Nygamla lögner

Kommer du ihåg Bagdad Bob som in i det sista
 förnekade att Irak-kriget var förlorat? 

Ibland - för att inte säga ofta - drabbas Skeppsgossen av förtvivlan över hur tänkande personer går på all den klimatpropaganda som sprids på nätet. Det handlar oftast om den stigande globala temperaturen, om smältande polarisar och liknande naturliga fenomen för vilka människan numera får skulden. Eftersom de flesta larmrapporter har sitt ursprung i den ”röd-gröna” rörelsen, varnar de också för kärnkraftens konsekvenser. Härom dagen dök det på Facebook upp ett inlägg om Fukushima från 2013 och följderna av den radioaktivitet som påstås ha förgiftat nästan hela Stilla havet.

Historien avfärdades redan när den publicerats som ogrundad och idiotisk. En citerad källa var den australiska läkaren och kärnkraftsmotståndaren dr Helen Caldicott som påstod att ”plymer av radioaktivitet från Fukushima transporteras med strömmarna i Stilla havet mot den amerikanska västkusten”. Hon betecknade till och med olyckan i Japan som värre än Tjernobyl.

Till yttermera visso fick vi veta att minst 300 ton och kanske 450 ton kontaminerat vatten rann ut i havet varje dygn. Sälar, sjölejon och isbjörnar(!!!) påstods uppvisa håravfall och sår orsakade av läckan från Fukushima. I vattnen runt den amerikanska västkusten skulle radioaktiviteten fördubblas på fem år och därmed skulle det också vara slut på allt fiske i Stilla havet.

Reaktionerna från sansade bedömare lät inte vänta på sig. Någon framhöll att det inte betydde något om radioaktivt vatten läckte ut eftersom det är tyngre än havsvatten och alltså sjunker till bottnen. De doser som fiskar och andra marina varelser får i sig är dessutom så små att de inte påverkar vare sig fiskarna själva eller oss människor som äter dem.  

Hela den här historien byggde på grundlösa antaganden. Som illustration användes en karta som påstods visa radioaktivitetens utbredning men som i stället visade våghöjden i samband med tsunamin. Om radioaktiviteten skulle fördubblas i farvattnen kring USA borde man rimligen ha nämnt hur hög den var innan Fukushima, men någon sådan uppgift publicerades aldrig.

Det påpekades också i den följande diskussionen att de 450 ton som dagligen läckte ut från Fukushima späddes ut till helt ofarliga nivåer med tanke på att Stilla havet lär innehålla 2,800,000,000,000,000,000 ton vatten. “Jorden är full av naturlig radioaktivitet, så om du vill komma undan all sådan får du flytta till ett annat solsystem,” löd ett gott råd.

En annan återkommande lögn levereras med jämna mellanrum av WWF – den uppmanar givmilda människor att "rädda" isbjörnarna från den svältkatastrof som följer i den globala uppvärmningens spår. Varje gång WWF lägger ut sin fejkade bild av icke-simkunnig isbjörn på ett isflak delas den av 100 000-tals personer som svalt de nu rätt mögliga lögnerna med hull och hår.

Gång på gång har Skeppsgossen låtit hälsa Narrskeppets följare att isbjörnarna mår alldeles förträffligt och att stammen har ökat till minst ca 25-30 000 stycken efter den nedgång som följde på avskjutningen under 1900-talet (fram till fridlysningen 1973). Det är uppgifter som kommer från världens främsta isbjörnsforskare men som negligeras av Världsnaturfonden, eftersom en lugnande rapport skulle strypa penningflödet till dess tiggarbössor högst betänkligt. 

Från isbjörnar är steget inte långt till närmaste isflak, såvida det inte har hunnit smälta sedan igår. De grönas budskap saknar all logik. De säger att polarisen kommer att smälta och orsaka en kraftig höjning av världshaven. Ändå är det så att över 90 procent av världens glaciala is finns i Antarktis, där medeltemperaturen uppgår till omkring -40°C. Som bekant smälter is vid 0°C. För att isen i Antarktis ska kunna smälta i någon större omfattning måste alltså temperaturen stiga med omkring 40°C vilket inte ens de mest rabiata klimatkramarna förväntar sig. De pratar om 4 grader som mest.

Ändå kan man utan att skämmas påstå att havet hotar att dränka delar av vårt klot. Varifrån ska då allt detta vatten komma? Kring Nordpolen är den mesta isen havsis som inte alls kan påverka havsnivåerna om den smälter, det visste redan Arkimedes för 2500 år sedan. Att de gröna inte hört talas om detta (eller förnekar fakta) är sorgligt. Ändå stod exempelvis en herre som NASA:s James Hansen och blåljög 2011: ”Vi kommer att förlora all is vid polerna om några årtionden”.

Sammanfattningsvis är det både bedrövligt och tragiskt att ett gäng paranoida profeter fått ta så stor plats på den internationella arenan under de senaste decennierna. Även om det tycks som om tvivlarna blir allt fler har de här narrarnas läror rotat sig i många människors medvetande, inte minst bland dem som tillhör en yngre generation.