Utkiken v. 25: Något om Grönland, förnybart, råttor och vindkraft

Obamas handgångne “klimatenvoyé” John Kerry har i förra veckan inspekterat en krympande glaciär på Grönland. Den heter Sermeq Kujalleq och har krympt hela 20 km sedan 2001 (vilket påstås bidra till den fruktade havsnivåhöjningen).

I sanningens namn ska det dock framhållas att närvarande klimatforskare upplyste Kerry om att flera faktorer påverkar glaciärens hälsa. I en artikel nämndes stigande temperaturer, sotpartiklar som gör att isen absorberar mer värme och att varmt vatten från Golfströmmen eroderar isen underifrån. Men, säger Kerry, vi vet också att vi människor starkt påverkar isen i polarområdena genom de val vi gjort för att skapa energi. Han summerade: ”Parisavtalet är inte tillräckligt, det råder ingen tvekan om att vi människor bidrar till klimatförändringarna.”

Skeppsgossen har tagit del av ett intressant tidningsklipp som är värt att begrunda i detta sammanhang:

”Rapporter från fiskare, säljägare och forskare pekar på en radikal förändring i klimatet uppe i norr.  Expeditioner rapporterar att det knappt finns någon is alls så långt norrut som 81 grader 29 minuter. Mätningar på 3100 meters djup har visat att Golfströmmen fortfarande är mycket varm. Ismassor har ersatts av moräner med jord och sten, medan man på många ställen konstaterat att välkända glaciärer helt försvunnit. Mycket få sälar och ingen vitfisk hittas längre i de östra delarna av Polarhavet, medan väldiga stim av sill och multe kan ses i de gamla sälfångstområdena. Om några få år kan vi förvänta oss att havsnivåerna kommer att stiga på grund av isavsmältningen och göra de flesta kuststäder obeboeliga.”

Känns larmrapporten igen? Det är ju så här det låter idag. Men den citerade texten publicerades i Washington Post 2 november 1922 – alltså för nästan ett sekel sedan! Då kan man undra över sanningshalten i dagens prat om klimatförändringar. Samt ställa sig frågan hur många städer som dränkts av havet sedan 1922. 

Skeppsgossen drar sig osökt till minnes den australiske bloggaren John Rays kommentar (http://antigreen.blogspot.se/):

De grönas budskap saknar all logik. De säger att polarisen kommer att smälta och orsaka en kraftig höjning av världshaven. Ändå är det så att över 90 procent av världens glaciala is finns i Antarktis, där medeltemperaturen uppgår till omkring -40°C. Som bekant smälter is vid 0°C. För att isen i Antarktis ska kunna smälta i någon större omfattning måste alltså temperaturen stiga med omkring 40°C vilket ingen förutsäger kommer att ske. De gröna pratar om 4 grader som mest. Varifrån ska då allt detta vatten komma? Från Mars kanske? Kring Nordpolen är den mesta isen havsis som inte alls kan påverka havsnivåerna om den smälter, det visste redan Archimedes för 2500 år sedan. Att de gröna inte hört talas om detta är sorgligt. Ändå står James Hansen och blåljuger 2011: ”Vi kommer att förlora all is vid polerna om några årtionden”.

Omställningen till nyckfull förnybar energi kostar enorma summor. Deltagarna i Parismötet lovade ju att bistå med nödvändiga slantar, men frågan är om de verkligen försökt räkna ut hur mycket pengar det handlar om. Nu har vi fått ”en nota” från Afrika – enligt den kommer det att behövas mellan 60 och 90 miljarder dollar årligen för att komma bort från den förhatliga kolkraften som dominerar energiförsörjningen på den afrikanska kontinenten idag. Pengarna behövs inte bara till vindkraftverk och solceller utan det kostar också enormt att investera i den infrastruktur som är nödvändig för t.ex. eldistributionen.

Så en bredsida levererad av australiske bloggaren Viv Forbes (www.desmogblog.com):

Det går omkring en massa elfenbentornsaktivister med datorer och predikar om en värld utan utsläpp. Dessa evangelister (som låtsas vara ingenjörer) vill tvinga oss tillbaka till medeltiden och dess lågenergisamhälle – vedbrasor, trampkvarnar, häst/mulåsne/ox-vandringar, väderberoende väderkvarnar, regnberoende vattenhjul… De är emot det som skiljer ut oss från andra arter – skapandet av kontinuerlig koncentrerad energi från moderna bränslen som kol, olja, gas och kärnkraft vilka lätt kan transporteras via tankfartyg, kraftledningar och oljeledningar. De har ännu inte lyckats förklara hur våra väldiga flottor av flygplan, traktorer, skördemaskiner, långtradare, bussar, vägmaskiner, grävmaskiner, kryssningsfartyg, containerfartyg, stridsfartyg och ubåtar ska kunna framföras med muskelkraft, vindkraft, solkraft, vattenkraft eller energin från ved eller etanolwhisky…

Om du är rädd om miljön så ska du inte duscha så ofta. Det rådet fick vi av en aktivist i Kalifornien som ju drabbades av lång torka förra året. Sedan det visat sig att torkan inte var framkallad av kaliforniernas vattenslöseri eller den globala uppvärmningen, har de gröna nu kommit på ett annat argument som Skeppsgossen har lättare för att köpa. Duschandet torkar ut huden och skadar den naturliga bakteriefloran (och överdriven renlighet kan också, enligt medicinska experter, vara en orsak till att allergierna ökat så starkt i västerlandet).

Har du inte hört talas om en råtta som heter Melomys på latin eller ”mosaiksvansad råtta” ska du inte vara ledsen. Den tillhör de där besynnerliga arterna som bara påträffas i Australiens närområde, i detta fall på en enda liten korallö i Torres sund. Ön är 340 meter lång och 150 meter bred och sticker upp 3 meter ovanför havsytan. Den här råttan påträffades av europeiska sjöfarare första gången 1845 och fanns då i stort antal. 1978 rapporterades att det fanns flera hundra av dem, men efter 2009 har ingen sett en mosaiksvansad råtta på ön. Den är med andra ord utdöd. Och detta faktum skylls förstås på klimatförändringarna, fast det är mycket troligare att den lilla populationen drabbats av exempelvis inavel eller kanske en sjukdom. Tilläggas kan att ön ligger mitt i ”cyklongatan” och att chansen är stor att råttorna helt enkelt drunknat i ett oväder. Fast å andra sidan beror ju också cykloner på klimatförändringarna…

   

”De som regelbundet läser mina artiklar vet att jag inte är någon vän av vindkraft. Det beror bland annat på att vindkraftverken dödar fåglar och fladdermöss, förstör miljön, orsakar sömn- och hälsoproblem hos människor, driver upp bränslepriserna, berikar kapitalistiska skojare, förstör landskapet, gör att människor dör av energifattigdom, sänker värdet på fastigheter, gör elnätet instabilt och ökar levnadsomkostnaderna – samtidigt som den inte lever upp till vad den förväntas göra, det vill säga förse oss med ren miljövänlig elektricitet i överflöd och därmed rädda oss alla från den ’globala uppvärmningen’”. 

Den som levererar denna salva mot vindkraften är James Dellingpole. Han gör det med anledning av att högsta hönset i den brittiska vindkraftindustrins lobby Renewable UK har yttrat att vinden är så opålitlig att turbinerna inte kan leverera ekonomiskt försvarbara mängder energi.

”Hur känns det att inse detta?” frågar James Dellingpole. Att alla dessa eko-krucifix som förstör det vackra engelska landskapet gör så liten skillnad för att säkra landets tillgång till el eller minska koldioxidutsläppen eller bidra till ekonomin att de lika väl aldrig hade behövt sättas upp?”