Är detta framtidens gasfria ko?

System för metanuppsamling på kor.

Under de senaste åren har klimatdebatten luktat ganska mycket koskit. Eller metan som det heter på ett finare språk.

Skit samma, säger Skeppsgossen och förfäras över hur vetenskapliga narrar gång på gång ges utrymme i fackpressen med seriöst menade förslag till en begränsning av kornas rapande och pruttande “för att rädda klimatet”.

Orsaken är att metan är en 25 gånger så potent växthusgas som CO2 sett (eller luktat) under en 100-årsperiod. Detta har fått makthavarna i Kalifornien att ge sig på mjölk- och köttbönderna i staten och kräva att de utfodrar sina djur med foder som ger mindre metanutsläpp. Särskilt mjölkbönderna har protesterat och påpekat det enkla faktum att kor måste få rapa och släppa sig – annars exploderar de.

“Vad det här handlar om är en strid mot löjliga bestämmelser som drabbar en enskild näring och kan ta död på den om de vinner laga kraft”, säger en talesman för mjölkproducenterna.

Redan för några år sedan var frågan uppe internationellt och då presenterade jordbruksexperter vid INTA i Argentina ett tekniskt hjälpmedel av det mer bisarra slaget. Det bygger på att ett plaströr opereras in i kons våm och leds till en plastsäck som fästs på djurets rygg. Varje säck rymmer en ”dagsproduktion” av gaser på 1 200 liter. Gaserna i en full säck  separeras sedan på ett laboratorium som kan få ut upptill 300 liter ren metan. Metanen komprimeras och lagras i behållare för att användas i kylanläggningar eller som drivmedel i bilar.

Bilden visar hur framtidens ”utsläppsfria” ko kan komma att se ut. Hur långt är vi människor beredda att gå för att hålla klimatskräcken vid liv?