länge, men nu har frågan lyfts ett snäpp. Nu måste vi möta alla maktmedel som staten förfogar över.”

“Men”, skriver Wesley Pruden, “för att kunna knäcka institutet måste man upphäva First Amendment, den sakrosankta garantin som ger alla medborgare rätt att säga vad de tycker. Undanröjer man denna grundläggande rättighet så kan ju staten husera som den vill.”

Yttrandefriheten är inte alls lika stark i Sverige som i USA. Inte heller är klimatdebatten lika intensiv varför risken att Skeppsgossen och andra kritiker skulle hotas med juridiska åtgärder för sitt skrivande är rätt liten. Att uttrycka en divergerande uppfattning i andra aktuella samhällsfrågor är betydligt farligare och har redan lätt till viss självcensur. 

Det är en skrämmande utveckling som vi ser exempel på i så gott som alla västerländska demokratier. I FN talade nyligen skådespelaren Alec Baldwin om vikten av att bevara världens skogar. I en efterföljande intervju med AFP framhöll han också att de som förnekar klimatförändringarna är mentalt störda. Alla har rätt till en åsikt, men vad sådana beskyllningar mot oliktänkande kan leda till har vi sett fruktansvärda prov på i 1930-talets Tyskland och Sovjetunionen.