Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

fredag 9 september 2016

Forskare på villovägar


Arizona-professorn Daniel Sarewitz skriver i en artikel i “The New Atlantis” att "vetenskapen, den moderna tidens stolthet, vår enda källa till objektiv kunskap, idag är verkligt illa ute”. Han refererar till de många vetenskapliga studier som numera spottas ut på löpande band och påstås signalera ett medicinskt genombrott i kampen mot t.ex. cancer eller hjärtkärlsjukdomar. I alltför många fall handlar det om studier som inte kan reproduceras och därmed måste betecknas som värdelösa.

I en redaktionell artikel 2015 i medicinska tidskriften “The Lancet” sades det rakt ut att “mycket av den vetenskapliga litteraturen, kanske till och med hälften, helt enkelt är osant”. Inom biomedicinen kan det i vissa fall handla om så mycket som 69 procent med oriktiga uppgifter.

Från 1990 fram till 2000 publicerades ungefär 80 000 studier enbart inom området epidemiologi. Siffran nära nog tredubblades mellan 2001 och 2011 till nästan 264 000. Uppskattningsvis kan endast 5 – 10 procent av dessa observationsstudier reproduceras. “I en kultur som pressar forskarna att producera snarare än att göra upptäckter får vi en typ av urvattnad forskning som går beställarnas ärenden”, menar andra.

Ett välkänt område där forskarna svängt som vindflöjlar från det ena hållet till det andra är kosten. I årtionden har vi fått höra hur farligt det är att sätta i sig salt, fetter och rött kött. De studier som legat till grund för dessa påståenden har först nyligen börjat ifrågasättas och mycket tyder på att också här är det falska profeter som huvudsakligen fått komma till tals.   

Ett annat flagrant exempel på forskning på villovägar är de över 1000 observationsstudier av bröstcancer som granskats och godkänts för publicering – och som sedermera visat sig vara grundade på analyser av hudcancerceller!

Daniel Sarewitz menar att all forskning måste vara målinriktad. Han ser den militära forskningen som en förebild – vilket inte är detsamma som att forskningen i det civila samhället ska vara underställd försvarsdepartementet. Men, skriver han, utan militären hade vi inte sett vare sig jetflygplan, mobiltelefoner, laser eller gps-system och en mängd andra tekniska innovationer som vi använder varje dag. När forskning och teknik går hand i hand kan vi nå fantastiska resultat. 

I USA:s forskarkretsar talar man om “trans-science” som ett begrepp för forskningsuppgifter som inte kan besvaras vetenskapligt därför att de tangerar värderingar, antaganden och ideologier. "De snirklar sig fram och tillbaka över gränsen mellan vad som är känt och vad som inte är känt och möjligt att veta” (Weinberg 1972). Problemet med detta är att forskarna kan arbeta i sin egen lilla bubbla utan att någonsin komma fram till ett användbart resultat.

Som exempel på sådana frågor anger Daniel Sarewitz: 
  • Är GMO-grödor nödvändiga för att trygga världens livsmedelsförsörjning? 
  • Blir penisen missbildad vid exponering av syntetiska kemikalier? 
  • Vad kommer kostnaden för den globala uppvärmningen orsakad av människan att bli om hundra år! Etc.


Klimatförändringarna är ett typiskt exempel på sådan “transvetenskap”, skriver Daniel Sarewitz. ”Man talar om konsensus, men denna handlar endast om orsaken till den globala uppvärmningen. När man börjar tala om hur klimatförändringarna kommer att slå i framtiden, om de bästa sätten att tackla dem och om hur mycket det kommer att kosta, då finns det inte längre någon konsensus. Ändå fortsätter klimatmodellerna att spotta ur sig en ändlös ström av transvetenskapliga fakta som alla ser ut att vara sanktionerade av vetenskapen.”

Enorma mängder rapporter har publicerats kring dessa transvetenskapliga frågor. De ger alla som är intresserade av debatten ett otal sanningar och argument som kan blandas som korten i en kortlek. Enbart det stora antalet data skapar förutsättningar för en mängd betydelselösa korrelationer. Eftersom indata så ofta kan ifrågasättas måste också utdata ifrågasättas, vilket skapar en infrastruktur för diskussionen som blir i det närmaste kaotisk.

Enda sättet att komma tillrätta med problemet är att inrikta forskarnas arbete mot lösningar på verkliga problem, skriver Daniel Sarewitz. Först då kan vi förvänta oss nya läkemedel och nya användbara tekniker i stället för nya meningslösa studier.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare