Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

lördag 25 juni 2016

Det luktar Musk



På uppmaning av en god vän har Skeppsgossen tagit del av det evangelium som en herre vid namn Tony Seba predikar. Han reser tydligen runt i världen, avlönad - eller i varje fall subventionerad av -  den notoriske bilskojaren Elon Musk. Jag har tittat på ett klipp från Sebas anförande vid Swedbank Nordic Energy Summit i Oslo i mars 2016 och förvånas över hur högt uppsatta bankmän och ekonomer kan svälja hans oförblommerade hyllning av ett minst sagt suspekt företag som Tesla Motors.

Tony Seba presenterar fyra ”tekniska revolutioner”, som han påstår kommer att få följande resultat:

1. Alla nya bilar blir elektriska.
2. De blir självstyrande.
3. De kommer att få all sin energi från solpaneler.
4. Man har ingen egen bil, utan ringer efter en, när man behöver en.
5. 80 % av parkeringsytorna blir tomma.

Det är naturligtvis inget annat än ett förbannat skitsnack som bara borde gå hem hos de idioter som hyllar miljörörelsen. Men tydligen är ”miljötänket” smittsamt så att också kapitalets handgångna män sväljer osanningarna och överdrifterna.

Om vi tar påståendena punkt för punkt är det lätt att avfärda hans argument. Punkterna 2 och 5 kan vi direkt stryka eftersom de inte har minsta relevans i en diskussion om elbilarnas framtid.  

Tony Seba påstår att alla nya bilar blir elektriska. Det säger i alla fall inte bilindustrin i något land vad jag vet om. Alla försök av de stora tillverkarna att utveckla elbilar och framför allt att få allmänheten att köpa dem har ju slagit slint så att det ryker om det. Med de höga inköpspriserna och den dåliga batterikapaciteten har elbilarna ingen chans att hävda sig mot bensin- och dieselbilar. Seba hänvisar till fåtalet komponenter i en elbil jämfört med en konventionell bil utan att samtidigt förklara hur en elbil som har så få komponenter ändå kostar tre eller fyra gånger så mycket.

Med kurvor och blå dunster försöker han också övertyga sina åhörare om att den som köper en elbil snart har igen investeringen därför att driftskostnaden blir så låg. Bensin och diesel blir bara dyrare och dyrare därför att miljöfrälsarna lyckas övertyga sina regeringar om att ta ut allt högre skatter och andra pålagor. Samtidigt är världsmarknadspriserna väldigt låga och inget tyder på att de kommer att öka så mycket heller. Trots detta fulspel i kulisserna har bilköparen i gemen mycket litet förtroende för elbilar.

Så här skriver Teknikens Värld 2012: ”Elbilarna för en högst marginell tillvaro i världen. Tillverkningen av elbilar ökade visserligen från 45 000 år 2011 till 113 000 i fjol men vid slutet av 2012 beräknar IHS att det fanns endast 180 000 elbilar i trafik i världen, vilket är 0,02 procent av den totala bilflottan. Flest elbilar återfinns för närvarande i USA, Japan, Frankrike och Kina men sett i förhållande till befolkning är Nederländerna, Japan, Frankrike och Danmark de största elbilsländerna. Ingen rår dock på Norge som med sina 200 elbilar per 100 000 invånare är det mest elbilstäta landet.

Den påstått låga driftskostnaden för elbilar har vi inga bevis för. Den stora kostnaden ligger ju i batterierna, som inte kan laddas upp och ur hur många gånger som helst och förr eller senare måste bytas ut för många sköna tusenlappar (som herr Musk hoppas kunna tjäna ännu mer pengar på). Även vindkraftverken har ju sagts ha låga driftskostnader, men som Skeppsgossen skrivit i ett tidigare inlägg är det också en sanning med modifikation. Vindkraftverk går varma och fattar eld, precis som en och annan Tesla har gjort. Och herr Sebas prat om livstidsgaranti på en Tesla är det väl ingen vettig person som tror på. Vad säger att Tesla finns kvar som företag om t.ex. tio år och vem ska då stå för garantin? 

Teknikens Värld igen: ”Mycket har hänt med elbilspriserna på bara ett par år. Nissan Leaf har gått från 369 990 kronor till 314 990 kronor, Chevrolet Volt från 461 000 kronor till 374 500 kronor. Prisfallen har fått flera av våra läsare att undra om det i dag inte är lönsamt att köra elbil.

Här är svaret: Vi räknar på den billigaste modellen, en Volkswagen e-Up. Den har i elbilsammanhang två fördelar. Dels är den billig i inköp, dels är den extremt lätt och drar därför lite. Dessutom är det en riktig trevlig småbil.
Med en elförbrukning på lite mer än 1,17 kWh per mil i EU-cykeln är milkostnaden för bränslet bara 1,05 krona per mil. I dag är nämligen el billigt, cirka 90 öre per kWh, vilket faktiskt är en prisnivå som också kan låsas på tre år. Men i verkligheten går det inte att köra så snålt. Bara genom att sätta på kupévärmen ökar förbrukningen kraftigt. En mer verklighetsbaserad skattning av förbrukningen är drygt 1,6 kWh per mil, vilket ger en driftkostnad på 1,50 kronor per mil.

Baksidan av elbilsekonomin är värdeminskningen. Volkswagen räknar i deras leasingkalkyl med ett restvärde efter tre år på 33 procent, alltså 88 000 kronor. Eftersom man får 40 000 kronor i supermiljöbilspremie innebär det ett värdefall på 138 500, eller 46 167 kronor per år. Lägg till elkostnaden för 1 500 mil och du har en årskostnad för bränsle och värdeminskning på 48 417 kronor. En bensindriven Up drar 0,45 liter per mil i EU-körcykeln, vilket i praktiken innebär 0,60 liter per mil. Med ett bensinpris på 15 kronor per liter kan vi kalkylera med en bränslekostnad på 9,00 kronor per mil, eller 13 500 kronor per år.”

Får staten inte sina pengar med skatt på diesel och bensin, tar staten 
in pengarna per körd mil istället. Med den årliga besiktningen blir det 
lätt att fastställa hur många mil var och en kört. Enligt Ekonomifakta betalade man 8,25 kronor i skatter per liter bensin. Räknar man optimistiskt med en förbrukning av 0,5 liter per mil, måste du alltså lägga till över 4 kronor per mil för elbilar.


Amerikanska konsumenttidningen Consumers Report har enligt Tony Seba gett Tesla 105 poäng av 100 möjliga. Med tanke på hur Elon Musk agerat tidigare luktar det mutor och bestickning lång väg. Lyckligtvis har inte ens sådana överdrifter fått bilkonsumenterna i USA att köpa hans bilar. Fast nu står 30-40 000 köpare i kö om man får tro honom – alla har givetvis lagt en handpenning också, så att han fått in nytt kapital på närmare 500 miljoner när de statliga subventionerna krympt. Siffrorna har ifrågasatts, med tanke på att Nissan, som säger att deras modell Leaf är världens mest sålda elbil, har sålt 211 000 st sedan 2010.

Att energin i elbilarna ska komma från solpaneler är självklart eftersom Elon Musk hyr ut sådana på långa och subventionerade kontrakt till egnahemsägare. Kanske är det ett motsvarande leasingsystem som Tony Seba antyder då han säger att man kommer att hyra sin bil i framtiden (påhejad av Mattias Goldman, mäktigast i Sverige 2016 och vd för Fores). Mer pengar till Elon Musk alltså.

I rättvisans namn ska det dock sägas att Elon Musk betalade tillbaka sitt 400 miljarders-lån till amerikanska staten många år innan det förföll. I gengäld har företaget dock tjänat grova pengar på utsläppsrätter och lokala subventioner från t.ex. kaliforniska staten för energilagring (batteriutveckling).

Tony Seba jämför i sitt föredrag utvecklingen inom elbilsområdet med vad som hände med mobiltelefonerna. I stället för några tiotusen som prognosmakarna trodde såldes det miljoner. Men det är en i hög grad haltande jämförelse. Möjligheten till kommunikation är livsnödvändig inte minst i de fattiga länderna – men ingen vid sina sinnens fulla bruk kan väl hävda att en elbil från Tesla är intressant för papuanerna i Nya Guinea eller inuiterna i norra Kanada?

Elbilen är ingen teknisk revolution utan en gammal produkt som fått förnyad aktualitet i skuggan av ett påstått klimathot, marknadsförd av dubiösa personer som ser chansen att framstå som mänsklighetens välgörare. De tillhör samma gycklartrupp som de narrar som predikar jordens undergång om vi inte lämnar oljan i marken och satsar på förnybar energi. Tyvärr är det alltför många som tror på deras lögner och fortsätter att lägga pengar i deras skramlande bössor.        

      


söndag 19 juni 2016

Utkiken v. 25: Något om Grönland, förnybart, råttor och vindkraft


Obamas handgångne “klimatenvoyé” John Kerry har i förra veckan inspekterat en krympande glaciär på Grönland. Den heter Sermeq Kujalleq och har krympt hela 20 km sedan 2001 (vilket påstås bidra till den fruktade havsnivåhöjningen).

I sanningens namn ska det dock framhållas att närvarande klimatforskare upplyste Kerry om att flera faktorer påverkar glaciärens hälsa. I en artikel nämndes stigande temperaturer, sotpartiklar som gör att isen absorberar mer värme och att varmt vatten från Golfströmmen eroderar isen underifrån. Men, säger Kerry, vi vet också att vi människor starkt påverkar isen i polarområdena genom de val vi gjort för att skapa energi. Han summerade: ”Parisavtalet är inte tillräckligt, det råder ingen tvekan om att vi människor bidrar till klimatförändringarna.”

Skeppsgossen har tagit del av ett intressant tidningsklipp som är värt att begrunda i detta sammanhang:

”Rapporter från fiskare, säljägare och forskare pekar på en radikal förändring i klimatet uppe i norr.  Expeditioner rapporterar att det knappt finns någon is alls så långt norrut som 81 grader 29 minuter. Mätningar på 3100 meters djup har visat att Golfströmmen fortfarande är mycket varm. Ismassor har ersatts av moräner med jord och sten, medan man på många ställen konstaterat att välkända glaciärer helt försvunnit. Mycket få sälar och ingen vitfisk hittas längre i de östra delarna av Polarhavet, medan väldiga stim av sill och multe kan ses i de gamla sälfångstområdena. Om några få år kan vi förvänta oss att havsnivåerna kommer att stiga på grund av isavsmältningen och göra de flesta kuststäder obeboeliga.”

Känns larmrapporten igen? Det är ju så här det låter idag. Men den citerade texten publicerades i Washington Post 2 november 1922 – alltså för nästan ett sekel sedan! Då kan man undra över sanningshalten i dagens prat om klimatförändringar. Samt ställa sig frågan hur många städer som dränkts av havet sedan 1922. 

Skeppsgossen drar sig osökt till minnes den australiske bloggaren John Rays kommentar (http://antigreen.blogspot.se/):

De grönas budskap saknar all logik. De säger att polarisen kommer att smälta och orsaka en kraftig höjning av världshaven. Ändå är det så att över 90 procent av världens glaciala is finns i Antarktis, där medeltemperaturen uppgår till omkring -40°C. Som bekant smälter is vid 0°C. För att isen i Antarktis ska kunna smälta i någon större omfattning måste alltså temperaturen stiga med omkring 40°C vilket ingen förutsäger kommer att ske. De gröna pratar om 4 grader som mest. Varifrån ska då allt detta vatten komma? Från Mars kanske? Kring Nordpolen är den mesta isen havsis som inte alls kan påverka havsnivåerna om den smälter, det visste redan Archimedes för 2500 år sedan. Att de gröna inte hört talas om detta är sorgligt. Ändå står James Hansen och blåljuger 2011: ”Vi kommer att förlora all is vid polerna om några årtionden”.


Omställningen till nyckfull förnybar energi kostar enorma summor. Deltagarna i Parismötet lovade ju att bistå med nödvändiga slantar, men frågan är om de verkligen försökt räkna ut hur mycket pengar det handlar om. Nu har vi fått ”en nota” från Afrika – enligt den kommer det att behövas mellan 60 och 90 miljarder dollar årligen för att komma bort från den förhatliga kolkraften som dominerar energiförsörjningen på den afrikanska kontinenten idag. Pengarna behövs inte bara till vindkraftverk och solceller utan det kostar också enormt att investera i den infrastruktur som är nödvändig för t.ex. eldistributionen.

Så en bredsida levererad av australiske bloggaren Viv Forbes (www.desmogblog.com):

Det går omkring en massa elfenbentornsaktivister med datorer och predikar om en värld utan utsläpp. Dessa evangelister (som låtsas vara ingenjörer) vill tvinga oss tillbaka till medeltiden och dess lågenergisamhälle – vedbrasor, trampkvarnar, häst/mulåsne/ox-vandringar, väderberoende väderkvarnar, regnberoende vattenhjul… De är emot det som skiljer ut oss från andra arter – skapandet av kontinuerlig koncentrerad energi från moderna bränslen som kol, olja, gas och kärnkraft vilka lätt kan transporteras via tankfartyg, kraftledningar och oljeledningar. De har ännu inte lyckats förklara hur våra väldiga flottor av flygplan, traktorer, skördemaskiner, långtradare, bussar, vägmaskiner, grävmaskiner, kryssningsfartyg, containerfartyg, stridsfartyg och ubåtar ska kunna framföras med muskelkraft, vindkraft, solkraft, vattenkraft eller energin från ved eller etanolwhisky…

Om du är rädd om miljön så ska du inte duscha så ofta. Det rådet fick vi av en aktivist i Kalifornien som ju drabbades av lång torka förra året. Sedan det visat sig att torkan inte var framkallad av kaliforniernas vattenslöseri eller den globala uppvärmningen, har de gröna nu kommit på ett annat argument som Skeppsgossen har lättare för att köpa. Duschandet torkar ut huden och skadar den naturliga bakteriefloran (och överdriven renlighet kan också, enligt medicinska experter, vara en orsak till att allergierna ökat så starkt i västerlandet).

Har du inte hört talas om en råtta som heter Melomys på latin eller ”mosaiksvansad råtta” ska du inte vara ledsen. Den tillhör de där besynnerliga arterna som bara påträffas i Australiens närområde, i detta fall på en enda liten korallö i Torres sund. Ön är 340 meter lång och 150 meter bred och sticker upp 3 meter ovanför havsytan. Den här råttan påträffades av europeiska sjöfarare första gången 1845 och fanns då i stort antal. 1978 rapporterades att det fanns flera hundra av dem, men efter 2009 har ingen sett en mosaiksvansad råtta på ön. Den är med andra ord utdöd. Och detta faktum skylls förstås på klimatförändringarna, fast det är mycket troligare att den lilla populationen drabbats av exempelvis inavel eller kanske en sjukdom. Tilläggas kan att ön ligger mitt i ”cyklongatan” och att chansen är stor att råttorna helt enkelt drunknat i ett oväder. Fast å andra sidan beror ju också cykloner på klimatförändringarna…
   

”De som regelbundet läser mina artiklar vet att jag inte är någon vän av vindkraft. Det beror bland annat på att vindkraftverken dödar fåglar och fladdermöss, förstör miljön, orsakar sömn- och hälsoproblem hos människor, driver upp bränslepriserna, berikar kapitalistiska skojare, förstör landskapet, gör att människor dör av energifattigdom, sänker värdet på fastigheter, gör elnätet instabilt och ökar levnadsomkostnaderna – samtidigt som den inte lever upp till vad den förväntas göra, det vill säga förse oss med ren miljövänlig elektricitet i överflöd och därmed rädda oss alla från den ’globala uppvärmningen’”. 

Den som levererar denna salva mot vindkraften är James Dellingpole. Han gör det med anledning av att högsta hönset i den brittiska vindkraftindustrins lobby Renewable UK har yttrat att vinden är så opålitlig att turbinerna inte kan leverera ekonomiskt försvarbara mängder energi.


”Hur känns det att inse detta?” frågar James Dellingpole. Att alla dessa eko-krucifix som förstör det vackra engelska landskapet gör så liten skillnad för att säkra landets tillgång till el eller minska koldioxidutsläppen eller bidra till ekonomin att de lika väl aldrig hade behövt sättas upp?”    

torsdag 16 juni 2016

Efter två decennier har vi inte sett några GMO-mutanter


Tätt som oftast dyker det upp larmartiklar om GMO, alltså genetiskt modifierade grödor och livsmedel. I dem sägs det att vi som äter sådana produkter också kommer att bli genmodifierade, underförstått förvandlade till någon sorts mutanter. Bakom utvecklingen av GMO-grödor står i huvudsak Monsanto, ett företag som om man får tro kritikerna är nära släkt med Hin Håle. Bakom kampanjen mot GMO står främst Greenpeace, som sannerligen inte är några änglar.

I Australien har man odlat GMO-grödor i 20 år utan att kunna påvisa några mänskliga mutationer. Organisationen CropLife Australia står bakom en nyligen framlagd undersökning som visar att användningen av bekämpningsmedel minskat med 23 procent under perioden. Avkastningen har också ökat betydligt, medan koldioxidutsläppen minskat.

Professor Michael Jones vid Curtis University tycker att det nu är på tiden att pressen slutar kritisera GMO. ”Från starten trodde man att GMO skulle leda till en ökning av allergierna och att vi skulle få nya former av ’super’-ogräs”, säger han till Huffington Post. ”Efter två decennier och med opartiska utredningar att luta sig mot tycker jag att vi måste beteckna GMO som säkert och ofarligt. I stället bör särskilt organiska odlare se dessa grödor som idealiska. Och egentligen är allt vi äter genmodifierat – skillnaden är bara att med de gamla metoderna att utveckla nya växtsorter tar det mycket längre tid.”

Professor Jones framhåller också att så gott som all bomull som odlas i Australien är genmodifierad, något som också gäller den bomull som framställs i Pakistan och Indien. När vi köper t.ex. bomullslakan till våra sängar eller underkläder handlar det alltså om GMO-produkter. Även produkter inom livsmedelsindustrin som sojabönor och majs är numera till stor del resultatet av genmodifiering. ”Vi har ätit sådana under väldigt lång tid utan problem”, tillägger han.         

Men alla delar förstås inte professor Jones åsikter. Det finns ett starkt motstånd från vissa konsumentorganisationer världen över, förmodligen inspirerat av Greenpeaces propaganda. En annan australisk professor vid universitetet i Sydney är orolig över att GMO-grödor ofta tolererar 10 gånger så mycket bekämpningsmedel som konventionella grödor – och dessa herbicider har ju visat sig kunna ge cancer.    

Nu betyder dock inte detta faktum att odlarna måste använda höga doser av växtskyddsmedel. Tvärtom är tanken att GMO klarar sig med mindre doser än konventionella växtslag, något som både sparar miljön och minskar riskerna för långvarig exponering hos dem som arbetar på fälten.

Dessa fakta – som måste upplevas som tinnitus i de grönas öron – har varit kända i många år. Tidskriften New Scientist konstaterade i samband med folkomröstningen i Kalifornien om märkning av GMO-livsmedel att det finns få vetenskapliga bevis för att GMO skulle vara farligt för vare sig människor eller djur. Fördelarna för miljön har också erkänts av vissa miljöorganisationer som International Union for Conservation of Nature.

Skeppsgossen tycker att det nu är hög tid att ta kål på GMO-myterna och den smutskampanj som Greenpeace och andra stollar fört under så många år.  


måndag 13 juni 2016

Utkiken v. 24: "Vi kan aldrig smälta Grönlandsisen", lögnerna om Stora barriärrevet och Obama på hal is igen




Grönlandsisen är ett kärt ämne i klimatdebatten och gång på gång upprepas mantrat att när vi lyckats smälta isen däruppe så kommer haven att uppsluka både öar och kuststäder. Men redan 2013 framhöll danska forskaren Dorthe Dahl-Jensen i en artikel i tidskriften Nature att vi aldrig kan värma upp atmosfären tillräckligt för att smälta all den is som finns på Grönland.

Med hjälp av data från iskärnor från nordvästra Grönland kunde hon och hennes kolleger konstatera att det i perioden efter den senaste istiden för 6000 år sedan var i genomsnitt hela 6°C varmare på sommaren än idag. Under denna värmeperiod förlorade Grönland bara omkring 30 procent av sin is. Våra utsläpp av växthusgaser kan på sin höjd öka temperaturen med 5°C grader under 500 somrar. Det betyder att 2,5 procent av isen skulle kunna smälta, motsvarande en höjning av havsytan med 17,5 cm under 500 år.


Stridbare Patrick Moore (ex-Greenpeace) har i en studie understrukit att CO2 är absolut väsentligt för livets fortbestånd. “Två gånger i vår historia har koncentrationen av CO2 i atmosfären minskat påfallande mycket. Om denna minskning skulle ha bestått, hade CO2 till sist fallit till en nivå då inga växter längre kunde leva, kanske inom en tidrymd på mindre än två miljoner år. Mer oroväckande är möjligheten att vi inom en nära framtid drabbas av en nedisning och att CO2 då faller till 180 ppm eller lägre, vilket skulle leda till missväxt. Våra utsläpp av CO2 har minskat denna risk så att CO2-halten räcker för fortsatt odling också under en liten istid.”

Unesco och några andra instanser har publicerat en rapport om världsarv och turism i “klimatförändringarnas tid”. I skriften utpekas Stora barriärrevet och Tasmaniens regnskogar som allvarligt hotade. Det fick ansvariga myndigheter i Australien att ilskna till, med resultat att landet nu inte alls finns med i rapporten. Kritiker har kallat landets handlande ett eko från det gamla Sovjet.

Tidningen Guardian har uppmärksammat incidenten och skriver att Australien inte vill ha några negativa kommentarer som kan skada turismen ”trots att hela världen vet att Stora barriärrevet uppvisar allvarliga skador på grund av varmare världshav”. Hela 90 procent av det norra revet ska enligt tidningen ha blivit ”spöklikt vitt”. I fallet Tasmanien är det förödande bränder som förstört stora skogsområden och bränderna är självklart orsakade av klimatförändringarna.

Chefen för Great Barrier Reef Marine Park Authority, Russell Reichelt, menar att aktivister överdriver och förvanskar fakta. Det är bara 22 procent av revet som skadats och skadorna kommer naturen själv att reparera. En av aktivistgrupperna för en högljudd kampanj mot de ansvariga och står bakom pratet om censur.

Media hakar gärna på. Men trots att Stora barriärrevet är fotograferat och filmat ur alla möjliga vinklar har både ABC och Greenpeace (som alltid har ett smutsigt finger med i alla sådana här sammanhang) använt sig av bilder från ett korallrev utanför amerikanska Samoa (se foto). Det säger väl det mesta om hur den gröna propagandamaskinen handskas med sanningen.

”När vi skalar löken ser vi än en gång att människans påverkan är så liten att den inte marks. Data visar att människan inte påskyndar höjningen av CO2 i atmosfären. Vad kan den då bero på – kanske på havsströmmar, fytoplankton, öknarna i Australien eller nånting annat…”

Så skriver Judith Curry på sin blogg i en kommentar till att man nu – trots handel med utsläppsrätter och rekorddyr förnybar elproduktion – mätt upp rekordhöga 408 ppm CO2 på toppen av Mauna Loa. Slutet måste vara nära, raljerar hon.

Vad Judith Curry och flera andra klimatbloggare också ifrågasätter är de utsläppssiffror som Kina offentliggjort. Kan det vara så att landet medvetet ökar på siffrorna så att de senare kan påvisa vilka kraftiga minskningar de gjort? En rapport om utsläppen från bilar enbart i staden Chengdu har vid en kontroll visat sig ha en felmarginal på över 50 procent – i detta fall har man dock räknat 50 procent för snålt.   

Indierna är också svåra att få grepp om efter Parismötet. Premiärministern Narendra Modi besökte nyligen Vita huset och påstods enligt rapporterna därifrån ha samtyckt till att skriva på de beramade och till intet bindande klimatavtalet i år. Det var en nyhet för den indiska regeringen som genast dementerade. Och Obamas pressekreterare sa att han trodde att premiärminister Modi bara hade sagt att Indien delar Förenta Staternas målsättning att få avtalet i hamn under detta år.

USA:s utrikesminister John Kerry skrev på avtalet i april, men det blir inte giltigt förrän 55 länder som tillsammans svarar för 55 procent av de globala växthusgasutsläppen har skrivit under. Obama vill gärna ha avtalet i hamn innan han lämnar över rodret 2017 och Indiens underskrift skulle ha hjälpt honom en god bit på vägen.

Inte för att det skulle göra så stor skillnad för den globala uppvärmningen. Indien planerar att öka antalet koleldade kraftverk fram till 2030. Kolet ska då leverera ytterligare 290 gigawatt, vilket är nästan tre gånger mer än de 100 gigawatt från solpaneler som Modi utlovat under de närmaste åren.  

En talesperson för de gröna i USA har påstått att kostnaden för elström från solpaneler nu är densamma som för fossilgenererad elektricitet. Bill Gates kommenterade: “Vad de menar är att vid middagstid i Arizona är kostnaden per kWh densamma för de båda energislagen. Men det gäller inte på natten så påståendet gäller bara vid en viss tidpunkt.”

Men president Obama fortsätter att skryta om hur vind- och solkraft har fördubblats under hans tid i ämbetet. Vad han egentligen säger är att den förnybara energin har ökat från 2 procent till 4 procent (sistnämnda siffra har också ifrågasatts som väl optimistisk). Två gånger nästan ingenting förblir i stort sett ingenting…

Trots all propaganda visar amerikanerna ett svalt intresse för allt snack om de hotande klimatförändringarna. Något som fått Obama att riva sitt grånande hår. I ett tal nyligen sade han med sedvanlig darr på rösten: “När vetenskapsmännen säger att planeten blir varmare och att vi måste göra något åt det, tycker den stora majoriteten att det är en bra idé och då måste vi göra något åt saken så att inte hela Manhattan försvinner i havet…”

Så talar en statsman som aldrig brytt sig om vad majoriteten tycker och snart ska tacka för sig.


fredag 10 juni 2016

"Den vansinnigt dyra vindkraften"

Dansk vindkraft som flyttat ut
I South Australia har energimyndigheten satsat stenhårt på vind- och solkraft, vid flera tillfällen med förskräckande resultat. Förra året drabbades huvudstaden Adelaide av ett totalt strömavbrott när vinden inte behagade blåsa och i april i år drabbade strömavbrottet en förortslinje två dagar i rad. Det var "de vilda variationerna i vindkraften" som fick ledningsnätet att klappa ihop. Vid andra tillfällen har universitet fått stänga föreläsningssalar på grund av utebliven leverans av el från vindkraftverken. Nu skiner ju solen mer eller mindre konstant i South Australia, men där som annorstädes går den ner på kvällen och då lämnar inte heller solcellerna minsta tillskott.

Infigen Energy Ltd  heter det bolag som förser – eller ska förse – delstaten med vindel. År 2009 hette företaget Babcock & Brown Wind Partners och gick då i en praktfull konkurs, och nu verkar det som om historien kommer att upprepa sig. 2012/13 var förlusten 80 miljoner australiska dollar, 2013/14 bara 9 miljoner och 2014/15 är man uppe i en förlust på hela 304 miljoner dollar. Orsaken är precis vad vindkraftsvänner i Storbritannien deklarerat – det blåser för litet!

För att fylla på kassakistan i stiltjen ville Infigen sälja sina amerikanska tillgångar i form av vindfarmer som värderats till runt 500 miljoner australiska dollar. Men också i USA har intresset för ”gratis” vind mojnat och slutpriset blev ca 275 miljoner, alltså lite mer än hälften av värdet. Sedan dess har företaget gått ut på marknaden och försökt sälja ett antal projekt som beviljats tillstånd av myndigheterna men ännu inte realiserats. Intresset för att köpa vind är dock svalt numera – oavsett vem som äger vindfarmen blåser det ju ändå för lite. 

Det mest intressanta med den gröna experimentverkstaden South Australia är emellertid att man där fått bevis för att vinden är långt ifrån gratis. Infigen Energy Ltd har inte bara enorma skulder, företaget har också ett stort antal äldre vindkraftverk som kräver allt högre underhållskostnader. Tillverkarna gör ju ett stort nummer av att vindkraftverken nöjer sig med lukten av lite olja för att fungera och har en livstid på 25 år eller mer. Men enligt Infigen är den reella driftskostnaden ca 25 dollar per MWh och den ekonomiska livstiden högst 10 år.

Förra året stannades en 3,5 år gammal turbin i South Australia på grund av "lagerfel". Den lär fortfarande stå stilla. Siemens bokförde 2014 en förlust kallad "avskrivning" på 223 miljoner euro på grund av att bolaget måste ersätta lagren i ett större antal turbiner som var mindre än 2 år gamla. Siemens framhöll att det rörde sig om enbart vissa modeller, de andra snurrade bara på. Fan tro’t, sa Rellingen.

I växellådorna på alla vindkraftverk finns en sorts oljesump och oljan i den måste regelbundet tömmas och ersättas med ny olja precis som i en bil. Ju äldre ett vindkraftverk är desto svårare blir det, säger teknikerna. Metallspån från växellådorna beckar igen oljereservoarerna och måste först avlägsnas innan man kan fylla på ny olja.

Enligt australiska källor är de Suzlon S88 som Infigen och andra företag i branschen köpt en av de sämsta turbiner marknaden haft att erbjuda. Suzlon etablerades i mitten på 1990-talet i Århus i Danmark och ligger      
på femte plats bland världens tillverkare.

Reparationer, allmänt underhåll, metallutmattning, rotorblad som måste bytas, lager som slits ner - allt detta kostar stora pengar. Lägg därtill det i sig opålitliga systemet och var och en borde inse att vindkraften är "vansinnigt kostsam" som en australisk bedömare uttrycker det. Kostnaden 25 dollar per MWh ska ses i förhållande till det medelpris Infigen får för den el de säljer: 96,57 dollar per MWh.

Vems är felet att vindkraften inte levererar vare sig el eller ränta på insatt kapital? I Sverige skyller man på de låga elpriserna. I Storbritannien och Australien skyller man på att det blåser för lite. Till och med ”föregångslandet” Tyskland har nu slagit till bromsarna på grund av att elpriserna blivit för höga och för att elnätet inte klarar överbelastningen när det blåser. Och i Danmark har man inte råd att bygga fler landbaserade vindkraftverk utan avvaktar till 2025 då de fula propellrarna kan flyttas långt ut från kusterna.

Nu har det emellertid visat sig att de havsbaserade vindkraftverken ställer till det för valarna. Det rör sig om en akustisk ”nedsmutsning” som stör valarnas navigeringssystem. Det är den troliga förklaringen till att 29 valar  bara i år har strandat vid de engelska, tyska och holländska kusterna där vindkraftverken står tätt.

För att förankra vindkraftverken krävs mycket pålningsarbete, och entreprenörerna har erkänt att ljudet från både bottenundersökningar och pålning kan höras upp till 80 kilometer i havet. Det är förmodligen en bidragande orsak till skadorna i valarnas hörselorgan och därmed deras förmåga att orientera sig.

Det blir allt svårare att ”älska vind” som vi uppmanades att göra i en reklamkampanj för några år sen.  





torsdag 9 juni 2016

Falska profeter II: David Icke och NWO

Den nya världsordningen.
Det tycks vara en rätt utbredd uppfattning åtminstone bland vännerna på Facebook att det som kallas New World Order (NWO) arbetar på att långsamt ta över världen, dess invånare och dess resurser. Någon har liknat NWO med en bläckfisk som sakta men obevekligt fångar oss i sitt grepp. 

Det påstås också att vi kontrolleras av en elit på någon procent av hela mänskligheten och att denna elit i sin tur styrs av 13 familjer som anses vara kungliga och direkta ättlingar till forntida gudar.

Familjerna påstås vara: Rotschild, Bruce, Cavendish (Kennedy), De Medici, Hanover, Habsburg, Krupp, Plantagenet, Rockefeller, Romanov, Sinclair, Warburg och Windsor (Sachsen-Coburg-Gotha). Av dessa är Rotschild den mest omtalade och rikaste, god för kanske 500 biljoner dollar.

Det finns också ett otal ”hemliga sällskap” som arbetar för de tretton familjerna – utan att själva veta om det och utan att veta något om deras agenda.   

När jag läste detta kom jag genast att tänka på en frigående galning som heter David Icke och som avancerat från fotbollsmålvakt till utsänd av Gud Fader själv för att hela jorden. Han var efter fotbollskarriären talesman för Gröna partiet i Storbritannien och blandar numera miljömedvetenhet med ett kvasireligiöst hopkok av konspirationsteorier. Han kallar det hemliga sällskapet Babylonska brödraskapet, vilket eftersträvar en världsregering som förslavar mänskligheten. Brödraskapet har inte bara anknytning till Frimurarorden utan också med solsystemet Draco…

Må detta räcka för att illustrera hur en självutnämnd ”profet” kan få människor att tro på de mest absurda utsagor också i 2000-talets påstått upplysta värld. Skeppsgossen förundras över hur åtskilliga av hans i andra sammanhang vettiga vänner på Facebook ibland refererar till NWO och Frimurarna som om de någonstans innerst inne trodde på David Ickes svammel. Å andra sidan finns det massor av människor som också tror på en allsmäktig gud, på bibelns profetior och på Nostradamus...

Många av Ickes teorier har blivit stämplade som antisemitiska, men själv säger han att han har stor respekt för judar, och ”att den elit som styr världen har blodsband med utomjordingar som för mycket länge sedan såg till att korsbefrukta sig med ett litet antal människor. Detta är bakgrunden till teorin om att världens allra högsta ledare egentligen har samma blodsband. Dessa kan därmed alltså inte vara judar.” (Citerat ur Wikipedia.)

Det är ett smart sätt att bemöta kritiken om antisemitism och även beskyllningarna för fascism. Icke säger sig vara helt opolitisk och att han framför allt vill främja individens egna tänkande utan ideologier. Skeppsgossens kommentar till detta kan bara bli att den som tror på David Icke måste ha gett upp det egna tänkandet helt och hållet.    


tisdag 7 juni 2016

Utkiken v. 23: Röster om klimatet

Utsiktspunkter av René Schute
Som Skeppsgossen tidigare berättat har norskfödde nobelpristagaren i fysik Ivar Giaever vid flera tillfällen ifrågasatt den globala uppvärmningen som Al Gore och FN presenterat den.

”Från 1880 till 2015 har temperaturen ökat från 280 grader Kelvin till 280,8 eller 0,3 procent. Den har alltså varit förvånande stabil. Där jag bor, i Albany, New York, är skillnaden mellan sommar och vinter ibland 80 K. Tror någon verkligen att 0,8 graders skillnad på hela jorden betyder något för klimatet i Albany?”

"Jag vill påstå att den globala uppvärmningen inte är något problem. Låt den vara, den reglerar sig själv. Vår värld har blivit åtskilligt mycket bättre och den kan bli ännu bättre – om vi slutar spendera jättesummor, och då menar jag verkligen jättesummor, på den globala uppvärmningen.”

Ivar Giaever har också ställt frågan vilken temperatur som är ”optimal”.

”Är det kanske den temperatur vi har nu? Det skulle i så fall vara ett under. Kanske är den två grader varmare. Kanske är den två grader kallare. Det är en fråga som jag aldrig fått något svar på.”

Megan McArdle heter en journalist som skriver om klimatfrågor för Bloomberg. Efter 15 år tillåter hon sig en viss skepticism beträffande alla larmrapporter.

”Det finns alltför många debattörer som pratar om klimatforskning utan att ha en aning om vilka frågor den försöker besvara… Otaliga gånger har jag fått höra att de tror på ’vetenskapen’ som om den var en allsmäktig gud som huggit in alla svar i sten. För dessa människor existerar bara de som tror och de som inte tror. Apostlar och kättare. Självklart är det inte så vetenskapen fungerar…”

“Vi befinner oss i stort sett där vi befann oss för 25 år sen: vi håller toppmöten för att efteråt inse att vi inte åstadkommit så mycket mer än att ha skickat ut en massa kolväten när vi flugit deltagarna från det ena mötet till det andra.”

Donald Trump kommer att upphäva Parisavtalet om klimatet ifall han blir president. Det ingår i hans 100 dagars handlingsplan. “Obama ingick avtalet ensidigt och utan kongressens medgivande”, menar Trump och tillägger: ”Avtalet ger utländska byråkrater kontroll över hur mycket energi vi använder här i USA… Dessutom innebär överenskommelsen att miljoner amerikaner nekas tillgång till all den energi som finns under deras fötter”. Trump sa också att han kommer att stoppa alla betalningar till FN:s klimatprogram.

Så till ”ett medium” som heter Ian Scott och lär vara känd i Australien. Han har blandat sig i klimatleken med ett hopkok av James Lovelocks Gaia-teori, Al Gores profetior och de gröna dagdrömmarnas visioner:

”Jorden är en levande organism som andas som alla andra levande varelser, den känner, den känner smärta, den gråter, den växer och den förändras. Om vi avlägsnar alla mineraler och metaller, kommer den då att överleva? Om vi borrar enorma hål i ett levande ting och hela tiden tappar det på vätska, kommer det att överleva? Det enda vettiga svaret måste bli: Naturligtvis inte. Vetenskapsmännens ord är inget evangelium, de kan mutas som alla andra för att de ska säga det som passar dem som sticker åt dem pengarna. Regeringens svar att beskatta är fåfängt, för det är de stora företagen (banker, elbolag, media) som styr i världen och de mäktigaste av dem alla är oljebolagen som bokstavligen kräver lösensummor av varenda människa. Oljan är orsak till många krig på jorden inklusive dem som pågår nu.

… Man behöver inte vara ett geni eller synsk för att inse vilka skador vi utsätter jorden för. Lösningen heter - som många av oss inser - fri och förnybar energi men de stora bolagen missunnar oss den. Om vi använde sunt förnuft så skulle dessa jätteföretag, som betalar ut miljoner för att få oss att tro att klimatförändringarna, inte är verkliga snart gå i konkurs.”

Orsaken till att jag ibland publicerar sådant här kvalificerat skitsnack är att det tyvärr ständigt återkommer i bloggar, insändare och uttalanden om hur vi arbetar på jordens undergång genom vårt sätt att leva. Det värsta är att så många människor omfattar denna ”klimatreligion”.

En annan - och klokare röst - som Skeppsgossen uppfångat i mediebruset får avsluta veckorapporten:

”Ökad mängd koldioxid i atmosfären gör jorden grönare, ett faktum som borde glädja de gröna. I stället gör de allt för att få bort all koldioxid så att allt flercelligt liv dör ut. Det tycks som om de föredrar bakterier och de borde därför byta namn.”


söndag 5 juni 2016

Ett tabubelagt ämne: Vindkraften och fågeldöden

Offer för ett vindkraftverk


Den brittiske kolumnisten Christopher Booker har i en artikel nyligen tagit upp den ofta undansopade frågan om vindkraften och fågeldöden. Så här skriver han bland annat:

”I England finns sedan 1889 sällskapet The Royal Society for the Protection of Birds (RSPB), skapat av kvinnor som ville värna om fågellivet. I sällskapets tidskrift handlar artiklarna numera mest om klimatförändringar och förnybar energi. I en artikel sägs att 'Storbritannien kunde ha plats för sex gånger så många vindkraftverk som idag'. 

För närvarande har landet 5 500 stycken och skulle alltså få 25 000 till!

Varför ställer sig ärevördiga RSPB bakom en sådan miljöförstörelse när ett otal studier visar att de huvudsakliga offren för turbinbladen är fåglar och fladdermöss? Spansk statistik visar att de 18 000 vindkraftverken i landet
dödar uppemot sex miljoner fåglar per år eller i genomsnitt 300 per turbin. Siffran stämmer väl med en tysk undersökning som gjordes för 20 år sedan och som angav ett genomsnitt på 309 döda fåglar per vindkraftverk och år. En senare rapport från en tysk statligt anställd ornitolog uppskattar att mellan 200 och 300 rödglador faller offer för de roterande propellerbladen.”

I Sverige är sådana undersökningar mer eller mindre tabu och alla siffror jämförs med hur många fåglar som möter döden i trafiken, vid kollisioner med fönster etc. Det tycks som om varken Naturskyddsföreningen eller Sveriges Ornitologiska Förening vågar utsätta sig för risken att bli av med sina anslag om de diskuterar detta känsliga ämne.

En annan organisation som lämnat djurskyddet för att kamma hem storkovan är World Wildlife Fund (WWF). Den grundades 1951 av prins Philip, prins Bernhard och andra naturvänner med syftet att skydda världens vildmarker och utrotningshotade djur. Idag är WWF världens rikaste lobbygrupp på miljöns område. Organisationen drar in pengar inte bara genom bidrag från en lättlurad allmänhet utan framför allt från EU och FN.

Christopher Booker igen: ”Så det är inte att undra på att prins Philip drog sig ur, djupt besviken på den politisering som hans skötebarn undergått. Idag är hans son prins Charles ordförande i den brittiska avdelningen..."

Bland WWF:s många vansinniga projekt är det värsta kanske ”räddningen” av världens största mangroveträsk i Tanzania, som påstås ackumulera stora mängder koldioxid. Priset för denna åtgärd får tusentals bybor betala.       
De har levt på vad som kan skördas i träsken men tvingas nu flytta sina byar från området. WWF har också slagit sig ihop med ett franskt företag som avverkar regnskog i Kamerun, utan hänsyn till alla de djur som finns i området och inte heller till att det ligger pygmébyar i skogarna. Dessa Baka-pygméer betraktas som tjuvskyttar av de franska exploatörerna. 


fredag 3 juni 2016

Dansk vindkraft i blåsväder


Äntligen har Danmark börjat känna av snålblåsten kring vindkraftverken i landet. Nu inser de ansvariga att den gröna politiken kostar alldeles för mycket pengar. Därför överger man en del av sina uppsatta klimatmål och tänker inte bygga de fem planerade havsbaserade vindkraftverk som skulle stå färdiga 2020.

Förra året satte Danmark världsrekord i förnybar elproduktion då vindkraftverken temporärt stod för 42,1 procent av landets totala elproduktion. Ledamöterna i Folketinget kom 2012 överens om att hälften av landets energiproduktion skulle komma från vindkraft år 2020 och 85 procent år 2035. 

Men nu är det stopp, åtminstone tillfälligt. Till Reuters säger energi- och klimatministern Lars Christian Lilleholt att kostnaderna har ökat dramatiskt sedan man gjorde överenskommelsen. Subventionerna känns betungande när energipriserna i de övriga nordiska länderna har sjunkit så kraftigt. Den enligt Skeppsgossen vansinniga satsningen på förnybart har lett till att danskarna idag får betala mer för sin elström än några andra i världen (se diagram).



Enligt en analys utförd av Eurelectric (European Electricity Association) 2014 utgör 66 procent av en dansk elräkning skatter och avgifter. 18 procent är nätkostnad och 15 procent kostnaden för strömmen. Det är bara Tyskland som kan ståta med nästan lika höga skatter på elen (52 procent). Utan dessa pålagor skulle det danska elpriset ligga under genomsnittet för Europa.

Europakommissionen har också beslutat att Danmark måste slopa sina tariffer för grön energi eftersom de innebär en osund konkurrens mellan de olika energiproducenterna. Det innebär en minuspost i statskassan på 10,5 miljarder Dkr för perioden 2016 till 2025 enligt Ritzaus Bureau. Kostnaden för att köpa in el från de fem vindkraftverk som nu skippas är ungefär densamma.

Det danska exemplet borde få andra länder med planer på att ersätta sin elproduktion med förnybart att dra öronen åt sig. Hittills är det väl bara Spanien som gjort det, medan Storbritannien är väldigt illa ute. Hittills har vi klarat oss hyggligt i Sverige tack vare vatten- och kärnkraft, och nu tycks det som om vindkraften med sitt futtiga tillskott på 11 procent får ökad konkurrens av en annan grön käpphäst, nämligen solceller. I likhet med vindkraften är det en i hög grad opålitlig energikälla som inte levererar nattetid – men det är många narrar som bortser från detta enkla faktum så länge de inbillar sig att de ”räddar” klimatet.    



Varning för falska profeter

1988 blev ett märkesår för klimatnarrarna. Al Gore var i sitt esse och berättade för den amerikanska kongressen att vår jord stod i brand, och FN skapade IPCC för att leverera pseudovetenskapliga bevis för det blomstrande industrisamhällets dödliga CO2-utsläpp. Kanadas miljöminister Christine Stewart förklarade varför det var så bråttom: ”Det spelar ingen roll om det sker en global uppvärmning eller inte… Klimatförändringarna är ett gyllene tillfälle att skapa rättvisa och jämlikhet i världen”.

Den som berättar detta är Larry Bell som driver bloggen DeSmogBlog. I det följande ger han en sammanfattning som Skeppsgossen gärna lånar valda delar ur. Han framhåller som alla kloka människor att det inte har skett någon höjning av temperaturen i nära två decennier nu, frånsett de helt naturliga topparna under El Niño 1998 och 2015. Det har inte ens blivit varmare under de senaste 80 åren, skriver han. Det har satts betydligt fler köldrekord på den amerikanska kontinenten än värmerekord sedan 1940-talet.   

När det gäller havsnivåerna fortsätter de troende att skrämma oss och massor av pengar slösas på att ”skydda” kustnära områden från översvämningar också i Sverige. I flera hundra år nu har valfångare och forskningsresande rapporterat om tillfällig isavsmältning i Arktis och en brittisk expedition till Antarktis kunde konstatera att det skett betydligt kraftigare uppvärmning och avkylning där under både 1700- och 1800-talen. Nu har vi direkta mått tack vare NASA:s satellitmätningar. De har pågått sedan 1979 och visar att isens utbredning 2013-14 saknar motstycke.

Nyligen har kraftiga åsk- och regnväder drabbat Frankrike och Tyskland med översvämningar som följd – ”de värsta på 100 år” som det heter i rapporteringen. Det betyder alltså att de här länderna har haft lika svåra eller kanske svårare översvämningar långt före det industriella samhällets framväxt. Det handlar om väder och inte om klimat. Till och med IPCC har medgett att antalet översvämningar, orkaner och torrperioder inte ökat, och i en rapport som Skeppsgossen förmedlat tidigare sägs att det inte regnar  mer nu än det gjorde för 150 år sedan.

Larry Bell refererar till en artikel i tidskriften Nature 2007. Den skrevs av Kevin Trenberth, en av männen bakom IPCC-rapporterna 2001 och 2007:  ”Ingen av de modeller som använts av IPCC… har ens den ringaste likhet med den aktuella verkligheten”. Och Ottmar Edenhofer, som var huvudförfattare till IPCC-rapporten 2007, talade klarspråk i ett föredrag 2010: ”Vi måste komma bort från illusionen att klimatpolitik har med miljön att skaffa. I stället handlar klimatpolitiken idag om hur vi ska omfördela världens välstånd”.

”Nej”, skriver Larry Bell, ”ingenting av den globala uppvärmningen (även kallad 'klimatförändringen') är grundat på objektiv vetenskap. Det har det aldrig varit.”

Tyvärr fortsätter klimatlögnen att leva i media. Till och med mannen som ofta anses vara vår tids skarpaste tänkare Stephen Hawking har i en nyligen gjord intervju förklarat att den skenande klimatförändringen är en mer överhängande fara än till och med ”demagogen” Donald Trump som han kallar honom.

“En höjning av temperaturen i haven skulle smälta polarisarna och orsaka enorma utsläpp av koldioxid från havsbottnarna. Tillsammans skulle dessa effekter kunna ge oss ett klimat liknande det som råder på Venus, med en temperatur på 250 grader.”

Med detta påstående sjönk Stephen Hawking i Skeppsgossens ögon till botten som en gråsten. I varje fall kan han inte längre göra anspråk på att kallas en stor tänkare. Uttalandet bekräftar också hur effektiv hjärntvätten I media har varit.

Vill du läsa Larry Bells artikel i original, gå in på   




torsdag 2 juni 2016

Ju mer solkräm du använder desto mer tjänar tillverkarna


Förr kunde man säga till någon att han eller hon ljög som en häst travar. Men det får man väl inte göra idag för antingen blir personen eller travhästen kränkt. Det hindrar dock inte att nästan alla officiella personer, media och inrättningar numera levererar den ena lögnen efter den andra. Skeppsgossen kom att tänka på detta när svensk tv nu återigen slagit larm om solskydd, malignt melanom och annat som hör sommaren till. Som vanligt är rapporterna om det ökande antalet hudcancerfall betydligt överdrivna.

Enligt Cancerfondens hemsida drabbas närmare 10 000 personer i Sverige varje år av någon av de två hudcancerformerna malignt melanom och skivepitelcancer i huden. Dessutom får 30 000 – 35 000 personer om året den mer lindriga formen av hudcancer, basalcellscancer. Närmare 600 personer avlider av hudcancer årligen. (Det är en siffra som ska jämföras med antalet dödsfall i prostata- och bröstcancer – 2 500 män resp. 1 500 kvinnor, medan rökningen står för 5 200 dödsfall enligt officiell statistik.)  

På Cancerfondens hemsida kan vi också läsa: ”Hudcancer är vanligare bland vita människor ju närmare ekvatorn de bor. Solens ultravioletta strålning orsakar skador i cellernas arvsmassa, vilket spelar stor roll för uppkomsten av malignt melanom. Risken för malignt melanom ökar hos personer som har utsatts för många brännskador av solljus…”

Att exponering för solens UV-strålar orsakar hudcancer är inget annat än en myt och det finns inga undersökningar som bevisar att det är så. Den största delen av de människor som kontinuerligt exponeras för stark sol utvecklar inga typer av hudcancer.

Det hindrar inte att vissa grupper av män, kvinnor och barn löper större risk att drabbas. Det är personer som redan har haft hudcancer eller har anförvanter som drabbats. Födelsemärken och liknande permanenta hudförändringar kan också ge upphov till hudcancer. Ju äldre man är desto större är risken. Som väl de flesta är medvetna om är personer med ljus hy mer utsatta än människor med mörkare pigment. Däremot visar flera undersökningar att den ultravioletta strålningen i sig inte ger upphov till hudcancer.

Trots alla larm inför sommaren bör man vara medveten om att malignt melanom egentligen är rätt sällsynt och dödligheten liten (se ovan). De andra typerna av hudcancer är betydligt vanligare men är inte heller dödliga annat än i undantagsfall.

Hur är det nu med solarierna som väckte ett sådant rabalder för en del år sedan? Det har gjorts 23 internationella studier i syfte att påvisa en koppling mellan solarier och hudcancer - av dem har 18 inte kunnat hitta något samband.

Hur kan då media gå ut och påstå att antalet fall av malignt melanom i det närmaste har fördubblats, medan dödligheten paradoxalt nog har halverats? Svaret är att kampanjerna har gjort människor mer medvetna och att fler fall upptäcks. Därför är det fel att tala om någon ökning eller till och med "epidemi".

Varför lever myterna och vem eller vilka ser till att fortsätter att spridas?Framför allt är det förstås den industri som tillverkar solskyddsmedel. I och med att folk blivit medvetna om de överdrivna riskerna kan denna industri fortsätta att erbjuda allt dyrare och ineffektiva medel och krämer. Idag omsätter denna industri över 1,3 miljarder dollar.

Cancerfonden igen: ”Använd solskyddsmedel med hög faktor där kläder inte skyddar. Detta minskar risken för hudskador, förutsatt att man inte förlänger tiden i solen. Använd vattenfast solskyddsmedel med hög faktor (minst 30) och som skyddar mot både UVA- och UVB-strålning. Det är viktigt med ett tjockt lager om det ska ha någon effekt. Upprepa efter några timmar eller efter bad.”

Ju tjockare lager desto mer pengar tjänar tillverkarna.


Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare