NASA varnar för gammasträlning

Resterna av Cassiopeja A vid en explosion 2006

Nu är NASA ute och skräms igen – med exploderande stjärnor som kan förinta allt liv här på jorden. När större stjärnor kollapsar eller när ett par stjärnor krockar med varandra uppstår elektromagnetiska explosioner, och de gammastrålar som då skickas ut är kraftiga nog att utplåna livet på jorden och även i haven. Vid en sådan explosion för 450 miljoner år sedan utsläcktes 85 procent av allt marint liv.

Hur vet man då detta? Genom datamodeller förstås. Med hjälp av sådana har man kommit fram till att en explosion idag skulle kunna förinta större delen av ozonskiktet i atmosfären. Det skulle i sin tur innebära att stora mängder ozon frigjordes på jordytan, med resultat att vi inte kunde andas och att all fotosyntes upphörde.

Nu bör det förstås tilläggas att datamodeller har visat sig vara i hög grad opålitliga inom den mer jordnära klimatforskningen, ett faktum som får Skeppsgossen att ta påståenden som dessa med en stor nypa salt.

Andra studier har visat att en sådan här explosion, även om den inträffade på en stjärna på så mycket som 6 500 ljusårs avstånd, skulle kunna orsaka surt regn och leda till en avkylning av jorden. Det är osannolikt att något sådant skulle kunna inträffa, lugnar oss forskarna, men om det gjorde det så var det tack och farväl och goodbye.

Å andra sidan - för ungefär 450 miljoner år sedan, i slutet av ordovicium, var det troligen en stjärnexplosion med åtföljande gammastrålning som orsakade den näst största massdöden i jordens historia. Har det hänt en gång så kan det hända igen, inte sant?